Det måste vara ödet helt enkelt! Isa och jag pratade ikväll om vår älskade Jacob Frankenberg och snackade om att man aldrig hörde av honom och att vi saknade honom. Och nu, några timmar senare är den lille jäveln inne på msn! Efter typ tio tusen år. Så det blev ett kärt återseende av honom. Han hade det bra i Nya Zeeland, där han är ett år som utbytesstudent. Han hade tydligen skaffat sig en snygg Ny Zeeländskt kompis som hette Steve, som han utan problem ville fixa ihop mig med. Det lär ju funka och allting eftersom han bor på andra sidan jordklotet! Perfa. Men lite distansflirt har ingen dött av.

Nu ska jag se Stolthet och fördom. Godnatt!