Facebook tar över världen
Hur som helst: Vi diskuterade hur vi ska göra för att få ut information till alla. Alla läser inte på monitorerna och få använder skolmejlen. Bildesteten hade tidigare skämtat om att skolan borde använda facebook, och den här administrativa killen föreslog HELT seriöst det. Och det diskuterades! Det var verkligen humoristiskt. Visst jag förstår: Nästan alla har det och kollar den dagligen. Och varför skolan inte borde ha det enligt är inte för att såna som Joanna som extrembojkottar sidan ska bli upprörda (hehe). Och inte heller för att mobbning kan uppstå. Utan: Känns det seriöst? Nä.
HIKP
HIKP heter den, även om jag tror att innebörden "Hoppa i Kolbäcksån-Pakten" nog har ändrats en aning. Men vad gör det. Den går ut på att fånga hattifnattar, binda dem vid träd, och se om dom är något att ha. Deal!
Dessa överskattade tvättider
Jag måste säga att jag längtar ihjäl mig till att få träffa alla mina bästa kompisar imorgon. Det känns som om jag har massa att berätta, men det är egentligen inte alls sant. Men det spelar ingen roll, supertrevligt kommer jag oavsett att ha.
Creepy
- SLUTA BIT!
tummen upp
Nerkyld
Här på Gotland är det SÅ mycket varmare utomhus än hemma i Västerås. 20 minus var ju helt normalt där medan det här nästan är nollgradigt. Dock så var det många av mina klasskamrater som klagade på hur KALLT det var här när jag träffade dom igår. Caroline hade dock en egen syn på saken, hennes lägenhet var så kall att det nästan var varmare utanför. Jag var hos henne igår och kan bekräfta att efter man varit där ett tag så är det nästan så. Först tycker man det är normalt, men efter tio minuter har kroppsvärmen sjunkit med sju grader eller nåt. Jag och Caroline satt med heltäckta under täcken och kuddar och försökte hålla värmen. Det räckte med att man sträckte ut en hand för att börja skaka av köld. Ingen höjdare. Det var skönt att komma hem i min egen lägenhet. Där sprider nämligen elementen ut värme.
(nej det är ingen höjdare att bo vid havet. Om nu Orlando Bloom faktiskt inte på riktigt stod och snyggade sig med ett svärd iförd rustning och mantel.)
Bye bye header
Malins målarskåp
- DET HÄR ÄR INGET JÄVLA TESKÅP, DET ÄR ETT MÅLARSKÅP!
Jag skrattar än.
Smartskalle?
Jag har sett på fyran på Nyhetsmorgon hela morgonen och just nu är det en 26årig-tjej och hennes mamma som sitter i soffan. Den här tjejen har haft stora problem i allmänhet men särskilt med sex-, drog-, och alkoholmissbruk. Hon kommer från en trygg familj och hon och hennes mamma berättar hur den här tiden var och hur hon kom ut ur missbruken. Hon säger just nu varför hon sitter i soffan - hon hoppas att någon känner igen sig. Att hon hade själv under den tiden behövt någon som hon kunde känna igen sig i, och på så vis förstå sina problem. Mycket rörande, och programledaren avslutade det hela med tårar i ögonen.Jag har i nästan hela mitt liv sett världen med droger som enormt långt bort. Att det är oerhört få människor som använder droger, att det är svårt att få tag i det. Det är inte svårt. Drogerna finns överallt. Den, som jag förr såg som, "andra världen" har blivit mycket uppenbar för mig sedan jag flyttade till Gotland. Folk här hemma i Kolbäck håller på med det, och jag känner ännu fler på Gotland. Varför? Det är så sjukt korkat. Jag förstår att man är lite nyfiken på den här "överjordiska" upplevelsen, men det finns så många risker att jag inte förstår hur det kan vara värt det. Inte bara alla dom där direkta grejerna, utan också biverkningarna som visar sig år senare.
I nian så hade jag skrikit högt om någon i min klass börjat pratat droger i min närhet. Jag hade vägrat att umgås med personen på fritiden. Men när jag nu insett hur nära världen finns går inte det. Om jag skulle sluta prata med varje person som diskuterar det så skulle jag inte ha några kompisar på ön. I stället är jag tyst, låter dem prata, om någon säger något om upplevelsen till mig så säger jag bara att jag aldrig testat. Och om någon skulle diskutera mer ingående skulle jag uttrycka min åsikt, men jag känner att den i övrigt inte är nödvändig att yttra. Inget jag skulle säga skulle få dem lägga ner. Så jag håller mig undan och skulle aldrig vara med när folk t ex röker på.
Och när jag väl uttryckt min åsikt till någon av de droganvändande så börjar dom alltid bortförklara sig. Jag förstår inte varför. Dom pratar först om någon gång och bla bla, och sen säger dom något som gör att jag säger "Jag skulle aldrig röka på" och då rabblar dom snabbt ur sig :"Men jag gör det bara ibland". Och det verkar som om de nästan skäms när de inser att jag inte delar detta med dem. Som om de någonstans inser att vad de gör är "dåligt", eller vad man ska säga. Det är bara så knäppt. Jag känner bara "gör som du vill", men undrar i mitt stilla sinne hur man kan fortsätta när man till och med har folk på samma skola som är nere i ett tydligt drogmissbruk. Folk jag inte har blivit engagerade i får göra som de vill, även om jag tycker det är nästan lika själviskt som självmord - det drabbar folk omkring en också. Jag kan inte bestämma över någon, men om mina närmaste skulle åka ner i något skulle jag sätta ner foten. Även om min hjälp kanske tar död på vänskapsrelationen. Jag är helt övertygad om att mitt och mina närmastes liv är så mycket mer värt än vad några gram kokain kan erbjuda.
