Jag förstår om ni är lite trötta på mitt simssnack. Men om er favoritsim hade fått en meteorid i huvudet hade ni också klagat. Han sprang ut på tomten och ”reagerade på meteorid”. ”Jaha vad spännande” tänkte jag och väntade på att det skulle hända något. Det dröjde ett tag, men helt plötsligt hände något med dunder och brak. FJIIIIIIIM, sa det och sen kom världens största explosion som skakade allt. Framför huset stod en stor grop med en stor sten, massa stenar runt och eldsvådor lite här och var. Och ingen favoritsim. Han dog. Av en meteorid. HALLÅ?!

Jag sitter och lyssnar på Elvis-musik och allmänt njuter av livet. Min simfamilj har en fin trädgård, jag är brun och vacker, morgonen har tillbringats med sex kattungar och min lillasyster är allmänt resonlig. Gårdagen var härlig med först midsommarmat med trevlig släkt spetsat med likör, öl och vin. Vid tolvslaget cyklade jag mig iväg till fem fina pojkar som jag tillbringade de första fyra timmarna av midsommardagen med. Jag träffade även på några andra jag inte sett på ett tag. Härliga återföreningar!

Såhär kul har jag när jag spelar sims.

Och det blev att sjunga Den blomstertid nu kommer. Så jag är nöjd. Äntligen börjar känslan av avslappning och frihet infinna sig. Jag har klippt klart Operanfilmen och det ändå som är kvar är texter och att rendera och bränna ut. Men det tar jag imorgon med lärarna.
Ikväll blir det fotboll hos Liza och Bamse. Det blir nog mysigt. Tror faktiskt att jag ska inhandla en chipspåse till det. Det hör liksom till. Puss.

Snart är det dags för årets premiärdopp. Jag skulle ha badat för två veckor sedan med några treor, men det blev inget av saken. Så idag, denna vackra söndag, ska jag och Caroline ner till vattnet och bada istället. Helt ärligt, och extremt konstigt nog, är detta första gången jag badar på Gotland sedan jag flyttade hit. Det är ju sjukt! Jag var till och med här förra sommaren och då badade jag inte heller. Knaaaas säger jag bara. Så jag får bada ordentligt nu. Åh så mysigt. Ha en jättebra allihopa!

I lördags hade vi filminspelning i ett flygplan. Man tror inte att det ska vara så märkvärdigt, men att vara ensam på typ hela flygplatsen och sedan gå igenom säkerhetskontrollen och komma ut på en enorm flygbana… Det går inte att låta bli att tänka ”Wow, det här har jag fixat”. För er som missade det har jag varit scenograf i denna produktion.

När vi var där inne i planet tillsammans med en flygvärdinna kommer plötsligt en man i skjorta in. En galet attraktiv skäggig man – som var amerikan. För det första fick jag världens chock, för det andra så smälte hela jag. Mike, eller vad han nu hette, skulle gå in i cockpit och sätta igång säkerhetsbältesskyltarna. Och sedan satte han igång micen etc. Jag kunde typ inte sluta titta på honom. Gaaah vad sexig han var.

Minns ni Den maskerade rosen i Sailor moon? Vi pratade om honom jag och några i klassen i fredags. Igår såg jag den snyggaste människan jag sett på denna ö igår. Det var helt galet. Jag nästan avled. Han var supermystisk: Han hade kläder så att man nästan bara såg ögonen och han sa nästan inte ett ord. Han bara tittade på när andra pratade. Tyst och iakttagande. Han var där en stund, sedan försvann han. Jag vet hans förnamn men inte mer. Jag frågade vem han var:
- Ingen särskild. Jag är jag. Jag är här.
Wow.

...är bäst.