Jag drömde att jag var på Allsång på Skansen, men att allt var förändrat. Inget Stockholm i bakgrunden eller ens bra artister. Utan istället var vi på en åker, och plötsligt skulle det skjutas missiler som skulle gå in i varandra och explodera. Dessvärre så gick allt fel och två missiler föll till marken. Så jag blev arg och sprang till mitt hus balkong där Lasse Berghagen var. Jag klagade på det här och när jag fått mitt sagt sprang han iväg för att åtgärda missilproblemet. Kvar på balkongen satt Magnus Betnér som log mot mig. Jag skrattade och sa: "Det här tyckte du var roligt va?" Han nickade, och frågade om han skulle kunna få använda det jag sagt. "Visst" sa jag och vi skakade hand. Men sen släppte han den inte, utan han höll kvar den. Viss förvirring uppstod i mitt huvud, men sen började han prata med mig och vi umgicks hela dagen sådär, med lätt beröring och varma blickar. Jag var ju ganska säker på att han hade flickvän och dotter, och undrade vad som egentligen höll på att hända mellan oss. Själv var jag lätt förälskad och jag upplevde att han kände ännu starkare för mig. Men innan jag hann fråga så väckte förstås mamma mig med orden "Vi ska åka idag". Och därmed var vår romans slut.

Jag hade en ganska jobbig dröm innan jag vaknade imorse. Men innan drömmen blev jobbig var den desto trevligare. Ni vet Patrick Dempsey? Som är med bl a ”Brudens bäste man”, ”Grey’s Anatomy” och ”Valentine’s day”?

Jag drömde att han av någon anledning var i mitt lilla kök här i Visby. Jag stod vid min spis, och han stod bredvid vid diskbänken. Han skulle precis gå och jag kände hur jag egentligen längtade efter honom. Och så såg han plötsligt på mig och snabbt gick han emot mig. Med sina händer fick han mig att backa rakt in i fönsterbrädan och fönstret. Han var nära, och jag tänkte: ”Herregud händer det här? Det är precis som i en film”. Och så kysste han mig. Och jag kysste honom. Och sen gick han. Han skulle till sin fru eller något.
Och det hände ju tyvärr inte på riktigt. Även om det inte var någon film.

Vackra ord bröt ner mig och sen bestämde sig mitt undermedvetna för att konspirera sig mot mig också. Och nu sitter jag här. Med tankar om drömmen i natt, där jag var kär och skrev ett brev. Och jag fick ett tillbaka tjockt som en pocketbok. Men vad som stod i vet jag inte. Och nu ska jag dricka en kopp kaffe och sedan cykla till min bästis.

Jag älskar att drömma. Jag borde verkligen bli professor i det. Men det är en annan historia.
I natt drömde jag att jag fått ett sms av okänt nr. I smset stod det något så opassande som ”Får jag fingra dig ikväll? <3”. Jag slog upp numret och såg att det var mammas kompis man, och mannen och kompisen skulle komma på middag samma kväll. Förutom att det var väldigt wierd och opassande så förstod jag vilken otroligt stor skitstövel denna man måste vara. Vilket jag också sa till min historielärare och en kompis till mig (minns ej vem) som var med. Sedan så var jag i skogen, tillsammans med Ralle, Ludwig, Troff (filmtreor) och Caroline. Jag sa till Caroline:
- Gissa vilket stört sms jag har fått.
Ralle blev nyfiken och ville veta vad som stod, och då berättade jag för alla.
- Gissa hur gammal han som skickade det var?
Vilda tama gissningar, varav jag gav svaret på 40+. Alla reagerade ungefär som jag gjorde innan. Sedan så skulle alla sova där, förutom Caroline. Tydligen så bodde Ralle där, endast på en madrass i den där skogen. Men det var mysigt i alla fall. Även om jag var lätt mobbad för att vara tvåa.

