Mamma mia! - Glädjerus som stannar kvar

Har ni någon gång varit och sett en film, och haft ett leende på läpparna igenom i princip hela? Mamma mia! är den enda jag kan komma på som jag har upplevt detta med.

Succémusikalen blev tillslut film och då med buller och bång. Etta på biolistorna och en sing along-version håller på att släppas i USA. Inte konstigt: Musikalen innehåller några av musikhistoriens största hittar någonsin. Den handlar om unga Sophie (Amanda Seyfried) som ska gifta sig, men hon vill att hennes pappa ska komma på bröllopet. Problemet är att hon inte har en aning om vem det är. Hennes mor Donna (Meryl Streep) hade en ovanligt vild vecka i Grekland som ung, som resulterade i Sophie och nu har dottern bjudit in de tre männen som är möjliga pappor. Svensken Bill Anderson (Stellan Skarsgård), Sam Carmichael (Pierce Brosnan) och Harry 'Headbanger' Bright (Colin Firth). Nu är frågan vem som är den rätta och vad hennes mor ska säga vad hon får reda på vad hon har gjort.

Allt är fullkomligt lysande, det är svårt att misslyckas med en så bra grund helt enkelt. Två av mina favoritskådisar (Meryl Streep och Stellan Skarsgård), en av mina halvfavoriter (Colin Firth), grym story och asbra musik. Humorn är klockren och känns inte ansträngd. Hela filmen är fullproppad av favoritscener: När man får en återblick av Bill, Sam och Harrys forna utseenden, Colin Firths sång, Stellan Skarsgårds entre osv. Det är helt underbart att man aldrig hört dessa skådespelare ta ton förut, vissa visar sig vara riktigt bra (Amanda Seyfried har tagit sånglektioner sen hon var liten, Pierce Brosnan har någon styrka jag gillar) och andra har bara en skön okunnig klang (Meryl Streep, Colin Firth och Stellan Skarsgård). Stellan sa under en intervju för tidningen Kupé att man inte är så kaxig under dans- och sångrepetitionerna av filmen då man är i ett rum fullt av ungdomar i trikåer, vilket klargör att musikaler inte är hans starkaste filmgenre.

Amanda Seyfried avslöjade under presskonferensen i Sverige att hon skulle kunna tänka sig att dejta alla sin manliga motspelare, speciellt Stellan Skarsgård. Han är tydligen väldigt rolig, charmig och sexig. Jag håller med. Han har något speciellt. Det är jag visserligen inte ensam om att tycka. Min mamma är nog fortfarande lite småkär i honom efter sin tonårsförälskelse under hans Bombi Bitt och jag-debut. Jag frågade henne hur det var att se hans rumpa (i Mamma mia!):
- Den var mycket snyggare än jag trodde att den skulle vara! fick jag till svar.
Det måste betyda att hon har funderat över den. Fy skäms. Oj, jag kom just på att hon och pappa läser min blogg. Äsch, de har säkert diskuterat den tillsammans (Stellans rumpa alltså, inte min blogg).

Rent filmiskt finns det några negativa saker att påpeka. Till exempel att det ibland är dåligt/konstigt klippt, några gånger när skådespelarna sjunger rör de inte på läpparna och att vissa klipp har dålig skärpa. Jag vill inte gå in så omgående på negativa saker av den anledningen att det bara förstör filmupplevelsen. Man ska helt enkelt bara sätta på den, lyssna och titta, dras med, le och sedan sätta på sin gamla ABBA-platta och dansa och sjunga i en timme.


Ace Ventura - pojkvänspotential?

Igår kollade jag och Isa på Ace Ventura. Och istället för att göra en recension som jag brukar göra ska jag diskutera karaktären Ace Ventura. Fast för övrigt måste jag ändå påpeka att den här filmen äger allt och alla, den är verkligen fruktansvärt rolig.

Hur som helst: När vi satt där och precis haft ett av de värre skrattanfallen så säger Isa:
- Han är rätt snygg eller hur?
Och ja, hon har rätt! Jim Carrey ser väldigt bra ut med sitt bruna hår och sina bruna ögon. Jag antar att Jim Carrey är lika cool som Ace Ventura privat, men eftersom jag inget vet kör jag ingen pojkvänsanalys på honom. Ace Ventura är så otroligt oslagbart rolig. Han är en av universums coolaste personer någonsin med sin personlighet och frisyr helt enkelt.

Vem skulle inte vilja ha en pojkvän som Ace Ventura? Visst kanske man skulle vilja att han skulle kunna lyssna och vara seriös ibland, men om han absolut inte skulle klara av de punkterna skulle jag nog överleva några år med honom i alla fall. För någon som har ett gummiansikte och utnyttjar det till fullt hela tiden - han vinner mitt hjärta. Sedan har Ace vissa andra plus: Han är tydligen grymt bra i sängen (dock kan jag inte påstå att jag skulle trivas med de små åskådarna man får i hans lägenhet).

