Detta decennium närmar sig sitt slut och givetvis måste det listas över decenniumets bästa filmer. En lista över alla bästa var förstås omöjlig att göra, då filmernas genrer gör dem ojämförelsebara. Så de tre kategorierna jag använt mig av är "Komedier", "Action" (äventyr, action och skräck) och "Drama" (alltså alla "seriösa" filmer som inte platsar i de andra kategorierna). Flera filmer är förstås inne och nosar på mer än en kategori, men jag har ändå valt att placera varje film i endast en.
Urvalet har gått till på följande vis: Jag letat upp alla filmer jag sett under deceniumet, sedan delat in dem i ovanstående kategorier och slutligen i flera steg valt ut de allra bästa. De sidor jag har letat på har jag upplevt saknar många filmer under åren 2000-2003 - då det har varit ett anmärkningsvärt färre antal de kunnat visa upp. Men så får det vara.

Så om denna specifika lista: Jag började med komedierna för jag tyckte de borde vara lättast. Det var inte alls lätta. Men för att göra det lite enklare så bestämde jag mig för att när jag skulle ranka dem låta vissa gå om andra p g a komiken. Komedi, komik - det är logiskt.
Mitt första urval av bästa blev 32 stycken, "10 bästa" blev 21. Och jag ville egentligen inte ta bort någon av de där 21 och när jag verkligen finkammade blev det 11. Och den elfte tog mig 10 minuters fundering att komma på varför den drog det kortaste strået. Ja, svårt var det, men en lista blev det:

10. En prinsessas dagbok (2001)
Mia är en bokstavligen osynlig tonårstjej. Hon är ingen, men trivs bra med det. En dag förändras allt då hennes farmor kommer på besök - med nyheten om att hon är en prinsessa.
Det här är förmodligen en av de filmer jag sett flest gånger. Jag vet att den inte är så uppskattad av många, men jag bara älskar den. Jag har läst böckerna av Meg Cabot i efterhand och gillar dem också, men filmen är ändå mycket mycket bättre. Den är en av mina absoluta favorit"tjejfilmer". Den har den perfekta killen, romantiken, komiken, kryddningen. Anne Hathaway är helt underbar som Mia. Hon är charmig och lyckas vara komisk både i karaktärens "medvetna" och "omedvetna" plan. Hon gör Mia till en väldigt övertygande karaktär och bär upp filmen. Utan henne tror jag inte jag skulle kunnat se den så himla många gånger.

9. Shrek 2 (2004)
Shrek och Fiona är lyckligt nygifta men det blir trubbel i paradiset när de bjuds in till hennes föräldrar och "Långt långt borta". Fionas far Kungen har byteshandlat med Den goda feen - en bytesaffär som kort gått ut på att Fiona och Den goda feens son Drömprinsen ska gifta sig. Fiona och Shrek är omedvetna om Kungen och Goda feens utredning av deras giftermål, utan har egna problem med kulturkrockarna i "Långt långt borta".
Både ettan och trean är roliga, men jag tycker fortfarande att tvåan är bäst. Dock så har jag tittat sönder den lite, vilket är synd. Det gäller ett flertal filmer här, vilket kanske gör att det inte finns någon rättvis bedömning. Men oavsett så går det inte att neka till Shrek 2s otroliga humor. Och mycket har vi att tacka karaktären Åsnan. Trots att storyn är bra så är komiken filmens största tillgång. Det parodiseras framgångsrikt hejvilt, och det går inte någon lång tid utan att man drar på munnen.

8. Ice age (2002)
Ett udda sammanstrålat gäng bestående av mammuten Manfred, sengångaren Sid och den sabeltandad tigern Diego måste lämna tillbaka en bebis till människorna. En bebis som även flocken av sabeltandade tigrar är ute efter - en flock som Diego ingår i.
När jag såg den här filmen för första gången är jag ganska säker på att det var den roligaste filmen jag någonsin sett. Det var första gången jag stötte på sådan fulländad filmisk komik. Och ja, rent komiskt är filmen verkligen fulländad. Sid (med svensk röst av Robert Gustavsson) är en fantastiskt klockren karaktär. Korkad och hjärtvärmande irriterande. Med repliker som "Han blev visst lite fruuuusen!" är Ice age en av 2000-talets absolut roligaste filmer.

