Ja och rubriker har jag inte tid att hitta på
Jag har varit jättetrött och blöt hela dagen och väldigt mycket har gått snett. Det är inte bra. Hur som helst så gick jag och la mig när jag kom hem och FAN vad kallt det är här inne. Elementen vägrar funka, vilket betyder att jag måste gå in till inneboendevärdenmänniskan Claes och be honom fixa det. Min hjärna är nog helt mosig efter min sömn för jag är helt sentimental och blir gråtfärdig av allting känns det som. Och jag blev nyss tvungen att skicka iväg ett litet sentimentalt sms till min lillasyster. Nu måste jag avsentimentalisera mig för annars kan jag inte träffa Jesper, Simon och Sallyman ikväll. Pussochkramijulegran.
Nej jag sover nu
Förlåt! Men jag kunde inte låta bli då jag satt och kollade igenom alla mina favoritklipp på youtube. Den här är SÅ otroligt bra. Synd att dom har klippt bort massa. Jag skulle vilja höra vad han sa mer om sin far.
Jag är illa tvungen
Detta blir en fortsättning på slutet av föregående inlägg - även om detta inlägg har ett helt annat tema än föregående. Jag tänker nämligen gå in på detta med Stellan Skarsgårds storhet. Jag tänker inte förklara och analysera varför han är en gud - det tycker jag att ni bör ha insett vid det här laget (nej jag vet, ni har inte det) och jag har redan nämnt det tusentals gånger. Faktum är just det att ingen människa jag pratat med förstår varför Stellan Skarsgård är så underskattad. Visst, han har många beundrare men ingen jag har stött på. Jag måste alltid förklara för de jag pratar med varför de är idioter. Det är ganska tröttsamt. Den enda som förstår detta är... min mamma. Jag måste tacka henne för att hon introducerade mig in i Skarsgårdarnas fantastiska värld. När jag såg Vingar av glas för första gången för flera år sedan tillsammans med mina föräldrar så suckade jag kärleksfullt åt hans son. Min mor la märke till detta och sa:
- Ja visst är han fin, det var hans pappa Stellan med när han var ung. Jag var kär i honom då. Lyd mitt råd Emelie, gå mot det ariska ljuset och frukta ej. Det är inte döden som väntar, utan Skarsgård-land som kommer närmare. Låt ditt sinne andas in doften av riktig svensk man, då kommer du att snart se världen med nya ögon.
På ett ungefär. De första två meningarna i alla fall.
Första filmerna jag såg med honom måste varit Pelle Svanlös i Amerikatt (röst) och sedan Glasblåsarns barn.Hur som helst så glömde jag aldrig namnet Stellan Skarsgård efter Vingar av glas-episoden. Då såg jag honom som min mors gamla kärlek - han med en snygg son. Men jag slutade att vara så ytlig. Jag frågade någon gång om det fanns några stora svenska stjärnor i Hollywood och mamma nämnde honom (hm inte helt säker om han var/är så stor som i min och mammas värld menmen) med flera. När Pirates of the Caribbean 2 kom ut så påpekade mamma att han skulle vara med i den. Jag gick och såg den, och la märke till honom. Hans första scen är en av de bästa i hela filmen. GUD vad bra han är där. I alla fall: Jag såg allt fler filmer med konungen själv. Till exempel King Arthur (vem är bäst i den annars ganska dåliga filmen? Stellan Skarsgård). Jag måste ju påpeka att min mamma nog fortfarande hyser en hemlig kärlek till honom, eftersom hon inte bryr sig om att se King Arthur eller Pirates of the Caribbean eftersom han är "så ful och äcklig i dom". Plus att hon tydligen brukar gå runt och tänka på hans rumpa (se recensionen av Mamma mia!)! I alla fall: Sedan köpte jag några av hans tidigaste filmer: Strandhugg i somras, Inkräktarna och Anita: En tonårsflickas dagbok. Och nu är jag fast. Jag ser allt jag kommer över och har en LÅNG lista med köpfilmer där han medverkar. Stellan Skarsgård är ett geni. Oavsett vad folk säger.
Och här kissar Sverige på sig i byxorna... hoppas jag
JUSTJA. Haha höll nästan på att glömma bort. Den är äntligenäntligen här. Jag tror det är den enda trailern jag verkligen kollat efter uppdateringar helahela tiden. Ni har säkert sett den redan, på msn.se eller liknande, men jag tänker också lägga ut den: Änglar och demoner. Regisserad av Ron Howard med Tom Hanks i huvudrollen, baserad på Dan Browns bästsäljarroman. Fortsättningen på Da Vinci koden. Jag har läst halva Da Vinci-koden. Jag har sett halva filmen. Jag har inte läst Änglar och demoner. Ron Howard är inte min favoritregissör. Varför har jag då längtat så mycket efter det här? Jo, anledningen heter Stellan Skarsgård. Sveriges ariske skådespelargud. En av de bästa i världen. Han är en av mina absoluta favoriter och jag kan ALDRIG få nog. Han är så fantastisk. Det är så att jag kan kissa på mig. Gudgudgud. Han syns någon sekund i trailern förresten. Som om ni inte kommer märka det själva! Han gör trailern. (jag säger detta mycket ironisk med tanke på att jag verkar vara den enda jag pratat med som insett hans storhet).
Framtvingat som korvarna på campingtoaletten
För antagligen första gången någonsin kommer jag inte på något att skriva. Inte ett skvatt. Anledningen är att jag blir TVINGAD att skriva detta inlägg. Mina hemliga läsare börjar sakta att bekänna sin existens och i samband med det kräver de att jag ska skriva. NU. Det läskigaste måste vara att de inte läser för att de stör sig på mig (som jag gör i vissa fall), utan för att de tydligen (?) gillar min blogg. DET är läskigt. Det läskigaste som inträffat under hela Halloween!