Drömmen hoppade ”en aning” och vi skulle se balett och jag behövde en mascara. Pappa var full och allt var jobbigt. Sedan så var jag i Paris och såg eiffeltornet, vilket såg ut som en lyftkran (helt klart inspirerad av mitt suddiga lyftkransfoto som ser ut som eiffeltornet i mitt fotokompendie). Jag träffade Annika i ett galleri intill tåget och linbanan till eiffeltornet. Hon var gravid men hade inte sagt något. Sen så stötte jag på Joanna och vi pratade om skapandet av deras (scentvåornas) film.
Slut.

Jag gick upp klockan fyra imorse för att medverka vid en filminspelning kvart över fem, för att efter frukost få reda på att det inte skulle bli något av den. Så jag somnade om framtills nu. Trött är jag, men en fin dröm fick jag.

Vid närmare eftertanke tycker jag mig minnas något mer balettiblandat under sömnen, men eftersom jag inte vet lämnar vi det ämnet.
Jag satt på en buss till Nynäs och bussen verkade åka fel och han höll på/körde på massa människor i början. Detta gav mig lätt panik, och tillslut tog jag upp min bok (en av Rosamunde Pilcher). Plötsligt dyker en kvinna i 35års åldern upp vid mitt säte.
- Vilken bra bok du läser! sade hon retsamt. Den har jag skrivit!
"Eeeeh" var min tanke. Inte för att hon inte var 80+ vilket författaren är i verkliga livet utan för att det verkade orealistiskt och dessutom pratade hon svenska.
- Är inte du britt? frågade jag tveksamt.
- Nä, svarade hon.
Tillslut bestämde jag mig för att tro henne och vi pratade om hennes böcker. Främst Snäcksamlarna. Jag tänkte:
- Shit wow, det här måste jag berätta för Eddie.

Vi kom inte fram till Nynäs, utan till något konstigt teater-/filmbygge där vi stannade. Min farmor var där, i sina egna trakter (även om de var Skåne i drömmen) och hon var med sina vänner och var lycklig, drack och pratade sin egen ursprungliga dialekt.
Jag var nu hemma hos Rosamunde, men det såg exakt ut som vårt eget vardagsrum hemma. Jag och hon pratade lite till, men sen var det natt och drömmen tog den konstigaste vändning. Närbilder på henne när hon äckliga monstergrejer tog sig fram och tillbaka i hennes ansikte. Tentakler, horn och ögon bl a.
Senare på morgonen var jag hon och hennes man, en balettdansare vid namn Anders Nyström (fast på riktigt heter han Anders Nordström, och ansiktet jag refererar till är han och en till). Jag stötte på honom tidigare i drömmen, och det var först då jag var övertygad om att hon verkligen var författaren (fast i verkligheten är förstås den informationen falsk).
Hur som helst så sov "jag" fast jag var ändå väldigt medveten om vad som hände. Mannen var väldigt avklädd och glad och tyckte att morgonsex skulle vara trevligt. Men hennes släktingar kom och tyckte tydligen inte att det var någon vidare idé. Tyvärr.

Nu ska jag gå till skolan. Opepp. Tjosvejs.

Jag drömde att Bruce Springsteens gitarrist Steven van Zandt var hemma hos oss i natt. Jag vet verkligen inte vad han gjorde där, men när vet man egentligen något i drömmar? Han var väldigt charmig och sympatisk på det där "bad ass-viset" och han flirtade med mamma. Till min stora irritation så godtog hon det och var väldigt smickrad. Pappa var också mindre glad. Men besöket knallade på och till slut skulle han gå. Han och jag var tillfälligt ensamma i vårt grovkök och helt plötsligt slog han om personlighetsmässigt. Från sympatisk blev han otroligt flirtig. Det gick på en millisekund, han bara ändrade ansiktsuttryck och sen så satte han igång och sa något i stil med:
- Please, tell me that you are that kind of girl.
Hans röst var låg och mörk. Jag skrattade och gav honom en frågande blick.
- What kind of girl?
Och han bara mumlade något, tryckte mig intill sig och backade in mig mot väggen där han kysste mig. Det var en fantastisk trevlig kyss. Jag tittade sen över axeln på honom för att se att ingen kommit, sedan tryckte jag honom skrattande och smickrat ifrån mig och svarade på hans fråga. Jo, jag kanske var en sån (?) ibland, men inte när min familj var i närheten.

