Nu måste jag göra lite reklam här:

Jag har alltid velat ha en brevvän som bara är just en brevvän (alltså inte en kompis eller släkting som i mitt fall), och så snubblade jag i förrgår in på http://www.365saker.se/2011/02/25/818-skaffa-en-brevvan
Där tipsar författaren till inlägget om penpalworld.com, och efter en kort tvekan testade jag det. Och jag är såååå lyrisk över det där. Det är precis som när jag var elva och hade upptäckt hogwarts.nu. Det myllrar av folk från hela världen som faktiskt vill hitta någon att skriva till. Sen ska man hitta någon man trivs med och gillar och allt sånt där, men jag tror jag är på god väg med min engelsman och fransman. Problemet ligger väl i två saker: För det första så kan man ju inte veta att personen är den den säger, men sånt kan man lösa med tiden. För det andra så längtar jag så mycket efter deras svar via mejl att inte vet om jag kommer vilja föreslå snigelpost.

André Pops är verkligen perfekt. Desto mer jag ser av honom, desto säkrare är jag. Såg nyss Skavlan på svtplay och jag älskar att han konstaterade rasistgrejen. Och att han är som jag med sitt hem och sådär. Och att han bara är så rolig och påläst. Och fin.
     Var i helvete hittar man såna där nu för tiden? Jag känner bara en, och han är inget alternativ.

Jag tycker det finns mycket lärare inte får göra. Gränserna för fel och rätt kan vara hårfina. Och det gäller mycket annat också. Att man festar mycket kan ibland i stället betyda att man är dreggig. Men när roliga skötsamma personer som jag känner stor respekt för plötsligt visar sig så himla mänskliga… det är bara så roligt. Alltså: Min lärare gnällde exakt hela dagen om hur bakfull han var. Det hade kunnat vara opassande, men i det här fallet var det inte. Även om min andra lärare däremot tyckte det. När han fick reda på det rynkade han på näsan och sa:
-          Men varför säger han det till er? Han ska ju låtsas som det regnar liksom.
I för sig. Men ibland tycker jag att det funkar bra.

Jag pallrade mig igår ned till Domkyrkan för att se om Gotland blivit något bättre på Luciafiranden detta år. De hade de inte, de släckte inte ens lamporna. Men årets hade i stället många komiska inslag (som kom i form av tal från GTs nyhetschef och domprosten):

Domprosten:
-          ”… och alla ljusen är tända (och lamporna, fast det sa han inte), visst är det MYSIGT?”
-          De flesta känner ju igen myten om att Lucia inte gick att döda genom att bränna på bål etc. Den hade inte han hört. Han berättade om Lucia som arbetade som hora hela livet. Och kom sedan helt orelevant in på nästa punkt…
-          ”Ja, det är ju det Lucia egentligen handlar om… GIRLPOWER!”

GTs nyhetschef:
Ni vet när man inte får skratta, och just därför kan man inte sluta? Det hände mig och Caroline. Men det är ganska svårt när en man i 30års åldern med ganska tragisk stämma berättar om när han på mellanstadiet var med i ett Luciatåg som sotarpojke, men han vågade inte sjunga så han låtsades vara sjuk - och därmed säger följande:
-          Detta är något jag påminns och ångrar varje dag.
Hahahhahaha gud vad kul det var. Han rättade sig ganska snabbt och sa ”ÅR, denna dag”. Men skadan var skedd och jag kunde inte sluta skratta. Så tyst som möjligt begravde jag mig i mössan och försökte skärpa mig. Gick sådär. Men kul var det.

Har ni sett SVTs ”Välkommen till julen” än? Det är så att man ryser! Jag försökte i mitt huvud att lösa hur jag ska veta när det bra visas på TV (det är ett problem jag har varje år) – men SVTs hemsida löste det snabbt. ”SVT Jul” på Facebook. Nu gillar jag det och möttes av:

”Haft en magisk morgon med luciatåg på dagis! Stolta föräldrar lyssnade till skönsång och fick höra från en av luciorna att pepparkaksgubbarna har "gorillor till ögon och hattarna på sne". Jag som trodde det var korinter... :). Hoppas ni alla får en fin luciadag! Hur firar ni? /julvärden Pops”

Kärlek på det!