7. På andra sidan häcken (2006)
Ett gäng djur har gått i ide över vintern, och under den tiden så har deras skog blivit nedhuggen och de bor nu i en liten grön plätt omgiven av ett stort radhusområde. Hur ska de nu kunna skaffa mat? En tvättbjörn vid namn RJ hjälper dem, men med den bakomliggande orsaken att han behöver maten själv för att betala sin skuld till en ilsken mördarlysten björn.
Jag såg På andra sidan häcken på bio tillsammans med Malin och Isa. Jag har ingen aning hur det kom sig att vi gick och såg den, men jag är glad att vi gjorde det - vi garvade oss igenom hela filmen. Den driver med människans (amerikanernas?) matvanor och humorn är utöver det helt klockren. En film man helt enkelt inte får missa.

6. Love actually (2003)
För Richard Curtis var det väl ändå dags att testa sin lycka som regissör. Han hade redan visat stor komisk talang då han skrivit manusen till bl a Fyra bröllop och en begravning, Notting hill och Bridget Jones dagbok. Givetvis blev det en egenskrivet projekt han bestämde sig för att regissera. En romantisk komedi med jultema som sammanstrålar en hög med karaktärers öden, som alla får uppleva kärlek på ett eller annat vis. Vi har en hög underbara karaktärer poträtterade av ännu underbarare skådespelare som bland annat Bill Nighy, Hugh Grant, Keira Knightley, Alan Rickman, Colin Firth, Liam Neeson och Laura Linney. Och givetvis Emma Thompson som står för filmens mest äkta och gåraktinihjärtat-scen. Love actually har ett brett känsloregister, men är först och främst en komedi. En hjärtvärmande och rolig sådan.

5. På spaning med Bridget Jones (2004)
Bridget Jones är tillbaka, och uppföljaren tar vid fyra veckor efter där den första filmen slutade. Bridgets romantiska nya vardag med nye pojkvännen Mark Darcy blir snabbt fylld av problem - mest p ga hennes egen svartsjuka. Vi får följa Bridget under ett helt år, genom pinsamma, komiska, romantiska och dramatiska situationer.
Det finns bara en Bridget Jones, och vi älskar henne precis som hon är. Komisk, opassande och pinsam med ett stort hjärta. Jag älskar givetvis första filmen också, men är ganska säker i skrivande stund på att jag föredrar tvåan. Men vad spelar det för roll, förstklassig underhållning får man alltid med Bridget! Oavsett om det gäller böckerna eller filmerna.

3. Kejsarens nya stil (2000)
Den själviske kejsaren Kuzco blir omedvetet förådd av sin kungliga rådgivare Yzma. Meningen var att han skulle dö, men i stället blev han förvandlad till en lama och av misstag hamnade han i djungeln. Yzma försöker leta reda på honom för att göra slut på honom, medan Kuzco med hjälp av den godhjärtade bonden Pacha försöker hitta tillbaka till sitt palats.
Humorn i Kejsarens nya stil är vuxen på ett otroligt omoget sätt. Och det är så fantastiskt kul. Jag kan nog inte säga mer än så. Man bara måste se den. Kuzcos och Pachas vänskap utvecklas väl ganska fint, men det är fortfarande humorn som står i centrum.

3. Monsters, inc. (2001)
I Monstropolis så får alla sin el genom bolaget Monsters, inc. där de får sin energi från barns skrik. Varje dag arbetar alltså en viss grupp monster med att skrämma barn, men monster är också fasanfullts rädda för barn. "Inget är så giftigt som ett människobarn". När huvudpersonen Sullivan av misstag råkar släppa in en liten flicka (som han snabbt döper till Bu) måste han och hans bästa vän Mike få tillbaka henne. Men problemen blir snabbt fler då konkurrenten Randall blir inblandad i det hela.
Monsters, inc. har en av de orginellaste historierna jag någonsin stött på. Hur får man ens idéen? Men köper den gör man, med hull och hår. Och filmen briljerar också med sin humor (lyckas till och med med slapstick), utseende, detaljrikedom och dessutom känsloregister. Den lilla flickan Bu är så otroligt söt, och hon och Sullivans relation är något av det finaste som går att se på vita duken. Att hålla ögonen torra i slutet måste vara omöjligt för vem som helst med ett hjärta. Om man inte sett Monsters, inc. så måste man göra det. NU.

