För en inte allför lång stund sedan hände något ganska intressant. Jag hade fått post. Två kuvert och ett vykort. Vykortet var från Annika (min käre vän) som varit i Borås. Det stod att hon nästa dag misstänksamt nog skulle till Olland. Det kan möjligen ha varit Ulland, men jag behåller det mer underhållande namnet.

De andra två kuverten fångade mitt intresse en aning mer, speciellt det som var stämplat med Gotlands kommuns stämpel. (För er som missat detta; Jag var på intagningsprov på Visbys Filmgymnasium för några månader sedan, kom in men valde sedan att inte gå där) Jag råkar dock vara en riktig Alice i underlandet med världens livligaste fantasi så jag började genast fantisera att brevet var från Ville, filmhistorieläraren. I brevet sade han att det var tråkigt att jag tydligen valt bort Gotland, för efter att ha kastat ett öga på mitt intagningsprov hade han blivit utom sig över vilken talang jag var. Han tyckte att det vore slöseri att kasta bort den, och han verkligen verkligen ville att jag skulle börja i Visby i alla fall.

Deprimerande nog stod det inget alls sådant i kuvertet. Det stod bara att jag var intagen och skulle svara om jag ville gå där eller inte. Ungefär samma var det i kuvert nr två, men dem behövde jag inte svara pågrund av förstahandsgrejen.

DOCK mina kära vänner, känns det nu hemskt frestande att tacka ja till Gotland. Trots att jag bröt banden med dem, så kommer de ändå tillbaka. Gång på gång. Och nu är jag sorgligt dramatisk. Kan inte ni, såkallade läsare, ge mig råd? (de regelbundna är dock bara tre, min kompisar, och ni andra är sådana som tittar in och inte läser. ni anar inte vad ni går miste om. Jag råkar vara en mycket intressant person, även om det kanske inte syns här)