Jag saknar mina Sune-böcker. Jag läste dom när jag var liten och har bestämt mig för att börja läsa dom igen. Men nu har snart läst ut alla jag har med mig här på gotland och det suuuger. Sune är så bra helt enkelt. Han har svar på allting. Han måste vara oehört intelligent. Man kan fråga en Sune-bok vad som helst, så får man ett exakt svar. Blir det en rolig dag imorgon? "Lucia är trevligt" svarar min Sune och svarta mannen nu. Det betyder nog att jag ska köpa mer julgodis... Okej det här inlägget suger. Läs det inte. Jag kan inte radera det heller för då blir min läsare UPPRÖRD och då måste jag skriva ett nytt. Jag vill ju inte att han ska drabbas av något hemskt anfall. Det skulle ju vara synd.
Tja... Varför inte?
Vår tahandomledigheten-lärare ska fundera över min julledighet och prata med de andra lärarna om det, vilket gör att jag inte är fullt lika självmordsbelägen längre - men ändå spänd. Igår var jag hos Victoria med Sally och Carro efter skolan. Vi köpte pepparkaksdeg och en julmust, så det satt vi och mumsade på medan vi pratade till klockan sju eller något. Det borde vara förbjudet att sälja sådant i affärer så tidigt. Det finns faktiskt de som inte kan stå emot det, och alltså börjar alldeles för tidigt med julen! Typ jag. Doften när jag öppnade julmusten gjorde mig nästan tårögd - helt sagolikt! Nu ska jag beställa Isas födelsedagspresent och sedan planera lite grejer. Puss och kran i julegran.
Och så drömmer vi oss tillbaka till Skarsgård-land
Ja, här sitter jag och jag har precis tittat på True blood. Jag älskar verkligen den serien. Det är den enda jag följer. Den är så.. läcker. Och kära Alexander Skarsgård... vilken gud. Gång efter gång välsignar han oss med sina fantastiska rolltolkningar och sitt magiska agerande. Min vän Isa fyller cykelhjälmsfri den sjätte november och den åttonde far jag hem till Åskebro för att hedra henne och ge henne min present. Jag trodde att jag skulle ha problem med gåve-delen, men som tur var fick jag en snilleblixt och nu vet jag till och med vad det ska stå på kortet. Och nej Isa, det är inte Joakim Mattson3s msn.
Jag drömmer om en jul hemma
I brist på en promenad i Sjumilaskogen
Jag börjar klockan tolv idag, skönt! Innan ska jag diska, städa och skriva ett brev till min käre vän Annika. Just nu är det Nalle Puh som gäller, sällskapat med en mugg Gevalias snabbcappuccino med Irish cream-smak. För alla som inte testat, gör det! Det finns ju massa andra smaker som typ marabou och daim med denna innehåller mer för mindre pengar - ifall någon skulle råka vara intresserad. Supergod i alla fall!
Världens vackraste
I brist på annat att göra tänker jag göra en vackrast-lista över olika föremål och personer. Det kan händas att vissa ändras, menmen sådant är livet.
Vackraste ben - Gustaf Skarsgårds
De enda ben jag vet som är snygga så denna var självklar!
Vackraste musikstycke - Tchaikovskys då prinsen och Clara dansar
Jag är lite osäker på vad den heter så jag vågar inte uttrycka mig fullt ut i denna fråga. Men det är nog världens vackraste - jag kan gråta!
Vackraste man - Leslie Howard
Det är mycket möjligt att det är den blonda ängeln i Den enfaldige mördaren också, jag kan inte riktigt bestämma mig!
Vackraste kvinna - Grace Kelly
Ingrid Bergman är inte långt efter!
Vackraste klänning - Den vita Grace Kelly bär i Att fånga en tjuv
Vackraste dans - Balett
Vackraste film - Bambi
Målningarna, temat, musiken... Herregud vad vackert.
Leslie Howard med Ingrid Bergman i Intermezzo från 1939.
Och även Ferdinand älskade sina blommor
"Jag kilar ner och köper lite... lök" eller åldern spelar bara roll om du är en ost
Idag var första dagen för kärnämnen. Den var helt okej om jag bortser från att det ser ut som min fint planerade jul går i spillror p g a att jag inte får ta ledigt den veckan. Och då utan synlig anledning - vi har ju rätt att ta en vecka ledigt. Menmen jag försöker att inte tänka på det - får ta itu med det senare. Idag har jag blivit fotad vid höstträd av okänd söt krullig pojke på väg till skolan, funderat över vad ordet orginell betyder, fått en vinkning av okänd mörk kille från buss, gett Isa lite råd och sett Vingar av glas. Det är något med den filmen... som jag inte tål. Under och efter jag sett den är jag lycklig samtidigt som jag vill gråta. Jag tror det kallas olycklig kärlek. Till Alexander Skarsgård som Johan i den alltså. Det är PRECIS så jag vill att min blivande slutgiltiga levnadspartner ska vara och se ut. Även om han tekniskt är för gammal för mig. Men fan vad perfekt han är. Det är ju så att man kan skratta åt det.
All you want for christmas
I mitt huvud finns det bara jultankar. Jag har planerat lite julklappsinköp, köpt en julklapp, planerat pepparkakshus, julekonomi, eventuell juldesign här på bloggen, en musikvideo och något alldeles nytt för i år... en stor överraskning som lillasyster Malin och jag ska framföra några dagar innan jul för mamma och pappa (och eventuellt Johan)! Jag har lust att blotta hela grejen här, men det går inte för sig p g a att mina föräldrar brukar vara här och snoka.
Här lägger jag ut en video som kan ha med överraskningen att göra. Det är en grym låt med en grym sångerska från en grymt bra film! Har ni inte sett den? Se den! Jag ska nog själv också göra det snart, precis som massa andra julfilmer. Här har ni lite tips på bra julfilmer utöver Loce Actually:
Grinchen
Ensam hemma
Ensam hemma 2
Nu är det jul igen
Muskungen och Nötknäpparen
Barbie i Nötknäpparen
Sunes jul (okejdå, det är ingen film med världens bästa julkalender)
Sikta mot Skarsgård-land och du hamnar i himmelen
Jag drar mig för att skriva det här, och jag vet inte varför. Det är en konstig känsla som fyller mig. Jag har sett en av mina största idoler och förebilder på riktigt. Jag har sett honom i det element där jag beundrar honom som mest - som skådespelare. Det är utan tvekan en av de häftigaste sakerna som hänt mig.Jag kan inte riktigt förstå det. Jag sitter på andra rad på en balkong. Jag ser scenen bra, även om jag mycket hellre skulle vilja sitta i jämnhöjd med den. Det känns som jag har väntat i en evighet när plötsligt ljuset släcks. Jag är inte beredd. En kvinna ställer sig och dansar i ett av scenens hörn, och i mörkret ser jag en man gå med bestämda steg över golvet. Jag flämtar till: Är det han? Mannen ställer ner en strålkastare, tänder den och jag ser vem det är: Gustaf Skarsgård. Jag tappar andan och det kommer några konstiga flämtande läten ifrån mig. Jag blir tårögd, men lyckas undvika att gråta på något vis. Sedan börjar jag le. Så jag sitter en lång stund med en krampaktig äkta flin i ansiktet.
