Idag hade jag min allra första lektion i kursen Engelska C! Det är en hel del andra från min klass som också skulle läsa det, men jag skrev in mig senare och därför hamnade jag i en helt annan grupp. Lite läskigt så här i början kanske, men i slut ändan är det nog skönt.
Förra året läste jag Pedagogiskt ledarskap och det var en mycket liten grupp på elva pers, i engelskagruppen är vi över tjugo. Lite skillnad. Än så länge har jag stött på musikesteter och samhällspråk-folk, men förmodligen är det fler från andra program. Samhällsfolket var jätteroliga och trevliga så det känns bra. Eftersom engelska inte är min starkaste sida är jag en aning nervös, men som min vanliga engelskalärare och klassföreståndare säger så ska jag vara snäll mot mig själv och acceptera annat än ett MVG. Och jag räknar inte med något. Jag ska bara försöka lära mig så mycket som möjligt och göra mitt bästa. Ett litet VG ska jag nog kunna kämpa mig till.

Än är jag nog inte efter i alla fall. Vi skulle skriva en dikt inspirerad av dikten ”Apple” där texten formar sig till ett äpple och det bara är ord som ”crunchy”, ”yummy”, ”worm” etc. Alltså skulle vi göra en form med ord som sammanfattade det hela. Jag valde snabbt eiffeltornet (kanske inte så engelskt, men äsch). Det var lite klurigt med orden (franska studsade runt i huvudet på mig) men i slutändan blev det bl a ”hunchback”, ”cheese”, Paris, ”tower”, ”art”, ”love”, ”spring”, ”suicide” (på en av avsatserna, försökte koppla orden till det faktiskt fysiska tornet) och ”dead” (längst ner, som i att självmordshopparna dog där nere).
Det var svårt att få till formen, men i slutändan såg det i alla fall någorlunda ut som en eiffeltorn. Så länge man inte jämför det med den rätta formen luras man lätt åtminstone. Jag var lite nervös till att visa upp den av många anledningar, men det hela slutade bra. Det fanns inget att skämmas över där den satt bland de andra, och samhällsfolket berömde den för att den var så snygg. Och när jag stod och tittade på alla dikter (de satt på tavlan) hörde jag många kommentera ”suicide”-grejen. De verkade tycka att den var underhållande. En kille hörde jag säga:
-          Eiffeltornet är ju sjukt!
Jag kunde inte avgöra om det var sjukt snygg, eller bara sjukt av någon anledning – men jag tar det som en komplimang.

Fånigt lång text om ingenting. Men det var länge sedan jag ordbajsade om vardagssaker här på bloggen så jag tycker att det är okej! Välkommen tillbaka säger jag till mig själv (men jag ska inte försöka att hålla den här stilen i fortsättningen)