Senare träffade jag på Anna och Annika tror jag. Jag var väldigt stolt över mitt kyssande med någon form av rockstjärna och försökte komma på ett smidigt sätt att säga det. Lite komiskt var att jag inte kom ihåg vad han hette, så jag öste ur mig att jag träffat på Bruce Springsteens gitarrist. Anna jublade, jag sa hans förnamn (felaktigt) och Anna fyllde entuastiskt i med efternamnet.
- Och... vi hånglade.
Dom jublade igen.
Sen så gick jag från dem till hans hotell. Jag var tydligen med på deras turné. Men då var han inte alls lika rolig längre utan direkt sur och otrevlig. Så jag stack därifrån och träffade i stället på en ung kille som nu i efterhand tror är Grispojkskopian som jag träffade på Hans Klingas föreläsning som hette Manuelle. Hur som helst så tittade vi på varandra och var typ "menade för varandra". Jättefånigt. Speciellt då jag inte alls hyste några direkt förälskade känslor. Men efter att ha bara tittat på varandra så gick vi hand i hand och skulle gå och fika. Men det var inget fik vi kom fram till, utan mitt gamla engelskaklassrum. Hans syster hade en kurs i konst, och hon ville att vi skulle vara nakenmodeller då hennes riktiga inte kunde. Min grispojke tyckte att det var en underbar idé. Jag skrattade först bara, men sa sen att jag nog inte ville. När han verkligen blev förnärmad p g a detta förklarade jag att jag inte kände mig tillräckligt självsäker för att vara naken inför en hel klass som skulle studera mig, speciellt då de förmodligen efteråt skulle tänka på hur jag såg ut naken senare - och kanske till och med sprida det vidare. Min grispojke blev sur och gick iväg för att modellera själv. Jag lämnades ensam. Och där någonstans måste jag vaknat för att sedan inte drömma mer.

Jag är så otroligt lycklig just nu. Inget är spikat, förmodligen blir det inget av det hela... MEN jag är lycklig ändå. Helt underbart glad. Tjohej vad jag tycker om mitt liv. Världens bästa mejl är allt som behövs, med citat som "en filmad betraktelse om vår balett vore ju härligt att få på hemsidan till exempel!", "vidarebefordra ditt trevliga mail", "och att jag som webmaster i slutänden får en film att visa ;-)" och "Jag håller tummarna för dig!".
Åhhh... Jag bara läser det om och om igen.

Även innan jag fick detta fantastiska mejl så var dagen mycket bra. Efter endast en dubbellektion i svenska gick jag och Joanna hem till mig och kollade på Stolthet och fördom (serien). Det var jätteroligt att äntligen få se den, speciellt då den var jättebra! Joanna blev dödligt ha-galen i Colin Firth, och vi har två avsnitt kvar!
Ha en lika bra fortsatt fredag som min varit hittills! PUSS

Jag hade ruskigt svårt att sova igår kväll. Det var inte det där vanliga att man bara ligger och tänker och upptäcker efter två timmar att man borde somnat för länge sedan, utan att efter att jag fått den insikten så blev jag extremt paranoid. Den enorma spindelns fel. Men också satt lite av samtalsämnet på filminspelningen dagen innan kvar i huvudet. Fast egentligen var det ju inte samtalsämnet i sig, utan vad jag snabbt kopplade det till.
Hur som helst så slutade det med att jag somnade med lampan tänd och Disneymusik i öronen. Jag kan inte minnas när jag senast somnade med lampan tänd. Jag är inte säker på att jag ens någonsin gjort det. Jag vet att jag tänt den, men tror att jag alltid i slutändan lugnat ner mig och släckt den.

