Toy story 3 trailer
http://www.movie-list.com/trailers.php?id=toystory3
Enligt moviezine så släpps förmodligen alltså trailern ikväll, men enligt en kommentar så var den redan släppt. RÄTT. Jag vet inte vad jag tycker, men här är den i alla fall:
http://www.movie-list.com/trailers.php?id=toystory3
Think of me when you come
Topp tre bästa grejerna som hänt på facebook skulle jag tro. Eddie hade taggat en bild av mig (och sig själv) och det råkade vara Rhys Ifans som Gavin! REALLY NICE. Nu kan jag säga "Think of me when you come" och faktiskt mena mig själv - inte citera honom.
... och alldeles alldeles underbar
Två av de sexigaste männen NÅGONSIN kysser varandra. Det ni. Säger inte mer (i så fall: SPOILER).
Höjden av självkontroll
Imorse nådde jag toppen av självkontroll (eller vad det nu heter). Jag hade fått en mejl från lovefilm.se. Rubriken sade att de skickat ut mina nästa filmer, MEN stark som jag var läste jag det inte för att låta det bli en överaskning - trots att jag inget annat ville än att klicka sönder mejlet med musen.
Nu har de anlänt. Enduring love och Änglagård. OTROLIGT JÄVLA BRA. Nu ska jag se Enduring love, äta kvällsmat, börja se Änglagård, jogga och sova. Underbart.
Rubrik överflödig
Hysteriskt kul säger jag bara.
Samveteskval under middagsbjudningen hos mr Curtis

Nu kan jag helt öppet och ärligt erkänna att ibland när jag ska sova så ligger jag och finurlar ihop små fantasier. Dagdrömmar - men inte direkt eftersom det är kväll. Igår kokade jag ihop en trevlig "dagdröm" (detta har lite med inlägget under om dåligt samvete att göra). Rhys Ifans hade bjudit in mig på middag hos Richard Curtis där Nick Frost, Tom Sturridge, Philip Seymour Hoffman och Bill Nighy medverkade. Mycket trevligt. Vi åt kyckling som inte var en brittisk specialité och vi diskuterade bland annat den gången Nick Frost slängde sig ut ur en bil. Rhys Ifans drar lite retligt foten upp längs mitt ben. Jag frågar efter toaletten (den ligger på ovanvåningen). När jag kommit upp och ser mig omkring efter den så dyker Nick Frost upp när jag kikar in Mr Curtis prisrum. Vi har snabbt lite trevligt på en stol (vet ej varför, typ för att jag kan). Sedan går han ner och jag struntar i att gå på toaletten.
Vad meningen då är med att berätta denna historia kan man undra. Jo, detta enkla men ooootroligt irriterande faktum: Jag får dåligt samvete. Jag klarar inte av att i min EGEN fantasi fortsätta umgås med Rhys Ifans utan att han vet att jag varit "otrogen"/gjort något moraliskt fel (?) med Nick Frost. Och det är så hopplöst. För visst om det här varit en sovdröm och jag känt som jag gör på riktigt och helt ärligt tror att jag är på middag hos Richard Curtis. Men det är jag inte så därför är det faktiskt helt okej att ha sex med ALLA på middagen om jag så vill. Samtidigt, baklänges, ovanpå taket. Ingen bryr sig.
Förutom jag förstås, som tycker att det är elakt. Vad är poängen om man inte ens i sina egna dagdrömmar kan vara befriad från ens eget samvete?
En av de bästa replikerna någonsin om du frågar mig
FILMFEST
Jag har ägnat mycket tid sedan fredag eftermiddag att se film. Fem stycken jag aldrig sett tidigare. Bland annat Memento. Den har jag verkligen velat se länge. Med all rätt - skitbra verkligen. Drama av Christopher Nolan med Guy Pearce. Oscarsnominerad för bästa adapterade manus (Chris + hans bror Jonathan) och klippning. Klippningen är helt enkelt genial, men annars skulle nog inte filmen hålla. Man upplever hur mycket som helst i filmen baklänges. Det är supersmart. De flesta filmer brukar inte lyckas hålla undan länge för mig vem som är The bad guy. När det var kanske en halvtimme (?) kvar så började jag fundera lite; "Vänta ett tag, det här borde inte stämma. Det är för enkelt. Har jag blivit lurad nu?". Anledningen till att det tog så pass lång tid innan jag började fundera är förmodligen att huvudkaraktärens egna motiv är så otroligt starka och att man måste tänka hela tiden för att hänga med. Allt går ju som sagt baklänges, men ska registera om det är innan eller efter det man nyss såg. Fast oavsett när jag börjar tänka om över vem som är The bad guy så hade jag inte lyckats kan jag ju säga, utan att säga för mycket!