Resten av föreställningen lyckas jag hålla mig någorlunda normal (tror jag). Teatern var bra, men jag kunde inte tycka att den var jättebra som alla andra. På grund av att jag i hela mitt liv endast sett skitamatörteatrar med grundskolan. Det kan inte riktigt förklaras, men jag är säker på att jag har rätt. Hur som helst så ägde Gustaf Skarsgård scenen. Det fullkomligt vrålade 'JAG ÄR BÄST JAG ÄR BÄST' om honom, inte för att han personligen sa det (behövdes ändå inte). Jag får för mig att han är en väldigt ödmjuk person. I vilket fall så fick han publiken att skratta trots att han aldrig förlöjligade sin karaktär, han spelade den ärligt och trovärdigt.
Men det verkar som det händer konstiga saker i Skarsgård-land. En gång under pjäsen har han bara kalsonger och linne, och vill ni veta vad jag upptäckte? Han har snygga ben. Jag visste inte ens att man KUNDE ha snygga ben som kille! De var fullkomligt makalösa, herregud. Det måste ha något med hans längd att göra, men jag har ingen aning. En sak vet jag i alla fall - ett besök i Skarsgård-land har gett mig mersmak. Och jag tänker absolut åka dit igen.
MYSELIMYS
I år blir det en jättemysig jul, det har i alla fall mina föräldrar lovat. Jag kan inte riktigt hålla mig från julpysslet, men ska försöka skärpa mig i fortsättningen. Ni ska få lite uppdateringar från onsdag och filmrecensioner snart, jag loooovar. Tina 105 eller Patrik 1,5?
Min käre vän Eddies blogg påminde mig just om en episod i måndags! Jag, min lillasyster Malin och Eddie åkte in till stan för att se filmen Patrik 1,5 (andra gången för mig, otroligt underbar film). Vi hade lite tid innan så jag shoppade röda strumpbyxor och träffade på Cissi, en tjej från kopparlundsgymnasiet - skolan då jag tillbringade mina två första gymnasieveckor. Det var kul att se henne, hon är en snäll tjej! Hur som helst så begav vi oss till biografen, och i trappan på väg till salongerna stelnar Eddie till.- Det är Tina! väser hon till Malin och mig.
För er som helt obegripligt inte har ägnat all tid åt mig sedan andra klass får här en förklaring vem Tina är:
Namn: Christina
Ålder: Runt fyrtio
Bor: I västmanland, orten vill förbli anonym
Utseende: Tjock. Kort rödlila spretigt hår.
Familj: Man (?) och två barn. En flicka och en pojke.
Arbete: Vallbyskolan där hon arbetar som lågstadielärare.
Intressen: Tortera lågstadiebarn
Känd för: att ha torterat lågstadiebarn. Mobbade Edvina 'Eddie' Olsson för tovigt hår, och Malin 'Gluggis' Eriksson för hennes stora öron. Hon straffades aldrig för hennes täckmantel var att fjäska för föräldrar så fort de dök upp.
Aktuell i: Emelie Erikssons blogg
Den spännande fortsättningen: Malin reagerar lika snabbt som Eddie - de drabbas av panik. De springer upp för trappan, tillbaka upp till entrén. Jag har bara hunnit få en snabb blick av Tina och det enda som slog mig var att hon var VÄLDIGT mycket tjockare. Jag springer efter dem och förklarar följande: Jag är kissnödig. Och jag tänker kissa NU även om vi måste gå förbi Tina.
De ger sig motvilligt och vi går förbi Tina och hennes 'gäng'. Självklart är det inte alls Tina som har blivit jättemycket tjockare och fulare, utan bara en tjockare och fulare version av henne. Så mycket besvär för en så liten sak!
Nu gott folk ska jag snart borsta tänderna och krypa ner i sängen. Morgondagen är noggrant planerad och jag lovar att ni kommer få höra allt om hur det var i Skarsgård-land. Jag är glad nu för min ekonomi är superduper - välplanerad med slantar över! Gosinatt.
En annan värld, en annan plats
Jag såg tre eller fyra stjärnfall i kväll. Minns ej vilket antal längre. Jag har sett två stycken till innan i mitt liv, båda förra hösten om jag minns rätt. Det är alltid med Isa på väg till bommen på kvällspromenad. Stjärnfall är så magiska, det är en helt obeskrivlig känsla att få se dem - och sedan få önska.
Nä, det är väl ingen vanlig dag
Jag fyller sexton år idag, grattis till mig. Jag fick inget legotåg, men i alla fall en Barbiefilm.
Sunes musikal - Det köper vi, men var är Sune?
Igår var jag på musikal i Stockholm igen. Denna gång var det Göta Lejon som gällde: Sunes musikal.Författarna av böckerna Sören Olsson och Anders Jacobsson står för manuset och Fredde Granberg för regin. Musikalen handlar i korthet om Sune (Benjamin Wahlgren Ingrosso) och hans familj, de har genom pappa Rudolf (Joakim Jennefors) blivit anmälda till dokusåpan "Årets familj" där de kan vinna en miljon. Sune är också kär, i Niccolina (Emilia Berglind).