Jag hade två drömmar under natten. Den ena var att typ alla mina kompisar var gravida. Eller, Anna hade precis gjort abort och Isa avslöjade nonchalant att hon gjorde det hur ofta som helst. Jag frågade varför hon inte började använda kondom i stället och hon hade någon extremt fånig anledning jag i drömmen inte ifrågasatte, men tyvärr inte heller nu minns.
Dröm nr 2 vet jag inte vad den handlade om, men jag åkte i alla fall en vansinnesfärd med Annikas pappa i en bil. Annika, jag och hennes föräldrar var i bilen och hennes pappa körde som en galning. Bilar kom från sidan och tvärbromsade, snurrade runt och allt var allmänt kaos. Jag skrek och beordrade honom att stanna bilen, vilket han vägrade. Jag kom ur tillslut på något vis vet jag. Läskigt hur som helst. Sjutton nära döden-upplevelser inom loppet av några minuter.

I natt drömde jag att jag och Isa tog värvning i Afghanistan. Det var tredje gången gillt för mig och egentligen ville jag inte alls utan gjorde det för att Isa gjorde det. Men jag började gråta med ett:
- Om jag dör nu så har jag inte upplevt någontiiiiing!
På något mirakulöst vis undanslapp vi Afghanistan och Isa och jag spenderade tiden i vår båt i det närliggande. Ni förstår, Isa och jag ägde i drömmen gemensamt en stor kryssare. Vilket inte vore konstigt om vi båda varit rika. Men allt var inte perfekt. Vi hade en fiende: En kvinna/man med asiatiskt ursprung som var allt i genom ond.

Vi var över på hennes skepp och hon hade någon form av hinderbana. Gång på gång slog jag henne över skeppskanten men hon kom bara tillbaka. Det sista som hände var att hon låtsades svimma och falla ner och hade något som tillhörde oss. Skulle vi flytta kroppen, vad var smartast? Hennes plan var förmodligen att sätta dit oss. Men plötsligt var vi hemma, så vi lånade Annikas helikopter och försökte se om hon var kvar. Det var snö, och hon var borta.
Drömmen skiftade nu en aning. Nu var det jag och Malin som körde runt i helikopterna. Den var ganska svår att styra. Vi träffade på mamma och pappa vid ett träd där Markoolio var, han producerade tydligen Göta kanal 3 och påstods att det kostat 30 000 kr. Jag viskade till mamma: "Han ljuger". Markoolio och jag gillade inte varandra något särskilt.
Av någon anledning kom jag tydligen på att det var ganska trevligt i Afghanistan ändå, och fantiserade om att åka dit med helikoptern. Mamma och pappa sa att det bara skulle ta en timme.

Men vi kom aldrig till Afghanistan, utan i stället skiftade drömmen åter. Jag och Isa gick en sträcka där alla spydde gul gegga. Det var helt sjukt äckligt och till slut började Isa också att spy. När hon var klar kom vi på båten som var placerad i en å nära Åsby. I ån fanns en sagostig för kanotister som vi besökt som små. Jag träffade på Oliver Johansson och Gustav Aker. Isa hade en flaska vodka som jag tyckte hon gjorde klokast i att inte dricka i efter spyattacken. Men det struntade hon blankt i och delade med sig till Oliver och Gustav. Sedan så blev de då Lars och Vigge. Men nu ville Isa och jag åka runt i helikoptern, men retligt nog hade den "legat fel" vilket gjorde att den inte funkade. Så vi kom hem till mitt hus och mamma ville gå på bio. Det ville inte jag, tills hon berättade att "Klara" hade premiär. Överentuastiskt försökte jag övertala Isa att följa med. Men sen så minns jag inte mer. Eller vaknade. Vem vet.