De andra filmerna jag sett är Sommarminnen. Bra film, typisk fransk verkligen. Dock lite seg emellanåt. Jag hade förväntat mig mer sommarminnen och mindre möbler. Sen Klockorna i St Mary. Den var mysig, men som ofta med äldre filmer så kommer historien inte alltid framåt så effektivt som man kan hoppas. Men ändå sevärd. Ingrid Bergman strålar som vanligt. Imorse såg jag Varg. Helt okej. Fint foto av Jörgen Persson (weei) och Peter Stormare är som vanligt mycket duktig. Den andra huvudrollen (eller han kanske är huvudrollen egentligen) är en ung kille, som spelas av Robin Lundberg. Hans första och hittills enda. Det märks för han är osäker och känns inte så trovärdig. Efter Varg blev det Rent. Bläää säger jag bara. Joanna i min klass lånade ut den till mig - hon ville verkligen att jag skulle se den för att den var SÅÅÅÅÅ bra. Usch fy blä. Tråkig. Fjantig. Ingen vidare musik. Tunn. Skådespelarna är så... konstiga kanske. KAN bero på att de flesta tydliga har hängt med från Broadway uppsättningen. Oavsett: Se inte.
Och nu efter Memento så tror jag att jag ska se Match Point kl fem över nio. Jag började kolla på den för många år sedan. Min bror hyrde den och familjen kollade men jag gick därifrån efter ett tag. Jag skulle väl sova. Minns inte riktigt, det är inte särskilt väsentligt. Hur som helst så tänkte låta den få en chans till
FILMPOST
Två filmer jag har velat se länge är på väg att anlända i min brevlåda: Sommarminnen och Klockorna i St Mary. Filmer med Jérémie Renier, Juliette Binoche och Ingrid Bergman och Bing Crosby. Jag är testmedlem hos Lovefilm för tillfället, än så länge verkar det kalasbra!
Disneyklassiker
Snövit och Oliver & gänget inköpta idag!
Fin blixt på bilden. Jag har tillsammans med flera familjemedlemmar fler klassiker (Lady och Lufsen, Aladdin t ex) men de har en tendens att inte vara märkta med nummret på ryggen. Tyvärr!
Snövit och de sju dvärgarna på DVD och Blu-ray
Den ultimata önskelistan
Ultimat önskelista hösten -09
- Rupert Grint inslagen i ett rött paket
- Ett brev från Hogwarts
- En tidsresa till 60talet, med garanti att träffa Beatles, radiopirater och alla andra coola snubbar.
- Ett presentkort på discshop med summan OBEGRÄNSAD
- En inbjudan att äta middag hos Richard Curtis tillsammans med Nick Frost, Bill Nighy, Alan Rickman, Emma Thompson, Hugh Grant, Keira Knightley, Liam Neeson, Colin Firth, Laura Linney och Philip Seymour Hoffman. Min dejt är Rhys Ifans.
- Ett brev från Gary Oldman
- Ett besök på ett rum, där någon väldigt oförväntat kysser mig pasionerat
- En tidsmaskin som ger mig en tillbakaspolning till min barndom, som jag sedan givetvis glömmer att jag gjort.
- Ett mail från Andreas Deja där han berättar att han vill arbeta med mig.
Trailer till nya A Nightmare on Elm Street
Det finns många åsikter huruvida man ska göra remakes eller inte. Jag är ofta ganska kluven. Jag tycker att det är oorginellt och ganska fantastilöst, samtidigt som jag i vissa fall kan förstå varför. Remakes bör i så fall ha något sin förgångare inte hade. Kan vara en intressantare vinkel eller mycket bättre effekter. I detta fall tror jag att effekterna väger tungt, så okej eller inte - den är nog jävligt snygg!
WOW. New moon, bättre trailer
The very best of Alan Menken
Jag har samlat ihop några vackra pärlor ur Alan Menkens samling mästerverk. De instrumentala alltså - inte låtarna.