Det är med blandade känslor jag ser på spektaklet. För barn i allmänhet är det här en fest. Och för mig också, delvis. Ibland drivs handlingen framåt, humorn fyller ut och sångnumrena är riktigt sköna (musiken är skriven av Martin Stenmarck och Martin Landh). Teveskärmar används ofta och mycket, ibland är det riktigt roligt då kändisar dyker upp. Richard Olsson (Bingolotto ni vet) är fantastiskt bra som den elake programledaren - han är överlägset bäst. Anna Book äcklar mig inte det minsta (som jag trodde att hon skulle göra) utan hon är bra i sin roll.
Men - ibland känns det platt och man skruvar lite på sig. Jag skulle kunna leva med det utan problem, men det som verkligen stör mig är att Sune inte är där. Håkan är inte där. Och det är tveksamt om pappa Rudolf och mamma Karin också är närvarande. Visst, de står där och kallas vid karaktärernas namn. Men var är deras personligheter? Sen när blev Sune en tjejtjusare som faktiskt kan tjejtjusa? En kille som är självsäker och tuff? Den riktiga Sune är en fegis, en pojke som blir röd om ena öronsnibben och älskar Sophie. Var tog Sophie vägen? Vem fan är Niccolina? I böckerna finns det många historier om andra flickor än Sophie, det nekar jag inte till. Men jag tycker att om Sune nu faktiskt ska få en musikal, är det faktiskt hans livs kärlek som ska stå vid hans sida. Och det är mer att fråga: Varför är Håkan så glad? Han ska vara en butter liten mördarunge. Musikalens Håkan retas, men inte alls på samma nivå. Håkans presentation på scen fick mig att stråla: YES det är Håkan på riktigt! Oanad vändning fick min glädje.Trots att karaktärerna inte känns rätt spelade, så gör barnen riktigt bra jobb. Om det är såhär regissören vill ha rollerna, så är de väldigt duktiga. Och ja, det är trots mina klagomål en musikal att se - helst med småsyskon, söner, döttrar eller barnbarn. Om inte annat för att se Richard Olsson i en annorlunda ställning.
Sallys kärleksnamn
Jonte kom efter ett rätt bra tag också. Det var skönt att se honom också. Jag kanske ser mer av dem ikväll, beror på - pappa envisades med att ta en öl och då måste jag cykla. Det känns ju... frestande i kylan. Pusskram och ha det så bra. Eh.. Anna? Skulle vi sova hos dig imorgon?
Kalas
En svart skugga sveper förbi.. Var det en inbillning, en illusion? Det får ni veta... nästa fredag! Då avslöjas nämligen alla VIP-gästers förklädnader, och även de ni väntat mest på: Festfixarnas! Isa och lär helt klart inte göra er besvikna! Kom ihåg att hålla era utklädnader hemliga, det blir så mycket roligare då.Flest är inte mest - min lillasyster kör över mig totalt
Let the good times roll.
Orgasm.
Generation lost in space.
-
Rätt humor att jag har munnen öppen på exakt alla bilder också.
Redigerad till tusen, hehe.
Min syster här då, inte samma plåtning. Men hon är så JÄVLA vacker på denna. Jag vet inte hur hon bär sig åt men seriöst. Jag som är fotograf för den delen. Får väl stå i skuggan och skryta med att jag fångade hennes skönhet. Ögonen fullkomligt lyser, visst de är lite redigerade men jag har bara ljusat upp dem en aning (och då bara för att förstärka det som redan finns där, jag kan lägga ut orginalet senare ifall intresset finns).
Baddräkt som baddräkt... eller inte
Jag har fått någon knäpp på Esther Williams just nu, och läser bland annat en bok om henne. Jag kom då på att jag och min vän Isa tog massor av nostalgibilder för runt ett år sedan, och en del av dem är på mig i baddräkt. TJOHO tänker jag och ser framför mig en look-a-like-bild föreställande mig och henne. Eh, så fel man kan ha. Jag är hundra procent medveten om hur olik jag är henne, men baddräktsbilder kan ändå vara lika: Dessvärre så finns det inte en enda bild då jag har en liknande Esther-min. Jämfört med henne ser jag så jävla... kåt ut. Ja jag menar det verkligen. Hur lyckades hon se så glad och lycklig ut hela tiden? Gud vad jag stör mig på det. I vilket fall så hittade jag tillbaka till mina gamla älskade bilder, som fallit smått i glömska. Jag lägger in dem i nästa inlägg. Det är väl något jag får tacka vår kära Esther för, trots att hon var orättvist snygg, sund, frisk och leende hela tiden. Jaja man kan inte få allt.
Sömnlös i Visby
Eh nee, jag är inte alls trött. Det har bara slutat som det alltid gör mellan mig och uppsatser - jag sitter uppe hela natten. Tio över tre blev jag klar, men då hade Sally bara skrivit två av tre så jag fick väl mer sömn än henne. Hur som helst är jag i alla fall nöjd, det jag skrev om Victor Sjöström fick jag världens flyt i men tyvärr så blev slutet inget bra. Eftersom det var max en sida fick jag inte med så mycket om slutet av hans karriär och det blev typ avhugget. Men men, jag är nöjd och glad. Jävligt trött visserligen men det går. Det enda jag ska göra idag är att kolla på Singing in the rain i skolan. Sedan ska jag gå hem, städa och gå en promenad! Jag tror det blir en liten tupplur innan promenaden också haha. Det lär behövas. Jag vet inte hur många gånger jag redogjört den här dagen för er redan! Det blir alltid så när jag är nöjd med något. Äsch, vem bryr sig. Nu ska jag ställa mig framför spegeln och fundera över hur mycket som behöver åtgärdas. Puss!Från rekord till film
Förvirringens tid är aldrig förbi
Det är helt skumt men jag tror faktiskt att folk läser min blogg (det är sådana här inlägg man förlorar läsrare på hehe). Antalet besökare per dag har ökat kraftigt den senaste tiden om man jämför med några månader sedan. Nu är det helt klart inte bara de närmaste kompisarna som är inne och kikar. Förut var elva mitt rekord, och då låg det skyhögt över det normala besökarantalet. Hittills idag har jag elva besökare, och snittet ligger på 7-9 stycken per dag. Det kanske ökar det med? Jag hoppas på det, för det vore kul. Kan inte ni som är här snällasnälla kommentera och berätta vilka ni är? Bara i det här inlägget, ni behöver aldrig mer kommentera sedan! Jag blir bara fundersam över hur ni hittade hit, och varför ni stannade kvar (inte för att jag tycker att min blogg är dålig men för andra är den nog ofta tjatig, lång och ointressant).Jag bjuder på en exklusiv bild bara för att ni är så snälla och berättar vilka ni är. Puss på er!