Jag drömde förresten om den här vackra mannens skägg i natt. Som satt på min pojkvän som jag inte alls gillade. Men jag gillade givetvis hans skägg.

Jag vaknade i natt och trodde att Jude Law var i mitt badrum. Eller, jag trodde givetvis inte det, utan min dröm hängde kvar och gjorde att jag trodde det. Typ. Lite som när man vaknar ur en mardröm. Fast att ha Jude Law i mitt badrum vore givetvis ingen mardröm.
Men som sagt, ingen Jude Law i mitt badrum. Jag ropade, men ingen svarade. Så jag tände lampan och det visade sig att Judes huvud var blomkrukan+blomman i mitt kök. Wierd one.
Cheerful. Nu ska jag gå till skolan.

En av de många tecken på att jag sovit alldeles för lite i natt är att jag glömde smöret framme. Det har jag inte gjort förut. Så när jag nu kom hem efter skolan var det bara att slänga. Cheerful.
De få timmar jag faktiskt sov så var det mycket lätt sömn, men jag lyckades faktiskt klämma in en dröm mellan mina uppvakningar...

Jag befann mig i ett enormt kongresshus, i den största salen. Huset var av glasväggar och i salen fanns det flera runda bord framför en mindre talarscen. Det var osannolikt högt i tak och jag var där tillsammans med en mindre samling folk jag inte kände, och vi var ledda av ingen mindre än Robert Downey Jr. som Iron man. Om jag förstår min dröm rätt var det inte Tony Stark utanför dräkten utan faktiskt Robert Downey Jr. men i Starks form. Alltså så var Robert Downey Jr. Iron man, och det första jag fick se av honom var när han halvt hade sin dräkt av. Jag höll på att smälla av och blev stenseriöst kär i denna människa. Men jag visste ju att han aldrig skulle falla för mig - han var en väldigt populär man.

Bredvid denna stora kongressal så fanns det ett ganska ödsligt rum som saknade glasväggar. Jag, Robert och samlingen folk var där inne - jag en bit ifrån dem. Robert höll på och förklarade något för gruppen men jag kunde inte annat än tänka på hur sexig han var. Jag tror att jag råkade säga något, varav jag fick allas uppmärksamhet:
- Va? sa han (av någon konstigt anledning talade han flytande svenska).
Jag blev väldigt obekväm (jag har en känsla av att vad var jag sa inte vad var jag ville säga) och stammade fram några "eh, öh" innan jag slutligen nämnde något om hans hatt. Uppenbarligen så hade han tillfälligt på sig en hatt (inte ALLS fått från videon jag såg igår med honom och de andra oscarsnominerade 2009). Innan samtalet var avslutat så blev vi plötsligt attackerade av onda robotar, och vi var nu ute i kongressalen. Robert sköt iväg som Iron man för att motarbeta robotarna, och jag antar att de andra också gjorde det. Jag hade nu också en Iron man-liknande dräkt som dock inte täckte hela min kropp, utan bara ben och armar. Vi var i en Matrix-liknande värld som gjorde att man kunde frambringa vad man än ville om man verkligen fokuserade.
Jag testade min Iron man-dräkt och sköt upp mot det höga taket. Det var en häftig men samtidigt lite osäker känsla att kunna flyga, osäker för att jag inte riktigt kunde hantera dräkten till tusen. Robotarna anföll mig nu.
- Gud, tänkte jag stressat. Jag behöver vapen! Vapen!
Jag ansträngde mig hårt för att fokusera fram ett par vapen, och vips så satt det två enorma gevär på mina armar. Jag testade dem mot robotarna och de visade sig mycket effektiva. Jag var den enda i min samling som lyckades förinta en robot helt! Mycket stolt över min prestation var jag, speciellt då inte ens mr Iron man själv lyckats med det.