2. The boat that rocked (2009)
De enda två filmerna Richard Curtis regisserat finns med på denna lista, och en tredje har han skrivit. Vilket är ganska kul, men knappast utan anledning. Självklart har han själv skrivit manuset själv, och denna gång handlar det om unge Carl som efter att ha blivit relegerad från sin skola får åka ut till havet hos sin gudfar Quentin (som han aldrig träffat). Året är 1964 och Quentin är någon form av chef för radiostationen Radio Rock; En reklamfri, regeringshatad och fansälskad musikkanal som spelar rock 'n' roll dygnet runt.
Jag har sedan jag såg filmen i september tjatat något enormt om den. Men den är så HIMLA BRA. Den ÄR en musikalisk, filmisk och sexuell orgasm. Den är fullproppad av den bästa 60-talsmusiken, och mitt i allt detta briljerar humorn och karaktärerna - poträtterade av bl a Bill Nighy, Rhys Ifans, Philip Seymour Hoffman, Nick Frost och Emma Thompson. Det improviseras hejvilt och det går inte annat än att le sig igenom hela filmen.

1. Hot fuzz (2007)
Nicholas Angel är överlägsen alla andra poliser i London och befodras därför till sergeant, men i samma veva så blir han placerad i Stanford - den säkraste byn i hela landet. Mindre glad försöker Nicholas vänja sig vid sin nya position, men snart börjar det hända saker som pekar mot mord - något ingen annan på den nya polisstationen håller med om.
Ta ett avsnitt av Morden i Midsomer och tryck in förstklassig humor och cool action - där har du Hot Fuzz. Den är fullkomligt genial. Klippningen, ljudläggningen, skådespelarna, övergångarna, replikerna - fulländade. Humorn skiljer sig en aning från de andra filmerna på den här listan, men är minst lika bra. Det finns scener då du verkligen asgarvar, och det går inte någon utan att du fnittrar. Hot Fuzz är detta decenniums roligaste komedi. Nästan utan tvekan.

Bubblare: Djävulen bär Prada, Skruva den som Beckham, Bridget Jones dagbok, Kalle och Chokladfabriken, Sanningen om Rödluvan, Penelope, Förtrollad, Mamma mia, Wall-e, Patrik 1,5, Sommaren med Göran.

Jag inhandlade min andra blu-rayfilm idag! Almost famous. Jag såg den på julafton och föll pladaskens. Än en gång suktar jag mig galen efter ett förlorat årtioende. Jag fick reda på om filmen för en månad sedan ungefär, och har sedan dess sett trailern en massa gånger. Filmen gjorde mig INTE besviken.
Hur som helst: Jag skulle köpt DVDn också, men den hittade jag inte. Det är nämligen så att DVD- och blu-rayutgåvan innehåller olika versioner av filmen. På DVDn finns den officiella, på blu-rayen den första versionen av filmen (då den gick under namnet Untitled) och den är 40 min längre. Helt underbart.
För att se trailern, klicka här.

Guldkompassen gick på Canal+ HD (eller vad kanalen nu heter) idag. Jag har sett den förut, men i HD... Daniel Craig omg. Typ som att ha honom i en liten låda 1,5 m framför sig.

http://www.imdb.com/features/rto/2010/globes
Nomineringarna för Golden globe-galan 2010 har nu släppts. Själv är jag mest besviken på att Max Manus inte är nominerad till bästa utländska film (men det är ju trots allt oscaren som väger tyngst, och de nomineringarna brukar skilja sig mycket ifrån dessa).
Mycket glad är jag däremot åt Colin Firths nominering i kategorin bästa skådespelare (drama). Det är hans första globe han har chansen att vinna. Nu har jag ju inte sett A single man, men bara trailern säger mig att Firths insats är enastående.

 

Jag sitter och skriver på min Franska nya vågen-uppsats och har mobilen precis bredvid mig med skärmen uppåt. Plötsligt ringer det, jag ser ögonblickligen på den och bilden av den uppringande - och jag ser Midnight Mark och tänker också i en microsekund "Midnight Mark!". Sedan så dyker mamma upp, och jag inser hur komiskt dum min tanke är och svarar med ett flin.
Och för er som inte förstår: Jag har Midnight Mark som bakgrundsbild, och det skedde en dröjning av visningen av det inkommande samtalet.

Jag hittade en intervju med några av skådespelarna i The boat that rocked. Det är för den amerikanska realeasen förra månaden. Av någon helt oförståelig anledning har dom döpt om filmen till "Radio Rock". Intervjun är bra, men amerikanerna som gjorde den är sååååå patrioter. Det verkar som den handlar om THE FANTASTIC AMERICAN DJ PLAYED BY PHILIP SEYMOUR HOFFMAN, och inte något annat. SKITkonstigt. Nästan värt att se intervjun bara för att få en uppfriskande höjning på ens ögonbryn.