Är det någon här som skulle säga nej till djurdetektiven? Berätta gärna varför. Finns det ingen som honom där ute? Ensam på en parkbänk med en skylt där det står: Ta med mig hem. Jag skulle inte tveka en sekund utan bara stoppa ner honom i väskan och inte ta upp honom förrän jag skulle vara i säkerhet från andra kvinnor med samma smak. Så det så.



Madeleine

Min syster Malin var antagligen världens roligaste och sötaste med sin glugg och mittbena i nioårs åldern. Här är det bästa ur hennes film som hon gjorde 100 procent. Hon är alla skådespelare, håller i kameran (för det mesta) och har hittat på den såkallade handlingen själv. Genialt helt enkelt, med tanke på att hon säger allt fel eller på något sätt konstigt. Hennes Barbieuppsättning i mitten kan misstolkas ganska rejält!


Spindelkvinnan

Äntligen, den är här! Spindelkvinnan -trailern! Lite små fel här och var men ni överlever. Bör påpekas att Isa och jag gjorde denna för typ fem år sedan.

Nostalgi

Kommer ni ihåg Mjölktandsmössen som gick när man var liten? Det får mig alltid att tänka på Isa, kan vara för att hon ibland pratar om programmet. Jag minns inte så mycket av det, men signaturmelodin tar en tillbaka i tiden!

Arn - Riket vid vägens slut

Jag är verkligen imponerad - på riktigt! Den här filmen ÄR bra. I korthet handlar filmen om att Arn är i det heliga landet och vill hem till sin Cecilia som har väntat på honom i evigheters evigheter (det händer mycket mycket mer, men det skulle ta evigheter att skriva här. Så se trailern nedan istället, smartare!).

Första filmen var en plågsam besvikelse för det svenska folket, och jag tror att det är anledningen till att tvåans två första dagar efter premiären hade mindre besökare än den förstas. Visserligen såg jag (och Annika) den väldigt poteniella humorn i den och vi har väldigt roligt åt det mesta. Den enda egentliga positiva överraskningen i denna (trots att ettan inte var SUPERbra så har jag väntat mig en bra tvåa, till och med innan kritikerna sagt sitt) är den medvetna humorn. Arns nya norska kompis Harald är väääldigt skojig, och alla i biosalongen jag befann mig i skrattade åt hans repliker.

Rent filmiskt har inte allt för mycket att klaga på. Bra musik, imponerade foto (speciellt för svensk film) och inte det minsta spår av "Hej vi är med i en svensk film och det är därför att våra röster är 10 ggr förstärkta"-tendensen. Stridsscenerna är snygga och den tillhörande smutsen är perfectissimo. Skådespelarna gör väldigt bra ifrån sig. Joakim Nätterkvist imponerar stort som Arn, Sofia Helin (det tar emot att erkänna detta) gör en hyfsat fin tolkning av Cecilia (men a) hon borde faktiskt låta bli att blinka så mycket när hennes ögon ligger i fokus och b) hon är grymt trist), Gustaf Skarsgård är utmärkt som Kung Knut (jag sörjer hans långa hår som fick honom att se ut som Bolibompa-Viktor), Bibi Andersson - lika bra som alltid och Stellan Skarsgård är nog störst av dem alla. Han lyser helt enkelt.

MEN ( i sann Tony i Let's Dance-anda), nr 1. När det gäller åldrande hos karaktärerna skiner sminket med sin frånvaro. Speciellt hos Cecilia. Ärligt talat, det har gått typ hundra år mellan början i första filmen till slutet i andra och hon är så slät att man suckar ihjäl sig. Hennes son skulle kunna vara hennes pojkvän. De ser ut som 25 båda två (men endast han är det). Samme sak gäller då också hennes bästa vän Blanca, men det är inte alls lika stor fokus på henne. Nästan alla (jag återkommer till det) männen är också rynkfria, men de skaffar sig i alla fall rejäla skägg så man blir väl lite lurad på det. Stellan Skarsgård karaktär Birger Brosa har tydligen sminköserna orkat anstränga sig med: Han blir både rejält gråhårig med påsar under ögonen och åldersfläckar.

Mitt andra men blir effekter. Effekterna är väldigt bra osv, men jag är tveksam till vissa slowmotion-klipp. Speciellt i åtanke när det ska vara sorgligt. Jag skulle föredra att ta bort musiken och slowmotionet under sådana klipp, det ger filmen en större äkthet som ger mycket mer effekt hos publiken. Jag skulle bli förvånad om jag har fel.