Vi landade och allt var nu frid och fröjd. Innan vi skulle komma tillbaka till den "vanliga" världen så var vi tvungna att få av oss dräkterna. Jag var ensam i rummet bredvid kongressalen och tänkte stuva undan min dräkt där någonstans då plötsligt mitt livs (dröms) kärlek kom in i rummet. Jag reste mig genast upp och blev stum av hans totala sexighet. I drömmen var det någon form av medvetenhet över honom. Han visste att han var attraktiv och att alla andra tyckte det, samtidigt som han var en väldigt trevlig person som aldrig var dum mot någon. Fast han hade ändå sååååå mycket högre status än jag. Men när han kom in i rummet hälsade han men ägnade inte så mycket mer tid åt mig, utan var redan på väg ut igen. Jag fick ifrån mig något ljud och han vände sig frågande till mig.
- Eh, jo, jag tänkte lägga undan grejerna här om det går bra.
- Jaja! Absolut.
Sen gick han och jag gömde grejerna där.

Jag var i kongressalen igen och satt vid ett av de runda borden. På min högra sida satt Robert Downey Jrs syster (som förmodligen inte finns på riktigt). Hon var mycket yngre än honom, kanske 25 år. Plötsligt kom Robert gående genom rummet mot bordet, precis i mitten av mitt synfältet. Genast så satte mina kärleksvibbar igång och jag förvandlades så gott som till sten. Han kom fram och pratade med någon mitt emot mig, och skulle plötsligt gå igen då han vände sig till mig.
- Du, vad var det du ville förut?
- Eh, vadå förut? (varförvarförvarför kan man aldrig ha en cool personlighet i drömmar? Sådär uppenbart mesig är jag ju inte ens på riktigt)
- Ja, det där med hatten.
Jag känner allas blickar vändas mot mig och blir ubernervös, speciellt med tanke på att jag aldrig egentligen haft avsikt att säga något om hans hatt.
- Eh, jo, öh... Jag tyckte bara att den var snygg på dig.
Jag rodnar.
- Jaha okej, säger han och lägger inte märke till mitt generade tillstånd. Sedan går han.
Jag ger hans ryggtavla en kärleksfull längtande blick, och upptäcker plötsligt att hans syster tittar på mig. Hon flinar lätt med ögonbrynet höjt.
- EH, nej alltså inte så! ursäktar jag mig, vilket givetvis i vilket verkligt tillfälle som helst skulle vara att avslöja sig själv. Men hon svalde det med hull och hår.
Hon suckade och slutade se på mig.
- Jaa... Det kommer.
Det svaret fick mig att inse exakt hur stor chans det var att hans skulle gilla mig, om det var så att alla andra kvinnor på jorden förr eller senare gjorde det.

Jag har haft en såndär som har känts evighetslång. Jag la klockan kvart i nio, och sedan vaknade jag och tyckte jag sovit snart hela natten. Så jag kollade på klockan, som visade 22.00. Bara att somna om! Sedan vaknade jag av mig själv igen och var "pigg". Utvilad och vid medvetande. Jag trodde jag hade försovit mig, men tydligen så vaknade jag tjugo minuter innan klockan skulle ringa. Wierd. Jag gick på toa och funderade om jag skulle somna om i tjugo minuter eller gå upp. Det smartaste är alltid att gå upp eftersom de extra minutrarna bara gör en tröttare. Jag brukar alltid välja det osmarta. Men inte den här gången! Men i stället för att göra mig i ordning så hoppade jag ner i sängen och spelade Mario Kart på mitt DS. Jag tror min hjärna är skapad för spel den tiden på morgonen - jag upptäckte en ny funktion!