SÅ NAJS, förhandsvisning av Harry Potter and the deathly hallows part 1!!!
http://www.traileraddict.com/trailer/harry-potter-and-deathly-hallows-part-i/featurette-first-look

Efter att jag hade gått upp imorse och gjort mig klar så var det 50 min tills julkalendern skulle börja, så jag bestämde mig för att sova 35 min. Det gjorde nog världens påverkan på min hjärna utan att jag märkte det de minsta, för i skolan på ped. ledarskap var det första vi gjorde var att leka "fruktsallad". Jag fick min frukt men hade sekunder senare inte den minsta aning om vad jag var. Så jag tänkte att det säkert var kiwi - fel. Så klassen räknade ut att jag var banan - varför jag då flyttade mig på apelsin går inte att förklara. Mongohjärna.

Innan jag kom fram till skolan skickade jag ett mms till Carro: En bild på Midnight Mark i sina tajtaste skinnbyxor, med texten:
"How about it then?
He will get into your pants..."
Vid nio tiden fick jag svaret "Thihi" ;) <33", men smset jag fick en timme senare var enormt mer humoristiskt:
"Haha Fatta den åkte på som bakgrundsbild, är det normalt att sitta å stirra på en och samma bild typ en evighet?Åh emelie jag tror jag blivit kär ! Elr tror, jag vet. He is the sexiest man on the planet, elr hur ;D"
Caroline's pants is no more.

Jag vet inte vem jag får lust att hata, men det är någon. Tack vare denna någon så får Tom Wisdom mig att skälva i SYSTRAR I JEANS 2. Hur pinsamt är inte det? Bara för att jag sett honom som Midnight Mark. Och det är ju karaktären som är sexig inte Wisdom hallåhallåhallå hjärna vakna!!! Jag trodde jag inte hade Systrar i jeans tillgänglig längre men det hade jag tydligen så jag kollade upp honom i den. Och... hata. Jag kände inte igen honom i The boat that rocked första gången jag såg den utan fick en chock när jag läste att han varit med i Systar i jeans. För jag tyckte han var mes i den. Vilket han är. Verkligen. En stor totalt osexig tönt. Jag måste bara inse det igen. Hrm.

Caroline fick se klart The boat that rocked igår, och jag tror att hon blev en aning frälst. Faktum är att det faktiskt var en aning skrämmande. För helt plötsligt från ingenstans så gick hon över till min sida!
Caroline och jag har alltid stått i två läger. Jag har stått i lägret med bra smak, där alla sexgudar står, medan hon stått på andra med Zac Efron och andra unga obegåvade pojkar. Hennes ständiga svar på mina "åh vad sexig"-kommentarer har varit "usch fy vad äcklig. GAMMAL!".

I förrgår så fick jag först ett sms där hon skrev något i stil med "okej då, Rhys Ifans är lite sexig" (hon hade tydligen sökt på bilder). Och igår var det som om himlen föll ned. Inte om Rhys Ifans, men om andra personer som faktiskt är sexiga! Det kunde lika gärna varit Eddie jag suttit bredvid och suckat trånande tillsammans med. Caroline var kåt på Midnight Mark. Så fort han syntes i bild hörde jag ett "åååh" från henne. Och när karaktären Angus vrålar "How about it? How about this situation here?! Try and fuck your way out of this, Mark!!" skrattade hon ihjäl sig. Och imorse så spolade vi igenom hela filmen bara för att se alla Mark-scener - på HENNES begäran!

Men ja: Midnight Mark är något av det sexigaste som finns. Mystisk varelse med långt mörkt hår i tajta skinnbrallor som ständigt röker och är beundransvärt fåordig. Som får alla kvinnor på denna jord att slita av sig kläderna med sitt enkla "How about it then?".
Jag skulle göra vad som helst för att bara få existera under 60-talet; att mitt i natten få sitta med en flaska vin och ett paket cigaretter och bara lyssna till Midnight Marks få ord...
Jag råder er att se klippet längst ner: Det är en bortklippt sen som är helt underbar. "Weathergirl", oh my...

Den här filmen vill jag verkligen se. Och definitivt Eddie också. VI MÅSTE SE DEN TILLSAMMANS

Mamma smsade och berättade att jag är med på reklamen för Maria Wern. Som ska sändas nästa höst. Sjukt att göra reklam för det nu! Hur som helst (enligt mammas beskrivning) I midsommarscenen så är Eva Röse i skärpa, och bakom henne extremt suddig gående upp mot henne så ser man en tjej i klänning. Det är jag.