Men nr 3: Cecilia och Arn är väldigt romantiska och allt sånt där med tanke på att de aldrig slutar älska varandra och att Cecilia väntar på honom i typ 15-20 år eller något i den stilen. Men för att ge kärlekshistorien lite mer känsla så tycker jag att hon borde i frågasätta kärleken till honom. Älskar hon honom verkligen eller går hon på rutin(/löfte)? Är han värd att vänta på? Hennes väntan är inte alls lika hundraprocentig förståelig som Arns, med tanke på att han är i krig och det enda sanna han egentligen har som inte är nedsmutsat av ondska är hans stora kärlek Cecilia, som tog hans oskuld och allting! Men hon är faktiskt gryyyymt tråkig. I moviezine.se:s recension skriver recensenten: ""Arn: Riket vid vägens slut" är i grunden även en kärlekshistoria. Eller två. För det handlar ju lika mycket om Arns kärlek till Cecilia som till sin Gud. Och ska man vara helt ärligt så känns Gud roligare, för så mycket tråkigare än Cecilia går knappast att vara. Att hon dessutom inte åldrats de senaste tjugo åren eller ens har ifrågasatt sin lika långa väntan på Arn är väl önskvärt, men knappast trovärdigt? Hon framstår som något så gammalmodigt som en ljuvligt sjungande hemmafru. " Jag kan inte mer än att hålla med.

I slutet snyftade hela biosalongen, inte jag så mycket dock (kommer nog nära jag ser den hemma). Jag var inte överraskad alls, men det är typiskt mig att förutspå händelser i filmer. Innan såg jag också något klipp från premiären och det var någon tjej som sa att hon blev förvånad av slutet, vilket fick mig att förvänta mig ett förvånande slut vilket i sin tur gjorde att jag började förutspå ännu mer. Tråkigt, men sådan är jag. Sammanfattningsvis är det här en väldigt bra film. En klar fyra, men liiite svag. Men då menar jag verkligen lite. Sevärd är den verkligen, men man måste förstås först se ettan. Men då ska man tänka på att tvåan är mycket bättre.


Mobilbaracken

Min mobil har varit död i ett och ett halvt dygn och när jag fick igång den igen visade det sig att den bombats med sms. Hela fem stycken! Mycket för min del. Men dock var det inte från massa personer utan det var bara från Annika och Rasse. Annika stod för två som i princip innehöll samma sak och Rasses.. Det första var mycket trevligt och befann sig i kategorin 'Välkommen!', medan de andra två dalade. Det andra var rätt kallt och det tredje var helt klart irriterat. För första gången någonsin (i min historia) skulle Rasse ha filmkväll hos sig och man var till och med bjuden på mat (vilket han meddelade i det första trevliga smset). Dessvärre skulle jag på kräftskiva vilket jag mycket klart och tydligt meddelat hela gänget (förutom David) två hela gånger. Till och med fler till Jonte. Ingen verkade dock bry sig att lägga det på minnet så det slutade med att Sara ringde mig och frågade vart jag var. Hm. Hoppsan! Helt ointressant inlägg.

Imorgon börjar skolan på allvar. Hoppas det blir riktigt kul och bra. Jag har varit superplanerad nu och packat min väska med bläckpenna, sudd, superplanerad kalender, schema, alla papper påskrivna (så att jag kan lämna in dem imorgon - de är till och med i plastficka!!!!), mintpastiller, rosa penna, blyertspenna, Batman-anteckningsblock, såndär metallplånbok, -med pengar i, busskort, tillfälligt busskort, snygga näsdukar, nyckel med Catwoman-nyckelring och 20 enkronor. Jag tror det var allt. Erkänn att ni är riktigt imponerade? Hela jag utstrålar 'Jag är en bra elev!'-anda. Min nya mentor Mattias tycker nog det i alla fall för när han pratade med mig och min mentorgrupp var jag typ den enda som tittade på honom - med andra ord; Jag var den enda som såg ut att lyssna. Dock hade det sina nackdelar eftersom han inte hade någon annan att hålla ögonkontakt med så blev jag ett officiellt stirroffer. Aja nu ska jag sova (/upptäcka att det inte går för jag sov för länge i morse och börja läsa 'lite' Georgia Nicholson). Godnatt.


Dumpling

Trevlig gårdag hos Annika med Isa och Anna. Annika berättade den roligaste historien någonsin - lovar. Just nu är det kräftskiva hemma hos mig och jag väntar på Isa som tydligen föredrar min bror och hans gitarr - den svikaren (*Charlie-gubbe*). Men jag ska snart hämta henne. Först ska jag bara lägga ut trailern till filmen Penelope som verkar söt, med skådespelare som Christina Ricci, James McAvoy och Reese Witherspoon (som jag vanligtvis inte brukar gilla, men som jag fick en positiv överraskning av nu). Annika dör väl nu, för James McAvoy är sjukt snygg här, speciellt i något kort hissklipp där han bär hatt!