Idag var lillasyster lucia för första gången. Hon såg lika ljuvlig ut som vanligt - det har jag sett på nyupplagda bilder. Och visst gör det lite ont att inte få vara hemma och dela det här med henne. Hon som alltid gnällt om att hon inte fick vara Lucia på dagis, medan alla andra tjejer fick det (samtidigt). Men snart är jag som sagt hemma och då tar man igen allt det där.

Har efter gårdagens utbrott repat mig och har inga bestående men (dock fortfarande mycket besviken på någon jag typ blev kär i efter ”Brothers”). Nu sitter jag snygg i mitt kök, dricker julmust och är om en timme på väg till båten för att bege mig mot Stockholm och Kungliga Operan. Det blir alltså först supermysig julklappsinhandling, middag och sedan Nötknäpparen. Caroline kommer att få se balett för första gången vilket kommer att göra henne lycklig. Det är en bra artonårspresent från mig.

PS. Har på senaste tiden fått tacksamma kommentarer på Torgfia-recept som jag la ut förra året. Roligt!

Då var det klart vem som skulle bli årets julvärd. Jag hoppades på Tommy Körberg. Nej, skoja – Herman Lindqvist. Och höll tummarna att satsningsfavoriten Fredrik Lindström INTE skulle ta hem det. Inget emot honom, han är asbra – men han passar inte som julvärd.
     Däremot så blev jag inte så glad när jag nyss såg att André Pops fått uppgiften. Eller. Jag blev arg för att dom tagit någon jag inte ens visste vem det var. Och sen att han var sportjournalisten trodde jag att de som valt fått spader. MEN sen så sökte jag på denna herre och insåg att det nog inte finns någon sportjournalist jag känner mer väl till. Han är jättemysig! Och jag förknippar honom med skidor, alltså julen. PLus att jag gillar hans röst. Hoppas bara inte att de smetar in honom så mycket med foundation som dom ibland gör i sportsammanhang.

Efter en hel dag av konstant regnande, och sedan en dag med snö som bara blev vatten på marken så har Gotland ÄNTLIGEN fattat att det ska bli vitt på marken. När jag alldeles nyss drog upp persiennen så log vädret mot mig. Inte lika fint som hemma förstås, men helt tillräckligt.

Det är vitt överallt utomhus. Och samtidigt som vädret får mitt hjärta att le, så känner jag ett styng av sorg. Först och främst för att resten av julen säkert kommer att vara grön, men också för att det ändå jag vill är att sätta på julmusik och baka - men det kan jag ju inte. Eller kan kan jag väl, men jag försöker hålla på att inte börja jul förrän nästa onsdag och jag har redan varit ute och slirat. Men det är inte samma sak att lyssna på en jullåt eller dricka en mugg glögg, när resten av stämningen och tillhörigheterna infinner sig.
     Så jag får glatt sitta här och titta ut på allt det vackra. Finns inte så mycket mer att göra. Jag är nämligen inte på min praktik i Stockholm idag, snökaoset vågar jag inte trotsa idag. Men imorgon åker jag oavsett.

Som tur är trivs Åskebro i vinterskrud året om. Fast däremot har datorn förvandlat alla mina bilder till gråblå, förhoppningsvis är det inte så hos er andra!

"Och under hela den dunkla vandringen hade han debatterat med sig själv, resonerat kring varför det inte vore en utmärkt idé att rusa tillbaka, knacka på dörren och tigga om att få göra sitt yttersta för att älska henne tills allt det fula hon någonsin upplevt var borta för alltid."

Boken jag fick av Eddie i artonsårspresent, "Överenskommelser", är snart slut och det värker i hjärtat. Jag förstår inte hur den lyckas, men den får mina ögon att tåras på varannan sida. Så fort något lyckligt, sorgligt, roligt eller varmhjärtat sker så snyftar jag och skrattar sedan åt min egen fånighet. Den är bara så underbar. Aldrig har jag läst en vackrare kärlekshistoria.

Kolla vem som satt och lunchade utanför fönstret idag?
Och för övrigt har jag totalförälskat mig i mina nya bok.

... en av mina favoritfilmer! Och en middag i London. Fast det visste jag ju redan - hon frågade innan, haha.
Om en timme är jag påväg till båten. Puss på det. Snart är jag hemma