Bra att veta små vänner
Idag: En film i skolan, dokumentär med Bergman, sedan hem och skriva två uppsatser och se lite mojs.
Imorgon: Singin' in the rain i skolan. Hem. Pappa kommer och det är föräldramöte kl 18.30
17 okt: Kl 12 tar jag planet hem! Rasse, Jonte, David och Sara på eftermiddagen/kvällen.
18 okt: Tidigt till Sthlm för att se Sunes musikal med moster, mamma och Malin. Hem för att umgås med Isa. Se Patrik 1,5?
21 okt: FÖDELSEDAG. Presenter, och släkten kommer!
22 okt: DEN ALLVARSAMMA LEKEN <333 Till Sthlm vid typ tre, fikar en snabbis med en kille och sedan träffar jag Sally, äter och sedan är det dax! Total lycka. Efter det tar jag tåget hem och om det itne funkar sover jag hos Johan.
24 okt: Amerikansk halloweenfödelsedagsfest
26 okt: Tillbaka till gotland
27 okt: Skolan börjar och kärnämnena.
6 nov. Isa fyller år.
7 nov: Jag åker hem för att fira Isas födelsedag.
14 nov: Isa, Anna, Eddie och Annika besöker mig!
19 nov: Mamma Mia! och Törnrosa kommer ut på DVD. KÖP!
28 nov: Jag åker hem
30 nov: 1a advent, tillbaka till gotland
1 dec: Julkalendern börjar.
5 dec: Jag åker hem
7 dec: 2a advent
10 dec: The dark knight kommer ut på DVD
12 dec. Jag har tagit ledigt och startar mitt jullov en vecka tidigare.
13 dec. Lucia, mysmysmys
14 dec. 3e advent
18-19 dec. Farfar fyller 80.
21 dec. Johan fyller år och 4e advent
23 dec. Julgranspynt!
24 dec. JULAFTON
25 dec. Pappa fyller
Jag är lyckans talare
Jag måste vara den smartaste, intelligentaste och smidigaste människan just nu!!!!! Jag lyckades fixa biljetter till Den allvarsamma leken på Klarateatern i Stockholm på onsdag. Det fanns fyra platser kvar utspridda på två föreställningar. Den ena försvann SÅ fort men jag hann till den andra! HA. Jag och Sally ska dit och dö. Herregud lyckalyckalycka
Ledigt ända in i brallan
Jag pratade nyss med mamma, och tyvärr: Jag följer inte med till Ystad över erat höstlov. Skolorna på Gotland är de enda i hela Sverige (verkar det som) som har höstlov v. 43 istället för 44 och eftersom hela gänget skulle till Ystad på deras höstlov tänkte jag ta ledigt då. Men nej. För det första så sa mamma att pappa och hon pratat om det och eftersom det redan är massa utgifter när jag bor här så får jag betala allt själv. Inget fel med det, men jag har födelsedagar, dvdfilmer och julklappar att tänka på så det får vara. För det andra så får man bara ta ledigt en vecka per termin (eller läsår?) och då måste man vara säker på att man inte ska ta mer ledigt sen. Carro berättade att hon skulle ta ledigt veckan före jullovet börjar och det är supersmart! Mamma tyckte också att det var en jättebra idé så nu kommer jag hem tolfte december istället för 19! UNDERBART. Det är faktiskt mer tilltalande för mig som julnörd att ha en riktig jul (svårt om man inte är hemma något under förberedelserna) än att umgås med heltdummaihuvudet-människor (som Annika uttryckte det i telefon här om dagen) i Ystad. Visst det skulle varit väldigt mysigt och jag skulle gärna följt med, men nu är det som det är. Det är faktiskt ganska bra att få lära känna de nya lokalerna och lärarna tillsammans med de andra i klassen (kärnämnesperioden börjar och då läser vi på Elfrida). Bli inte sura på mig nu små vänner, ni ska få riktigt fina julklappar som plåster på såren!
I toner
Minns ni "Annas födelsedagsblues" som jag exklusivt skrev till hennes födelsedag? Inte? Se här. Eftersom jag själv fyller om exakt en vecka så tänkte jag börja slipa på en melodi tillägnad mig. Vad säger ni? Kom gärna med förslag om handling!
I Annas huvud har vi skoj
Jag fick en söt kommentar av Anna:
"Jag drömde om att jag flyttade till gotland med dig och gick i din skola. Var värsta söta killen där som kom från typ.. skottland eller vad det var. Och isas pappa var där men han orkade inte med oss så vi fick sova på ett hotellrum en natt där vi åt asmkt gott godis men det var typ värsta sexorgien på hotellet för alla sov i samma rum. Och så gick vi till skolan vid havet och allt var apbajsfint. Tjalalala. Det var iaf en apmysig dröm, och bajs vad jag saknar dig nu <3"
Jag tycker det låter ganska realistiskt! I alla fall delen med att vi skulle äta asmycket gott godis. Och så är det "apbajsfint" vid havet, hela Gotland är faktiskt superfint! Så flytta hit allihopa så ska jag bjuda er på chokladbollar! Jag saknar dig med Anna, men på fredag är jag hemma igen! Och jag följer förmodligen med till Ystad också. Det kan vara kul/bra för er att veta. Nu ska jag läsa och sen gå ut och gå eller cykla. Pusskram allihopa!
