Elizabeth Taylor var den första kvinnliga filmstjärna jag började älska. Väldigt länger ansåg jag att hon var världens vackraste kvinna under sina unga år. Detta är en av våra absolut största ikoner som har dött. Filmstjärna i den bemärkelsen som egentligen bara existerade under 50-talet och tidigare. Jag har faktiskt förundrats över att hon fortfarande funnits, medan alla andra jag fascinerats av för länge sedan avlidit. Jag tror i alla fall att det är alla, måste jag säga spontant. Och om det nu är så, då innebär det att det sista spåret från 50-talets filmstjärnedagar har suddats ut rent fysiskt. Vad det faktiskt innebär får var och en fundera över själv.

Jag ryser, blir helt knäsvag - han är så SNYGG.

Jag och en vän hade en diskussion huruvida Mikael Persbrandt på bilden nedan var sexig. Jag tyckte att det var komiskt på något snuskigt sexigt sätt, alltså: Persbrandt-sexigt. Hon tyckte att han endast var äcklig, visst var han manlig och kroppsligt snygg men också otroligt dryg smutsig. Jag påpekade att det var svett för att han stod på scen, men hon vägrade att ge sig att det inte var något att ha. Då denna vän är lite förtjust i en yngre kille så sa jag att hon snöat in på pojkar, vilket slutligen ledde till att jag sa ”barnarov”.
-          I så fall vore ju du och Persbrandt VERKLIGEN barnarov.
Ägd.

Inser nu att det inte ALLS är lika kul såhär, men äsch. Återgivningshumor funkade inte här. Men nu har jag skrivit texten trots att jag inte har tid och då får det vara. Puss!

Jag gillar verkligen vinjetten till Hellenius Hörna, och det som får mig skratta varje gång är ”David” när han ska ta skolfoto – ler och så fort bilden är tagen slutar tvärt. Och jag insåg nu att det är samma kille som spelar Tony i årets julkalender! Och HAN är min favoritkaraktär där. En blivande älsklingsskådespelare kanske?

Man kan tycka att det här är väldigt barnsligt och omoget, eller bara jävligt kul. Jag tycker att det är fruktansvärt galet kul.

Jag tittar på ”Lite sällskap” och just nu är det reklam. Jag har för mig själv konstaterat två saker: För det första så är den där Natalie helt störd. En riktig jävla skata är hon och jag tycker seriöst synd om Stellan om han väljer henne i slutändan: Då har han blint fallit för hennes falska fasad och kommer att få leva som hennes toffel till han inser bättre.
     Det andra är att det är VÄLDIGT roligt när Filip eller Fredrik visar lite onykterhet i rutan. Som Filip gjorde i det här fallet. Mer sånt tack. Jag vill ha dom i pocketformat. Men inte nödvändigtvis onyktra.

Underbart säger jag bara!

Här sitter jag och myser med halsduk i soffan med te i ny tekopp i handen. Fin va? Jag har en blå också!

Trailern nedan tillhör filmen ”Cornelis” som kommer ut 12 november. Och filmen handlar förstås om Cornelis Vreeswijk. En poet och samhällskritiker jag hyser stor respekt för. 
Jag har kollat på trailern flera gånger redan. Vissa filmer är verkligen sådär, trailern griper sig fast. Sist det hände var till ”Prinsessa”. Förhoppningsvis är Cornelis dock bättre, eller minst lika bra, som sin trailer. Detta ska bli så spännande! Höstens mest efterlängtade film för min del (slår nog i skrivande stund till och med Harry Potter).

I onsdagseftermiddag när jag satt på Gotlandsfärjan tog jag upp min bärbara dator för att skriva lite. La la la, jag skrev in mitt lösenord och som vanligt dök mitt skrivbord upp. Med min skrivbordsunderläggsbild. Och jag insåg att folk måste tro att jag är knäpp. Ungefär lika knäpp som när Simon gick in på min facebook och ändrade mitt efternamn till ”Pitt”. För det var just han som brydde min dator: Brad Pitt. Som panter. Och då för att jag tycker att det är en otroligt komisk bild. Men det vet ju ingen annan. Inte för att det egentligen spelar någon roll. Det var mest bara komiskt. Förut har jag ju haft en kossa. Och nu senast Packard bells egna. Fast vid närmare eftertanke är kanske kossan mer skum. Det är väl bara det att den är mer jag.

Ikväll blir det Kulturnatt inne i Västerås.
     Och jag känner mig lite salig.

Bläckhjära finns recenserad på vår bokevolution! (smygreklam, japp. Men var ska jag göra reklam om inte på min egen blogg?)

Jag kollade in trailern för filmen nu, som jag tidigare varit skeptisk mot (Brendan Frasers fel). Den verkar vara väääääldigt olik boken, både i stil och i historien. Dock så vill jag ändå se den, men det är endast p g a Helen Mirren. Hon spelar Elinor och är visserligen alldeles för smal för den rollen, men hon är en av de bästa kvinnliga skådespelarna och jag tror att hon kan vara väldigt humoristisk som den hetsiga boksamlerskan.

I förr går fick jag en fin bok av mamma. Jag gillar att få presenter.

Jag har nyss sett en förtjusande liten film – om jag får använda det ordet. ”Miss Potter” med Renée Zellweger, Ewan McGregor och Emily Watson. Den handlar om barnboksförfattaren Beatrix Potter och hennes liv. Vackra kostymer, söta sagor, fin kärlek, sorg, styrka och brittiska miljöer förpackat till en – ja – förtjusande film. Definitivt en jag ska inhandla för att sitta och titta på med en kopp te i handen medan jag gråter, skrattar och ler.