Innan jag av mig själv slog upp ögonen imorse så hade jag en rätt kul dröm. En lång också. Först var det massa knäppt om att Isa skulle gifta sig högre upp i Sverige. Sen åkte vi hem med min och hennes pappa och de tjafsade massa om vemvetvad. Sen så var jag hemma och det var någon detektiv som ville med hjälp av mammas gamla grejer och foton finna något som drog samband till min moster och något skumt som hänt... Jag drack Guttsta källas julmust light och ljög om att mamma inte sparade någonting alls. Allt var kastat.
Sen så skiftade drömmen lite och jag flydde till någon annan värld. Därefter slutade jag vara mig själv. I den andra världen började jag att vara Brad Pitt där jag tog hand om en svart liten kanin. Jag skulle ta hand om den så att de här spanardetektiverna som försökte fånga oss (mig och mina kamrater, inte mig och kaninen) inte såg den. Men mina kamrater var så otorligt dryga och otaktiska och typ bara sprang runt. De råkade tända eld på en skjorta och fick panik över det och kunde inte släcka den. Så det fick jag göra.

Problemen blev nu större då spanarna hade upptäckt oss. Vi var tvungna att fly - fort! Som tur var hade jag/Brad Pitt en kamrat där som var väldigt tjenis med fåglar. Så en ENORM stor flock av måsar kom till vår undsättning! Jag blev Ben Stiller och grappade tag i en av måsarna som flög mig bort från spanarna. Jag tittade bakåt och såg att Robert Downey Jr. i sin roll som Kirk Lazerus som Steve Coogans roll i Tropic Thunder (helknasigt) var lämnad kvar.
Jag fortsatte nu som Brad Pitt att vara på flykt med måsarna. De släppte av oss vid vedukten hemma hos mig i Åskebro. Vi gömde oss där och hörde plötsligt ett väldigt konstigt ljud. Jag kände igen det som tennisljud till slut, och det var spanarna som spelade badminton vid mitt hus!
- Ja, vi spelar också badminton! sa den mest korkade av mina kamrater.
- Är du helt dum i huvudet? Då hör dom ju oss, och sedan ser oss! fräste jag.
Vi spelade aldrig badminton, och helt plötsligt spelade spanarna ovanför oss på tågrälsen. Jag visste att de visste att vi var där, att de bara låtsades vara vanliga för att kunna överraska oss med en attack. Så jag försökte fly eftersom mina korkade kamrater vägrade fatta att det var dags för det. Robert Downey Jr.-etc som vi lämnat bakom kom nu tillbaka som en vanlig kille. På en rostig gammal hoppstylta. Vi lyckades tillslut fly allihopa. Vi snodde spanarnas vespa och åkte till en av killarnas hem.
Nu var vi ett gäng förrymda pojkar (antar jag) på 40/50-talet. Jag hette Erik och var blond och gänglig. En man som jag misstänker var min/Eriks (elaka) pappa kom. Han vrålade efter Erik och jag gömde mig bakom en dörr i rummet intill och lät de andra pojkarna ta hand om saken. Mannen påstod att jag inte hade skalat tillräckligt med majs. Det kunde jag tänka mig var helt sant då jag inte kunde minnas någonsin ha skalat majs, men pojkarna sa emot. De visade vete som jag tydligen också skalat. Så duktig av mig. Tillslut gick den här mannen, fast han var fortfarande förbannad.
Snipp snapp slut.

Idag börjar skolan igen. Första dagen på vårterminen. Det är skönt att det är en fredag, fast samtidigt lite drygt då om vi hade börjat på måndag hade jag kunnat åka hit söndag i stället för igår. Men men.
Trevlig mystisk dröm i natt. Ändå tills jag började åka flygplan med mina fd klasskompisar - då var den bara konstig. Varför kan inte drömmar fortsätta på samma spår hela tiden?
Fem minuter går väldigt fort. Dags att göra mig klar för att gå till skolan. PUSS

Caroline och jag tycks ha en länk mellan oss som gör att vi ibland tänker samma sak om en speciell person samtidigt. Det är en ganska skojig grej, men har inte hänt på länge. Men när jag kom till skolan idag så sa jag till henne att jag ville berätta om nattens dröm (förgående inlägg) och då sa hon att hon hade en kul dröm att berätta för mig också. Precis innan vi skulle starta en film på filmhistorian så viskade jag lite diskret och frågade vem hon drömde om. Och det var samma person som jag drömde om. Vilket fick mig att skratta mycket och undra om vi inte hade haft samma dröm. Så var inte fallet, men faktum är att min dröm skulle kunna ha varit fortsättningen på hennes. Mystiskt.