å svenskt filmfolks vägnar
Jag var just inne på msn och kom fram till en "Starlounge blogg" där en tjej hade skrivit ett inlägg (som du kan läsa här) om att svenska skådisar inte kan agera och mot slutet av inlägget antydde hon även att det finns få bra svenska filmer. Det gör mig så trött. Jag är SÅ UTLED på detta tjat, denna mobbning mot svenskt filmfolk. Det är inte bara denna msn-tjej utan det är nästan hela Sverige känns det som! Även mina egna kompisar. Kära människor, ni har sett filmer i stil med Järnets änglar och nu tror ni att allt svenskt är likadant. Visst, det är Järnets änglar ett ganska typiskt svenskt drama men Sverige kan stolta visa upp mycket bra - både filmer och skådespelare. Vi har Vingar av glas, Att angöra en brygga, Patrik 1,5 (som msn-tjejen ifråga även nämnde, men nu talar jag till er övriga), Ondskan, Mitt liv som hund, Sunes sommar. Arn-filmerna är faktiskt storsinta, och på många ställen riktigt bra! Vi har vår regissör Lasse Hallström som har gjort jäkligt bra internationella filmer som Chocolat och Gilbert Grape. Mikael Håfström verkar också vara på gång, efter bland annat 1408. Ingmar Bergman är en av de största. Och våra underbara skådespelare. Ingrid Bergman, Peter Stormare, Stellan Skarsgård, Bibi Andersson, Jesper Salen, Gustaf Skarsgård, och Alexander Skarsgård (ni inser att jag är ett Skarsgård fan, men inte för inte precis!) är inte personer vi kan skämmas över precis, som denna tjej verkade påstå. Det jag vill säga med det här är: Vakna! Vad har hänt med oss? USA har gjort hur mycket skitfilmer som helst de med, samtidigt som de har hur mycket bra som helst att visa upp. Det samma gäller oss, även om båda kategorierna är i liten skala. Men vad kan man förvänta sig, vi är ett litet land! Och vi kan faktiskt vara stolta över oss själva.
Smakprov ur Paris, je t'aime
Jag hittade denna riktiga söta kortfilm från filmen Paris, je t'aime. Nu har jag en till sysselsättning denna eftermiddag, skriva en kärlekskortfilm! Jag fick verkligen lust med det, vi får se hur det går. Det har blivit mycket tråkiga korta inlägg på sistone, jag lovar, jag ska bättra mig.
Jaha och här får man ingenting gjort
Jag köpte min utklädningsutstyrsel idag, de ni! Den är väldigt humoristisk. Resten av dagen ska jag bara gå till biblioteket, mysa och sedan skriva en kort Charlie Chaplin-biografi. Jag vet att ni avundas mig.
Ja just ja
Vi gillart
REKORD
Tralala höstmys i drömlandet
För tillfället en underbar dag! Jag gick upp fem över åtta och tog en ca timmes promenad samtidigt som jag pratade med Isa i telefon. Jättebra start, och sedan gjorde jag havregrynsgröt med äppelbitar i (glömde saltet dock men det funkade) som jag åt medan jag gjorde min önskelista (jag fyller 21 oktober, glöm inte bort det!). Jag var på världens julhumör och ville verkligenverkligen lyssna på julmusik, men förra året kom jag på ett bot som inte räknas som fusk. Ni vet Bella Notte och Ser du stjärnan i det blå? Det är egentligen helt vanliga Disneylåtar, men eftersom de båda visas under Kalle Anka på julafton så har vi i Sverige gjort det till julmusik. Jag tillåter mig själv till att lyssna på dem när jag verkligen vill ha jul, och det funkar alldeles utmärkt (plus att det inte är min favoritjulmusik så jag tjatar inte ut något extremt bra).Medan jag lyssnade på Ser du stjärnan i det blå diskade jag, men bytte sedan till Den lilla sjöjungfrun. Jag såg den aldrig utan bara lyssnade medan jag diskade och städade färdigt. Jag tyckte inte ens städning var tråkigt för det blev så fint och behövdes verkligen. Nu väntar jag på att få cykla iväg till Österport för att träffa Victoria och Sally. De gick nog inte upp lika tidigt som jag för de behövde tydligen lika extra tid. Vi ska i alla fall köpa lite te (och vantar för min del) och sedan ska vi hem till mig och pyssla och dricka te. SUPERMYSIGT. Sedan ikväll ska jag äta risgrynsgröt. Jag är så GLAD. Allt är så mysigt och perfekt. Jag är lagom halvsminkad med bara mascara och håret är helvilt ofixat. Underbart! Hoppas ni kommer ha en lika trevlig söndag som jag! Pusskram älsklingar.
PS. Jag är inte lika sorglig nu bara så ni vet. Ni behöver inte oroa er! Vill ni ha min önskelista förresten? Säg till så mejlar eller postar jag.
Och vi kommer alltid vara vänner förevigt?
 |
 |
Tekväll hos Jesper
Simon gick tidigt. Bilden förklarar kanske varför.
Jesper gillade sin basebollkeps.
Kanske var det något jag sa? Jag och Victoria. Carro var inte med, hon hade åkt hem till Oskarshamn.
Sally i högform! (och nej hon brukar inte gå runt med lugg a la islandsruss)
Redogöring a la självbiografi
Igår var det alltså stumfilmspremiär och jag var som sagt regissör i vår produktion. Jag är inte supernöjd med den precis, men vi hade stora problem i gruppen så under omständigheterna kan jag kanske vara stolt. Hur som helst: Premiären började klockan tio och kvart i tio hoppar jag av min cykel utanför skolan. I vanliga fall brukar det vara rätt tomt vid cykelstället men idag var det totalt fullsmockat - treorna och tvåorna hade kommit för att se våra filmer. Jag går upp för trappan till våra lokaler och jag möter massa okända på människor på vägen upp. Det börjar bli lite nervös och vet inte riktigt vart jag ska ta vägen - biblioteket som jag brukar sitta och vänta i vågar jag inte sätta min fot i, sorlet av massa människor hörs tydligt. Så jag hänger upp min gympakasse på en krok och går mot personalrummet för att hitta och Ville och ge honom min utvärdering. Jag hittar inte honom så jag ger den till Staffan som håller på att föra över våra filmer på ett band. Jag går tillbaka till mänskligheten (dock lite motvilligt), men viker av i redigering 4 för att prata med Nino om hans nyrakade frisyr. Han tar mig till biblioteket där han visar en bild på bilddagboken men jag hade mer fokus på den samlade massan än datorn. Jag vet inte hur många som satt där inne, men tillräckligt många för att jag INTE skulle kunna sätta mig där inne helt ensam.
