Som sagt så var det ju premiär av vår dokumentärövning idag. Tre minuter längd, absolut inget annat. Först ut var grupp 1 som fått yrkesrollen produktionsledare - de krossades konstant i ca 15 min av juryn (lärarna) med "bra grundtanke" som det enda bra (om jag minns rätt). Egentligen var det vi efter dom, men det blir mer "spännande" om jag sparar våran grupp till sist. Grupp 3 fick godkänt med sin "Extrema jobb, regissör (!)" och hade faktiskt en riktigt bra intervju med Nicklas (en scenlärare som är regissör på fritiden). De fick en del bra kritik och en del dålig - helt klart bäst ljud. Jag var nog den enda som tyckte att Jespers visuella gestaltning av en regissör i arbete var rolig, men så kan det vara ibland.

Sista gruppen blev inte godkända med sin "Jonatan och fotokonsten". Mycket underhållande dock med Jonatan som en passionerad fotograf som hade snott sin kamera från Staffan för några år sedan - "undrar vad den gubben tänker nu".

Gällande vår film då. För det första måste jag ju säga att jag var nervös för om det ens skulle bli rätt film som skulle visas på duken (lyckligt nog var det de), men jag var även smånervös över kritiken med tanke på hur totalmosade grupp 1 blivit. På grund av min nervositet blev jag väldigt fnittrig och skrattade åt alla filmer hela tiden - irriterande. Men vi överlevde faktiskt kritiken. Inte bara levande, utan också lite stolta. Jag har faktiskt svårt att minnas vad de sa som var dåligt, fast jag vet att vi fick sådan kritik också. Hmm, någon sa (vet ej om det var lärare eller elev) att scriptan (jag) var "lite fnittrig" men det försvarade Staffan med att det inte var lätt att vara skådespelare. Just det, vi kunde ha klippt bort min "hmm", "njaa, eller" mf och lagt in inklippsbilder där istället. Och sedan att ljudet var lite tyst i intervjun (men vi hade ju inte gått igenom utrustningen så). Vi fick cred för att vi ställde frågeställningen snabbt och tydligt i början (vad gör yrkesrollen så viktig och vad gör hon egentligen), att intervjun var bra och att vi var den grupp som tagit mest tid på oss för research och förberedelser - vilket var bra (BÄSTA, min förtjänst eftersom jag var produktionsledare!!!!! Stooooolt). Sedan sa Staffan helt icke ironiskt att han tyckte att mitt sluttal var mycket trovärdigt:

(Carro frågar hur det kom sig att jag var scripta):  på ett ungefär: "Tjaa (hahaha), bra fråga. Jag jobbade på kontor i flera år och var van vid pappersarbete och sedan var är jag ju ganska stresstålig. Så jag ville byta miljö och blev scripta, och jag trivs jättebra."
Jag tycker att jag ljuger och skryter. Med meningen är precis som baken delad.

Nu kan inte en människa ha orkat ta sig igenom det här. Det var inte meningen att det skulle bli så långt, men det spelar inte någon roll för någon.