Och så har jag klarat nationella provet i matte B! Är jag inte fantastisk? Det var mycket enklare än jag trodde det skulle vara. Puh! Nu kommer jag kanske aldrig mer ha matte. Det är nästan lite sorgligt, trots att jag inte gillar det.

Nu är jag ledig ändå in i brallan. Filminspelningen är över och bördorna är borta från mina axlar. Både idag och imorgon har jag INGENTING att göra efter skolan. Sååååå skönt. Jag kan måla. Och läsa. Och dricka te. Och stå på händer. LEDIG.

Nationellt prov i matte B imorgon bitti. Kommer gå såhär -->          bra. Alltså inte bra alls. Jag borde ha pluggat hela dagen. Vad har jag gjort hela dagen? Jag och Caroline har sett Anastasia och Lejonkungen. Och den senaste timmen har jag målat. Jag får skylla mig själv med andra ord. Fast egentligen är jag ju körd i detta prov oavsett!

I lördags hade vi filminspelning i ett flygplan. Man tror inte att det ska vara så märkvärdigt, men att vara ensam på typ hela flygplatsen och sedan gå igenom säkerhetskontrollen och komma ut på en enorm flygbana… Det går inte att låta bli att tänka ”Wow, det här har jag fixat”. För er som missade det har jag varit scenograf i denna produktion.

När vi var där inne i planet tillsammans med en flygvärdinna kommer plötsligt en man i skjorta in. En galet attraktiv skäggig man – som var amerikan. För det första fick jag världens chock, för det andra så smälte hela jag. Mike, eller vad han nu hette, skulle gå in i cockpit och sätta igång säkerhetsbältesskyltarna. Och sedan satte han igång micen etc. Jag kunde typ inte sluta titta på honom. Gaaah vad sexig han var.

Igår så såg jag en film på tvåan som jag tittat på flera gånger i bibblans DVDhylla. Särskilt intresserad har jag aldrig varit, trots de geniala namnen som bl a Julianne Moore och Meryl Streep. Men när jag såg att den skulle visas så ville jag gärna se den. Och väldigt bra var den. Och vacker. Scenografin och fotot var perfekt. Eddie - du skulle nog älska den.

De absolut bästa filmerna är de som verkligen griper tag i en. De som sätter hjärtat i ett skruvstäd och tvingar en att känna så mycket. Ögonen tåras och filmen visar upp innebörden av småsmå detaljer. Det är underbart att ha ont inombords. Det är sån film jag vill göra. Jag vill att folk ska våndas.
Som texten i Robin Hoods "Kärlek" går: Allt som finns, är det som känns.

Jag får gång på gång häftiga impulser till att skriva statusuppdateringar på Facebook. Det är verkligen världens mest överskattade sida. Varför blir det så mycket diskussion kring den? Hur lyckas man bli beroende av något där det verkligen inte händer något som är roligt i mer än 3 minuter? Just därför blir jag så sur på mig själv för att jag har lust att statusuppdatera. Jag sitter här och väntar på Caroline som en och annan hemmafru. Hon arbetar. Jag är hemma. Ändå som saknas är att jag skulle laga middag åt henne. Men min största rädsla är att bli övergiven av henne. Då brister mitt hjärta och då har jag suttit uppe och väntat i onödan.

Som ni vet så är jag ju med som scripta i några treors slutproduktion. Just nu har de inspelning. Jag läste om planeringen jag fått utskickat och upptäckte att det som jag trodde var igår är idag. Men det spelar ingen roll. Jag tänker inte gå ut till dem nu. Även om jag helt ärligt kan säga att jag tycker mycket om dem har jag inte riktigt orken. Inspelning av novellfilmen nu tar tillräckligt mycket kraft och jag kan inte ägna min lilla lediga tid åt dem. Så imorgon ska jag prata med min regissör och produktionsledare där.
Nu ska jag stänga ner datorn, tvätta av mig sminket och fortsätta att vänta på mitt hjärtas älskade på ett annat vis. Hejsansvejsan.