"Battle on the tower" från Skönheten och Odjuret. Fantastisk rakt igenom, men det är främst under 04.05 och framåt som gåshuden kommer. Gåshudensgåshud är förstås under "Transformation" som kommer direkt efter - dock så hittade jag inte den instrumental på youtube. Men den finns att se med fullt ljud där.
Prologen. Otroligt vacker och mystisk. Jag har aldrig stött på någon som inte sagt att de fått rysningar av denna.
Den lilla sjöjungfrun, Main title.
Den lilla sjöjungfrun, Happy ending. Ganska växlande, men genialt förstås.
"Farewell" ur Pocahontas. Allra bäst i slutet!
Into the sunlight - Ringaren i Notre Dame.
Statistjobb igen!
Jag fick nyss ett trevligt sms från scenläraren Wolfgang! Jag ska vara med som statist igen i Maria Wern-filmen/serien!
Idag på klassrådet så sa han att de hade hört av sig igen och ville ha sex stycken statister till en inspelning på flygplatsen imorgon. Sceneleverna hade förtur, men de mycket få som var där var inte så intresserade. Han frågade om några av oss på film var det, och jag och Theo anmälde oss. Han skulle först höra av sig till de andra sceneleverna, och tog mitt nummer medan han viskade hur skamligt det var att ingen var intresserad. Så med inga större förhoppningar har jag väntat på ett sms och fick det nyss! I reskläder ska jag med reskläder stå utanför Österport klockan 12.40 imorgon. Det ska verkligen bli spännande. Eftersom vi är lite färre statister den här gången kanskekanske jag kommer kunna iaktta filmandet på närmare håll. HOPPAS. Ahjustja, jag får 350 kronor för det lilla äventyret också! Jag skulle gärna göra det gratis, men lite pengar sitter inte fel just nu.
Så det blir alltså upp tidigt imorgon, jogga, sedan duscha, frukost, diska och sedan städa min lägenhet till perfektion. Ge mig av och komma hem och möta syster och mamma. Med skräckblandad förtjusning ser jag fram emot morgondagen. Ha det bra små höstmonster.
Un, deux, trois
Pappa vill att jag ska sjukanmäla mig imorgon och ta en tidigare båt hem men det vill jag ICKE. Onödigt med massa frånvaro, plus att jag fortfarande vill träffa Rasse och dom på kvällen.
No comment
Ooh, yes
Just for you, Eddie
Prinsessa

Prinsessa handlar om artonåriga Maja. Hon har skådespelardrömmar och har tydligt talang, men hon är överviktig och inte precis världens populäraste. Hon stöter på Erika som kämpar sig fram i filmbranschen, och de bestämmer sig för att göra en dokumentär om Maja. Och nu ska ju alla få reda på vem hon är innerst inne.
Det är mer än en gång filmen rör mig till tårar. På vissa punkter känner jag verkligen igen mig, vilket gör det extra känslosamt. Och också att jag har svårt att skriva en recension. Oavsett om filmen inte är perfekt, på vissa ställen skulle jag vilja ha lite ändringar och fotot skulle må bra av någon närbild hit och dit till, så spelar det ingen roll. För den berör mig verkligen. Efteråt har jag en klump i bröstet, och där resten fylls ut av en förälskelse som verkligen känns äkta. Jag kan ta och förklara det för det är ganska roligt.
Jag är säker på att de flesta (åtminstone tjejer) har gått och sett en film (oftast romantiskt komedi) där det är en så otroligt mysig och söt kille som de efteråt känt sig kär i. Ibland kan bara själva filmen göra dig kär, eller ge dig ett enormt sug att bli det. Notting hill och Love actually är filmer som för min del lyckas nästan varje gång jag ser dem - även om det råkar vara 10e. Prinsessa är ju ingen romantiskt komedi, men Maja är kär i Alex och han är helt underbar vilket får mig att bli lite förälskad. Men den stora i det hela är att Alex spelas av Anastasios Soulis. Och honom har jag varit kär i sedan jag såg Alla älskar Alice för cirkus fem år sedan. Och sedan är det Den bästa sommaren, Det brinner och Les grandes personnes. Och det är fruktansvärt löjligt men bara för att han är en barndomskärlek värmer det lite extra i hjärtat även efter filmen. Men det spolades snabbt bort av Rhys Ifans och The boat that rocked.
Ja som sagt så kan jag inte riktigt göra en recension. Men helt klart sevärd film. Och såklart: Zandra Andersson gör sin debutroll som Maja och är fantastisk. Hon känns äkta rakt igenom.