Simon och Sally dyker sedan upp och vi går ner till scenlokalerna och Blackboxen där filmerna ska visas upp. Vi väntar utanför och alla treor och tvåor börjar strömma förbi oss för att ta platser. Efter de passerat går även vi in - vi sätter oss lite avsides för att vi lätt ska kunna gå fram och presentera filmen senare. Min värsta nervositet börjar släppa och jag går över i det stadiet som på sätt och vis är värre (det syns så tydligt), jag är på väg att börja skratta frustande åt allting. Jag blir så när jag är nervös och ska visa upp någonting på skärm, även om fjärilarna i magen har försvunnit. Hur som helst lyckas jag mirakulöst hålla mig och även ha en icke-nervös eller spänd min i ansiktet. Det kändes så i alla fall, och jag var ju faktiskt inte särskilt nervös längre.
Ville går fram och säger att det dröjer lite innan Staffan kommer med filmerna, så han berättar om tidigare premiär osv. En kille som hette Kalle fick berätta om hur han upplevde sin stumfilmspremiär. Sedan var det dags, grupp 1 fick börja.
För er som inte vet: Klassen var indelade i tre grupper på nio personer. Tre skådespelare och sex filmare. Vi fick alla samma färdiga manus som handlade om en anställningsintervju, planerade för filminspelningen i två veckor, filmade i en vecka och redigerade i en.
Grupp 1 ställde sig där uppe, sa var de hette och vad de gjort och sedan så visades filmen upp. Den var bra, vissa saker som de gjort tycker jag var bättre löst än vår och vissa var sämre. Så var det med grupp 3s film också. Hur som helst: När den var färdig så var det vår tur. Alla förutom Jesper (han var hemma och var sjuk) gick upp i det starka strålkastarljuset som gör att man omöjligt kan se sin publik och sedan presenterade vi oss. TYVÄRR fick jag något knäppt anfall och blev plötsligt världens gladaste och positivaste person så medan alla andra presenterade sig helt normalt så ler jag och säger med världens skummaste lyckoröst: "Jag heter Emelie och har varit regissör." Inget fel med det jag sa men... åh gud. Sally, Carro och Vivvi påstår att det tydligen är så man vill låta. Grejen är den att om någon frågat mig där uppe hur det hade gått hade jag flinat hur stort som helst medan jag svarat: "Det gick asdåligt." Och hur normalt är det på en skala? Bilden som jag lagt ut visar typ hur jag såg ut. Ni fattar själva.
Sedan fick vi sätta oss och filmen visades. På något vis såg jag den på ett helt annat vis än jag sett den tidigare och den var mycket bättre. Vissa saker var fortfarande asdåliga men med vissa insåg (inbillade?) jag att de faktiskt funkade. Alla skrattade i alla fall jättemycket åt scenen där Måns krälar i trappan alldeles utmattad! Det var väldigt lyckat! Så jag var glad och nöjd när vi fick alla applåder och grupp 3 fick gå upp. Deras film var också bra, fast de hade några rätt gigantiska klaff-fel haha. Deras humoristiskaste scen är när Jonatan och William (filmare) är statister som skatare, hahah. Herregud säger jag bara.
Premiär
På bilden är det grupp 1 om jag minns rätt, tagen av Sallyman. Jag har inga bilder från min grupp och vårat arbete. Tyvärr! Det kanske kommer senare.
Emelie förbättar världen för hjälplösa 93or
Det ni stackare först och främst måste förstå är att världen inte går under. Speciellt inte nu, när det är ett halvår tills ni ska välja! Och om inte skulle välja fel program så går det att byta. Jag har gjort det. Flera i min klass är 91or eller 90or som hoppat av utbildningen andra eller tredje året. De klarar sig fint. Sedan måste ni bli av med det där "Jag måste vara så speciell och unik"-kravet. Ni behöver inte välja Skaras cykelgymnasium och göra folk imponerade eller förvånade över er förmåga att veta vad ni vill och annorlunda val. Ingen förväntar sig att femtonåringar ska ta stora och livsviktigare beslut. Om du inte vet, välj samhäll eller natur. Eller bara en linje du vill gå för att ha roligt. Det är på högskolan och universitet som ni kan börja oroa er för rätt val. Då kan jag förstå att ni blir nervösa över att ni inte vet, men jag känner faktiskt 45åringar som fortfarande inte vet vad de vill bli men de trivs bra på sina arbeten. Ni kan inte anta att ha jobbet man alltid velat ha och trivas med det är samma sak!
Så SNÄLLA: Ta det lugnt? Och om ni nu vill vara så himla speciella så kom till lilla mig på Gotland! Filmutbildningen har högskolebehörighet den också, även om den inte är exakt lika bred som samhäll. Det är många som gått här och inte jobbar i branschen. Man blir förvånad när man frågar de i min klass varför de började här. Det är inte särskilt många som drömmer om att jobba med det senare. Men nu ska jag inte sprida propaganda (sanningar) omkring mig. Satsa på det ni vill, vet ni inte välj något brett. Hur svårt kan det egentligen vara? Om jag inte velat bli regissör/manusförfattare eller något annat specifikt skulle jag gå kvar på Kopparlunden på samhällmedia. Och det är bara ett faktum.
Ta mig dit
Jag gråter, ryser och skrattar.
Hur ska jag kunna skriva en tillräcklig rubrik?
En hund springer över vägen och snart ser vi en fin gammal bil vid horisonten. Den kommer närmare, kör vidare och stannar sedan. Den unge harmynte föraren ser upp mot himmelen, plötsligt dånar mäktig musik och tre vackra änglar uppenbarar sig. Och försvinner sedan.Så börjar Den enfaldige mördaren - Hans "Hasse" Alfredsons tidlösa mästerverk. Detta säger ingenting om hur fantastiska de kvarstående ca 98 minuterna kommer att vara. Vi får inget löfte. Handlingen är dock lovande. Vi får följa Sven (mästerligt gestaltad av Stellan Skarsgård), en ung man som är harmynt. På grund av hans utseende och talfel kallas han Idioten, men det inget fel på Sven. Han är godhjärtad och vill alla väl. Men när hans mamma dör får han arbeta för den elake fabrikör Höglund (regissören och manusförfattaren Hasse i högform) och bo i hans stall. Trots att han smutsig och bortstött av samhället får han vänner och träffar sin livskärlek Anna (Maria Johansson som vi känner igen som Tjorven i Saltkråkan). Vi får följa Sven som han ser världen. Som ond och god. Genom lycka, hat, sorg, rädsla, kärlek och orättvisa. Till den slutgiltiga uppgörelsen.