Je suis
Jag ska nu skapa en twitter. Första gången tanken slog mig tänkte jag "nej, du har en blogg varför ska du ha en sån? Du fattar knappt vad det är - du vet bara att du gillar Nick Frosts och Simon Peggs". Andra gången; "Usch inte den där tanken igen". Och nu fick jag bara för mig att jag skulle göra det. Man lever bara en gång! Det går ju alltid att radera den annars (?). Oavsett så blir jag några lärdomar rikare. Tjosvejs
Uppdatering: Bara för att jävlas så är maxantalet bokstäver 15 och "generationlostinspace" får inte plats. HUR ska jag kunna gå under ett internetnamn om det inte går att heta det överallt? FAN vad störigt. Twitter får vänta tills jag kommit på något fantastiskt. Någon som har förslag?
Historia A
Då var det ur världen!
NU ÄR DET JULKALENDERN.
killing
söndag
Dagen började när jag vaknade 22 minuter i åtta. Jag smsade, handlade god frukost, bokade tvättid, kollade lite på Ung rebell och lyssnade på musik. Vid tio tvättade jag och lyckades låsa in nycklarna vilket gjorde mig såååå trött. Sedan såg jag Annas julvideo, garvade ihjäl mig och gick med ett leende på läpparna till skolan för lite helgjobb. Filminspelningen flöt på smidigt trots pappersproblemen. Jag kom hem vid fem - fyra timmar tidigare än jag trodde.
Nu sitter jag här med huvudet fortfarande i tankar. Så onödigt att skallen håller på och bygger upp för något alldeles för långt fram i tiden. BORING. Hejdå.
Isolering
Haha nu låter jag helt emo. Jag är inte emo. Jag har en tänkartid. Jag har faktiskt legat helt still i sängen i 20 minuter och bara tänkt. Utan att somna. Det var skönt. Och det låter också emo. Men det är det inte. Det är bara ett huvud med tankar. I alla dess former.
För att bevisa att jag inte är självmordsbenägen: Svenska betyget på historieuppsatsen blev MVG! Och det var jag orolig för - jag fattade verkligen inte hur man kunde få bra betyg i det.
MENMEN, åter till annat. Kram.
ɹǝu ɥɔo ddn
Jag kom hem halv sex från Andrea igår (imorse). Jag satte klockan på tolv, men som tur var så var jag tillräckligt vaken vid tjugo i tio för att gå upp. Det var en trevlig gårdag. Pizzakvällen blev väl mer en mindre fest, jag åt inte ens någon pizza. Men trevligt var det. Nu är jag dock lite upp och ner-vänd på många plan. Vad känner jag? Vad ska jag göra idag? Vad vill jag göra idag?
Blä. Tankar är såå överskattade. Dom har tagit alldeles för stor plats i min hjärna den senaste tiden.
Destination världen
DET FINNS ETT EXPANSIONSPAKET TILL THE SIMS 3!!!
Tysk söker manlig slav - helst med stort hus
Förra veckan taggade Kalle mig med "lollipop", "Staffan-love" och "öron". Han fick sedan förklara för mig vad taggarna var till för - sedan raderade jag dem. Imorse fann jag nya taggar! Ganska underhållande, haha.
22.50 i Visby en fredag
Fast nu kanske jag inte direkt kallar det här "sorg". Jag är ju inte djupt deprimerad för att jag inte medverkar.
Mina tankar är helknasiga just nu. Dom lever ett eget liv. Jag tänker på något, men helt plötsligt svävar dom iväg till något helt annat som alltid slutar med att jag ler. Och sedan får lust att slå till mig själv.¨
Aja. Detta var en snabb uppdatering.
boring
När jag gick upp imorse var jag trött (inget ovanligt) och hade totalt glömt bort att jag faktiskt sovit mindre än sex timmar. Vilket var bra för annars hade det förmodligen varit värre. Jag har haft en lätt huvudvärk framtills nu som måste bero på det, fast jag vet inte - det är ju inte direkt första gången jag sover så lite.
Hur som helst varför jag gick och la mig så sent: Jag och Simon var hos Andrea. Felix, Jennie, Theo och Alfred var där. Inget konstigt eftersom dom bor i samma lägenhet. Förutom Alfred egentligen, men han snyltar tydligen för att han inte gillar sin egen (weird). I alla fall: Andrea var inte närvarande den första tiden (letade efter Theo i Visby) så vi andra underhöll oss med Simpsons. Vilket liv. När dom tillslut anlände så kollade vi först på två avsnitt ur Sunes jul och sedan blev det Happiness.
Min beslutsångest angående hemfärd eller inte sitter väl egentligen kvar, men jag har bestämt mig för att stanna. Jag hade ett stöttande samtal med Isa igår och vi kom fram till att det var betydligt fler nackdelar att åka hem. Plus att jag inte riktigt skulle få uppleva den fest jag åkte hem för p g a flera saker. Det är skönt att ha det klart i alla fall. Jag önskar mig själv en helg med fest och filmen "Nu är det jul igen". SEE YOU LATER ALLIGATOR.
En fredlig pizza utan allt
Resten av eftermiddagen ska spenderas på något vis, och halv åtta ska jag infinna mig hos Andrea. Simon ska innan dess också tala om han hänger på eller inte - blir sur om han inte gör det. Så ja, mina vänner. Ha en fortsatt bra dag mina kära vänner. Och önska mig detsamma.