I natt drömde jag förmodligen det mest opassande jag någonsin drömt. Kanske inte med tanke på vad som hände, utan opassande p g a huvudpersonen. Så opassande person att jag inte ens kan skriva det här.
Det var sent, jag var ensam kvar och skulle snart bege mig hemåt. Jag sitter på en bänk/stång eller nåt, och personen bredvid mig kommer närmare och lägger armen om mig. Jag blir ganska ställd.
- Ehh, vad gör du...? ifrågasätter jag handlingen.
Personen svarar väl lite halvt.
- hmm... Är du säker på att det här verkligen är en så bra idé?
Tydligen tyckte personen det. Tankar flög omkring i mitt huvud: "Jag har ju egentligen velat det här aslänge. Men jag har ju kommit fram till att jag faktiskt inte ska om jag fick chansen. Och nu har jag ju chansen. Jag kan inte göra det här. Men han är ju så på. Men jag kommer ju ångra mig. Jag VILL inte ångra mig."
På grund av min velighet så blev mina ifrånsägningar ganska (väldigt) mesiga och tama. Jag sa alltså halvt ifrån, samtidigt som jag inte gjorde något åt saken.
- Men du är så söt och nyfiken! sa personen till mig (konstig komplimang i en dröm).
- Jaaa mjaaa meeeen, svarade jag - var svaret till allt.
Personen närmade sig inte med stormsteg måste jag inflika. Det var väl bara "gos" (utan kyssar) eller vad man ska säga - med klar antydning om vilja till mycket mer.

Jag lyckades till slut inte motstå detta, så vi skulle tydligen ha sex i en våningssäng. Jag klättrade upp först, och pratade glatt om något - samtidigt som jag övervägde hela saken fram och tillbaka tusen ggr till. Efter att ha avslutat en glad mening så ångrade jag mig igen och hoppade ner från våningssängen.
- Vi kan inte göra det här.
- ...
- Men sen då?
- Det kommer inte bli konstigt mellan oss! Jag lovar.
- Men tänk om (annat namn jag inte nämner här) får reda på det här?
Jag vet inte riktigt vad personen svarade på det, men sedan blev det ett hopp:

Vi stod ute på en betonggård och personen höll om mig halvt och hade näsan i mitt hår. Hela tiden det här: vill. Kan inte. Vill. Får inte. Borde inte vilja. Men vill nog. Vilket gjorde att någon punkt i det hela aldrig riktigt kom.
Plötsligt kommer en kille som vi båda känner, personen drar sig undan.
- Fan, han såg oss.
Jag försöker lugna och försäkrar om att jag ska ta hand om det.
Nytt hopp i drömmen, och nu har jag bestämt att vi verkligenverkligen inte ska göra något. Men personen ramlar nedför en trappa med huvudet nedåt. Han var medvetslös och jag kände ingen puls. Jag ringde ambulansen: Självklart var det världens drygaste tant. Skumt nog sa jag adressen till mig själv, fast vi verkligen inte var där. Hur som helst så drygar tanten:
- Hmmm, säger hon jättelångsamt. Mja, kan ni inte komma hit då?
- Men han är ju medvetslös!!! utropar jag panikslaget.
- Mjaaa... men...
- Han har slagit i bakhuvudet!
Då blev det fart på tanten som skickade en ambulans. Jag la på, och någon kom fram till personen som nu vaknade till.

Sen var det bara massa bajs i drömmen. Massa hopp, jag cyklade runt i Visby och bla bla.
Hur som helst: kul dröm. Och ännu konstigare sådan.