Ohhh my... Kolla vad jag hittade. Första bilden (?) på Rhys Ifans som Xenophilius Lovegood i Harry Potter och dödsrelikerna. UNDERBART

Igår var Caroline hos mig - vi hade "fransk afton". Vi kollade på Aristocats och åt baguette med brieost! Jättemysigt och trevligt. Dock så övergick det franska i att se en bit av Prinsessan och Tiggarflickan, och resten av tiden innan hon gick hem ägnades åt älskade The boat that rocked. Jag var inte säker på att hon skulle gilla den, men det gjorde hon!
Nu har jag återuppväckt mina starka känslor och drömmar runt denna film - huvudet är åter i det blå med Rhys Ifans, Nick Frost, Midnight-Mark och det underbara sextiotalet...
För er som vill ha soundtracket (som inte finns på spotify) har jag konstruerat en egen spellista med filmens alla låtar. ENJOY:
The boat that rocked OST

Jag råkade snubbla in på detta klipp, som är faktiskt en mycket bättre "mockumentär" (bara klipp men aja) än filmen Scener ur ett kändisskap. Tänkvärt.

Jag fick höra talas om den här i augusti eller något, och jag höll på att vända i dörren - men stannade tillräckligt länge för att inse att det kunde vara något intressant. I infon jag läste stod det att det var en mockumentär om familjen Wahlgren (dessvärre felaktigt: Linus Wahlgren). Mockumentärer är inte vanliga, och en sådan i parodiskt syfte skulle ju kunna vara skitkomiskt tänkte jag. Sedan så läste jag en jättedålig recension och tänkte inte så mycket mer på filmen förrän den visades på båten i söndags.

Den handlar alltså om Linus Wahlgren som det ska göras dokumentär om - av en mindre entuastisk filmskapare. Vi får följa Linus på hans kämpiga resa att bli tagen på allvar som skådespelare - nu vill han ha seriösa roller, dessvärre så vill ingen ha honom.

Det här skulle väl kunna varit en jätterolig film om det typ inte varit just Linus Wahlgren. Det vore roligare med hela familjen, eller något mer om världen runt Linus. Om vi bortser från den opartiska faktorn att jag hatar hans röst efter Atlantis så är han väl inte världens mest begåvade skådespelare. Eller det kanske är regissöerna som endast har Hundtricket bakom sig. Linus spelar över. De scener som ska vara pinsamt roliga blir bara plågsamt pinsamma och fåniga. Humorn håller inte hela vägen.

Dock så finns det scener som funkar bra. En sådan som ska vara pinsam som faktiskt funkar är den när Linus av misstag råkar förstöra Måns Nathanaelsons förhållande.
Sedan så finns det en parodi på hur en teaterskådespelare som är dum i huvudet (i detta fall Jonas Malmsjö) skulle bete sig på en filminspelning. Jag anser att denna är riktigt bra. Det är SÅ parodi ska se ut. Lite hjärna bakom det hela. Regissörerna borde utgått från den scenen när de skrev resten av manuset.
Men på den humoristiska skalan så är den lilla scenen med Jonas Karlsson min stora favorit. Jag älskar Jonas Karlsson, och hans parodi på sig själv som dramatenskådis som ser ner på andra är underbar. Han och Linus står och pissar på en dramatenfest tillsammans, och Jonas vänder sig till Linus och börjar (totalt dyngrak) berätta hur mycket han hatade honom förut. Saker som "mediakåt" och "horade runt i Rederiet" sägs. Jag vill så ha hela den scenen tillgänglig. Några få sekunder finns på trailern nedan, som är värd att se bara för det.

Men trots ovan så räcker inte filmen till. Den är bitvis sevärd, men långt ifrån alla minuter. En lördag då du är ensam och inget annat lockar är detta filmen för dig.

Jag var ju som tidigare nämnt i Stockholm i helgen för att se baletten Nötknäpparen. Igår så hade vi en hel dag att förströ innan jag reste tillbaka till Gotland och mamma hem till Västerås. Så efter mina önskemål så gick jag, mamma och min storebror Johan och såg En julsaga på Filmstaden Sergel.

Eftersom Gary Oldman är en av mina absoluta favoritskådespelare så håller jag mig uppdaterad om honom som ingen annan. Vilket då resulterade i att jag har sett fram emot En julsaga (A Christmas carol) ungefär sedan den dök upp på imdb.com med mycket få detaljer. Alltså ungefär 1 och ett halvt år sedan. Jag har sett fram emot den här filmen länge!