Minns ni Den maskerade rosen i Sailor moon? Vi pratade om honom jag och några i klassen i fredags. Igår såg jag den snyggaste människan jag sett på denna ö igår. Det var helt galet. Jag nästan avled. Han var supermystisk: Han hade kläder så att man nästan bara såg ögonen och han sa nästan inte ett ord. Han bara tittade på när andra pratade. Tyst och iakttagande. Han var där en stund, sedan försvann han. Jag vet hans förnamn men inte mer. Jag frågade vem han var:
- Ingen särskild. Jag är jag. Jag är här.
Wow.

Jag fick igår reda på att en tjej jag känner är släkt med Jussi Björling. Hennes farfars kusin. HUR JÄVLA COOLT ÄR INTE DET? Och dessutom är jag extreeemt cool som känner henne. Enligt henne är jag tydligen en stoooor teatertalang. Vet inte om jag håller med, men sånt är kul att höra i alla fall. Mycket trevlig ung dam det där.

Det var fest igår förresten, det sa jag inte i texten ovan. Men jo, tre flickor fyllde år. Förra gången jag festade med min klass så var Simon hemma hos mig innan och la ut "Ja, jag är kär i Simon Ackemo" på min facebook. Även denna gång var han på besök, och trots stränga uppmaningar fick jag reda på för några timmar sedan att jag hette "Emelie Pitt". Men som min mamma skulle sagt: Somliga straffar Gud genast. Simon spydde halva den kvällen.

Jag säger även som Joanna, att kvällen var dimmig - men extra dimmig för somliga. Jag och Joanna gled dock runt hundraprocentigt nyktra och lyssnade till allas spontana konversationer. Snälla kommentarer tar man åt sig mycket bättre så. Förutom Sagas glädjeord fick jag höra ca 25 ggr att jag verkade vara en så himla bra person och människa. Sen att killen i fråga var den skummaste människa jag någonsin träffat är en annan historia. Inte ens hans Ronliknelser vägde över i slutändan.

Avslutar kvällens resumé med en bild på Jussi Björling:

I natt jag drömde något jag aldrig drömt förut. Om Mikael Persbrandt. Mikael Persbrandt. En väldigt duktig man, som har sexappeal. Dock har jag aldrig skänkt honom några längre tankar. Men ändå skänker jag honom i natt den längsta tanke man kan skänka någon: Nämligen en längre verklighetstrogen och detaljerad dröm. Och vilken dröm. Jag var praktikant hos honom och han var ett riktigt svin. Men jag brydde mig inte det minsta. Han var han och jag skulle inte stanna många dagar. Så ----->    -     nära att ha sex med honom. Riktigt sexig var han även om han var som han var. Nu vill jag se en film med honom, men ingen har jag hemma. Det får bli att se en film med en annan sexig skitstövel. Jag syftar på Bridget Jones och Daniel Cleaver...

Igår morse snöade det, på kvällen när jag gick ut sjöng fåglarna och det var som den vackraste sommarkväll. Livet är underbart. Det är inte den som upplever mest, utan den som lever varje sekund.

Vi människor är så otroligt bortskämda. Nu för tiden får vi resa och upptäcka världen. Vi är inte lika stora slavar under vår kultur eller vårt kön. Vi har det bekvämt och i i-länderna är det högsta behovet på behovstrappan alltid tillfredsställd. Ändå väljer människor att vara missnöjda och gnälliga. Jag säger inte att ingen behöver bara deprimerad, jag säger bara att vissa helt enkelt inte vill vara lyckliga.
Livet är underbart. Glöm aldrig det. Gå upp en ljus sommarmorgon kl fyra och se själva. Morgondis, dagg, rådjur betandes och fågelkvitter som förtydligar den ändå totala tystnaden.

Jag gillar inte när min fön bara lägger av.