En del äldre filmer tappar sin charm och egenhet med åren, men inte denna (som är från 1982). Den är tidlös och underbar. Trots att hemskheterna utspelar sig från 1930, så ska man inte trycka dem ifrån sig och säga att "det var då det". Nutidens idioter behandlas lika illa, även om de inte får bo i stall. Och Sven vandrar stolt för dåtidens, nutidens och framtidens idioter. Han gör det bokstavlig i slutet av filmen, men jag är inte helt säker om jag gillar sättet det läggs fram. Det är smart ... men jag vet inte. Stellan Skarsgård själv gillade det aldrig, men regissören Hasse ville ha med det då. Även om han ångrat sig nu.
Som jag nämnde innan är Stellan fullkomligt otrolig som Sven. Han vann en guldbagge för bästa huvudroll och även
Det är en mörk historia som ska tas på allvar. Vi får gråta och lida med Sven, men också skratta mycket. Första gången jag såg filmen så var jag nervös för olika saker och hade svårare att le, men andra gången släppte jag allt sådant och filmen blev ännu bättre. Scenen när Sven ska ta poträttfoton är fantastiskt rolig, så otroligt charmig! Jag tänker lite över två saker. Den första är över hur jag beskrev Sven ovan. Jag skrev "dum" först, men jag tog bort det. Två gånger. Saken är den att Sven har lite svårt att förstå - han är inte helt frisk. Men jag kan inte förmå mig att säga att han är dum eller osmart. Jag älskar Sven och de orden passar inte. Han är värd mer än så och ni skulle inte förstå mig rätt.
Det andra jag funderar över är hur länge jag har velat se den här filmen, och hur glad jag är att jag äntligen fått gjort det. Och ännu gladare är jag över att den inte gjorde mig besviken. Den var lika stark och underbar som jag förväntade mig. Visserligen visste jag bara att den skulle vara bra, mest berättat från min mamma, för jag vägrade prompt att söka upp handlingen. Jag ville inte höra för mycket. Till er andra: Se den, älska den, köp den (går endast att få tag på genom "Hasse och Tage vol. 1"). Det kommer ni inte att ångra.
EXTAS
Vad hände då? Jo, Emelie dog. Han är så otroligt fantastisk att jag inte visste vad jag skulle ta vägen. Jag skickade massa sms med stora bokstäver till vänner och log hela morgonen. Lyckan var total (tills vi satte igång med filminspelningen då, där började det gå utför). Jag älskar honom för att a) hans karaktär är så grymt överlägsen allt och alla och han får fram det fantastiskt bra, b) det fladdrande håret är supercoolt, c) hans sätt att aldrig riktigt höja rösten får mig att rysa, d) hans ansiktsuttryck är så uttrycksfulla och jagvetintevad-perfekta och e) han är lika bra som Gary Oldman (jag misstänker att Alexander inspirerats lite av min och hans idol, för efter "She's mine"-tjafset så ser han precis ut som Gary gör i Leon. Det är lite läskigt faktiskt, men fullkomligt underbart!). Jag hittade denna underbara video!!!!! Varsegod och njuuuuut. Lägg också märke till den blonda tjejen Sookies korviga läppar och irriterande sätt att vara sig själv. Hennes "pojkvän" ,vampyren Bill, gillar jag. Bra skådis som på vissa ställen imponerar rejält, hans sätt att agera gör att han ser ut/är som en sexigare Russell Crowe. Och DET gillar vi. Men inte lika mycket som vi gillar Alexander Skarsgård.
Tvtablåer i prinsesslandet
Vi har ett jättefint bibliotek här på Gotland som jag besökt massa gånger. Dessvärre har jag inte lånat några djupa bra böcker alls (eller jo det har jag, men jag läste dem aldrig), utan jag har gått tillbaka till min jaggårisjuan-vana: Tonårsböcker. Grejen är den att jag älskar Mia Thermopolis och hennes liv (En prinsessas dagbok). Bland annat. Böcker att tipsa om faktiskt. Ni har säkert sett filmerna och de är helt olika böckerna. Mia påpekar själv felen i sjätte boken: I den första är hennes farmor snäll och i andra gör hon slut med Michael för hans band är på turné. Inget av detta skulle hända/händer. Minst att hennes farmor skulle vara snäll. Egentligen är väl Julie Andrews ingen ängel, väldigt snäll och diciplinerad, men jämförd med den riktiga Clarisse så...Jag har märkt att Mia har en väldigt stor likhet med min gode vän Annika. Hon kan nämligen hela tvtablån utantill. Enda skillnaden är att Annika suckar och säger att alla fjantprogram är äckliga, medan Mia älskar dem allihopa.
Jag känner att jag måste se filmen igen. Jag har sett den hundra gånger men jag älskar den så himla mycket. PUSS.
Tipsar om hundkexen
1. Jag hade en sämst dag och orkar inte redogöra den här.
2. Tack för breven/korten mamma, Annika och mormor. Jag svarar så fort jag kan. Måste påpeka att Annikas innehåll extremt små bokstäver och hundra självpoträtterade alienbilder på Alexander Skarsgård, tack för dem!
3. Annika; jag måste tipsa dig om denna film om du inte redan kollat upp det. Läs recensionen så ser du att det garanterat är en film i din smak!
4. Klockan nio på fredag är jag hemma. Jag tänkte då umgås med min familj. Kan ni kompisar tänka er att umgås från klockan två nästa dag till typ nio nästa morgon? Det skulle vara super. Nu ska jag läsa och vänta på att True blood ska bli färdigt. Puss.