 

En julsaga finns som "vanlig" version, men också i 3D. Jag var inte särskilt angelägen om 3D-grejen, utan var mest fokuserad på att få se filmen. Men, det blev 3D. Jag har sett 3D-filmer förut, men aldrig någon med handling. Så när jag gick in i salongen med mina inplastade 3D-glasögon så var jag ju förväntansfulld för effekterna.
Först var det lite vanlig bioreklam innan en 3D-trailer för Avatar och filmen kom. Johan hade aldrig sett något i 3D förut och blev som ett litet barn bredvid mig. "WOOW" beskriver väl hans reaktion ganska bra.

En julsaga är baserad på den klassiska historien av Charles Dickens som filmatiserats och gestaltats ofantligt många gånger. Den handlar om Ebeneezer Scrooge som är en snål, girig och sur gammal man. Vi får lära känna honom en julafton, en julafton då han samma natt ska bli besökt av sin gamle kollega Marley - som dog för sju år sedan. Marley berättar att han kommer att bli besökt av tre andar: Ghost of Christmas - past, present och yet to come. Andarna kommer, och de visar Scrooge hans gamla, nutida och framtida jular.

Jim Carrey gör rösten till Scrooge genom alla åldrar och även alla julandarna. Flexibel som han är klarar han det galant. Han gestalar hela tiden Scrooge med den rätta åldern, värmen och humorn.
Colin Firth spelar Scrooges systerson Fred, och karaktären är Colin Firth upp i dagen skulle jag vilja säga. Det kan man dock inte direkt säga om Robin Wright Penns karaktär: Scrooges ungdomskärlek Belle.
Att Gary Oldman hade tre roller i filmen visste jag redan, men givetvis hade jag glömt bort namnet på dem. Marley visste jag redan (efter trailern) så det var inga problem. Jag fann honom snabbt i Scrooges underordnade Bob Cratchit p g a karaktärens utseenden och lite senare rösten. Den tredje karaktären lyckades jag inte finna i själva filmen, utan fick vänta tills eftertexterna: Tiny Tim. VA? tänkte jag. Tiny Tim är en pojke, och när jag lyssnade på den rösten så tänkte jag att det var en barnskådis. Men nej. Det är Gary Oldman. Om rösten är redigerad kan jag dock inte svara på, då Oldman är en av de mest flexibla och begåvade jag vet.

Det jag tycker mest om i hela filmen är slutet och de långa åkningarna. Slutets värme lyser igenom och gör hela kroppen lycklig. Helt underbart gestaltat. Vilket vi har regissören och manusförfattaren Robert Zemecick att tacka för. Han har gjort bl a Polarexpressen och Forrest Gump innan.
Åkningarna antar jag att vi har fotografen att tacka för, men det vet man ju aldrig. Hur som helst: P g a att filmen är animerad så kan man ju utnyttja "kameran" på ett helt annat vis. Och att det är 3D förstärker effekten ännu mer. När bilden sveper över ett gammeldags London så känns det verkligen som om man är inne i filmen (utan att bli åksjuk). Fantastiskt vackert.

En julsaga är en bra film, men passar inte för de mindre. 11års gränsen sitter bra där, speciellt om man ser den i 3D. Jag kan förstå om vissa tycker att filmen är lite seg ibland, men då tror jag det är för att man inte är alltför fäst vid den klassiska sagan. Själv är jag inte det. Jag gillade verkligen filmen, och trots att historien är otroligt fin och definitivt tänkvärd så har jag aldrig varit mycket för den.
Men en helt klart sevärd film att se i vintermörkret!

Jag älskar Grey's anatomy, men så fort man kollar för mycket på det så sker oftast följande:
- Du känner otroligt mycket med karaktärerna. Du kan bli tårögd för exakt ingenting.
- Du skapar egna "dirty problems". Roliga sådana alltså. Som du inte har på riktigt, utan bara önskar du hade för att det är spännande.
- Du vill ha sex med McDreamy, McSteamy eller annan karaktär i serien.

Igår snyftade jag alltså till ett avsnitt jag sett minst fyra gånger, skapade lyxproblem och var allmänt kåt på Sloan (såg hans entréavsnitt - tummen upp). Sånt är livet. Idag gick jag upp klockan fyra och om tolv minuter ska jag gå till båten. Tjosvejs.