In my dreams I had a plan

God morgon! Pigg, glad och bara en aning pirrig är jag. Gick upp kvart i sex, dushcade och ringde sen Jonte för att väcka honom. Lång utdragen frukost med bok, och nu medan jag gör mig i ordning dansar jag till gamla ABBA-hits. Riktigt befriande! Det var den första skivan jag hittade i Malins cdspelare så det blev det, inte för att jag klagar. ABBA är asbra, rent ut sagt. Håll tummarna för mig idag! Puss&kram.

Samtalsämnen i världsklass

Isa och jag var ute och tog en promenad. Våra samtalsämnen är faktiskt rätt oslagbara på sin höjd. Inte särskilt normala om vi säger så, saker som politik och väder. Eller ens fjantiga saker som killar och fester osv. Vill ni höra dagens intressantaste samtalsämne? Jo, Emelie och Isa började diskutera hur du bäst kan mörda alla på Oscarsgalan när du tar emot ett pris, utan att bli upptäckt. Vi gick igenom allt från kamerorna till utstyrseln du bör bära. Ni har nog hört nog om hur rubbade vi hör. Godnatt!

Trevlig dag à la dagen innan skolan börjar.

Jag träffade Rasse, Sara och Jonte idag - hemma hos Jonte i Mölntorp. Vi såg 10 orsaker att hata dig och vår skolfilm innan Rasse åkte hem. Han skulle på träning den svikaren, och var sådär lagom nöjd för att han börjar på måndag och vi andra imorgon. Sen såg vi resten på en bit av Leon innan vi droppade av. Jonte påstår att Leon var hd men jag såg då ingen skymt av den kvaliten.

För de som läser Annika Strömbergs blogg och också dagens två senare inlägg (annars kan ni göra det här och här) har kanske märkt att Annika (som råkar vara en mycket god vän till mig) verkar ha fått en hög av beundrare i sin nya klass. Låter väldigt trevligt tycker jag och vill gärna höra mer! Och det lär jag få imorgon då jag ska träffa henne, och ni andra får väl hålla utkik i hennes blogg - för jag tänker inte avslöja något!

Imorgon börjar jag som sagt skolan och gymnasiet och det kommer att bli lääääskigt och nervöst. Som tur är har jag Jonte att anlända med, så jag lär väl inte dö i alla fall. Jag hoppas på en bra start så att jag inte kommer gråta på måndagmorgon då vi kör igång på riktigt. Festligt. Puss&kram.


Jag hatar John Blund

Jag är så himla sur, mitt mål var att gå upp klockan sex idag. Av den anledningen att jag då skulle vara trött ikväll och kunna gå och lägga mig klockan åtta eller något. Men självklart somnar jag om och vaknar klockan nio. Jag HATAR mig själv ibland. Eller nej jag hatar inte mig själv, men jag är fruktansvärt irriterad. Mitt tidsschema sprack totalt.

Idag ska jag i alla fall vara med Sara och möjligen Rasse, om han svarar på mitt sms någon gång. Det var ett tag sen jag träffade dem båda, så det ska bli trevligt. Jag får också damp på att jag inte får tag i Jonte, vi ska ta oss in till Västerås och skolan tillsammans imorgon men det är rätt svårt när han är inloggad på msn och vägrar svara. Nu har jag i alla fall skickat ett sms och det är bäst att han reagerar. gah. Ska duscha nu och kyla ner mig. Puss&kram.

I Åkianernas namn

Hej idag har jag typ inte gjort någonting, märker man när man ser tillbaka. Gjort pannkakor, cyklar 1.2 mil, kollat minimalt på tv och läst massa intervjuer överallt bl a en väldigt intressant med Alexander Skarsgård (det enda skojiga som hänt hittills). Han är tydligen extremt sexigt lång: Nämligen 1.94. En centimeter längre än sin älskade far som jag värdesätter mycket högt!

Nu har jag massa jobbig text jag måste skriva så att det inte blir sådär cp som det JÄMT blir med bilden om jag skriver för lite. Hm. Just ja, jag fick en kommentar i mitt 'Höstens filmer'-inlägg om att Harry Potter-filmens premiär möjligen skulle ha flyttats till 2009. Jag har gjort en del efterforskningar, och det är sant. Vi får vänta till juni eller juli nästa år. Plågsamt!

Jag har EXTREMT tråkigt och min enda underhållning är en trevlig kille från Stockholm. Dock envisas han med att då och då skriva massa sliskkomplimanger hela tiden bara för att han vet att jag hatar det. Nu kommer han säkert gå in här och läsa det bara för det. Äsch, han överlever. Han vet nog att jag tycker om honom ändå även fast han är lite.. någonting.

Aja nu ska jag försöka hitta något roligt att sysselsätta mig med, typ göra efterforskningar John Garmouts historia eller liknande. Puss&kram.

Bäste mäster Jacob

Det måste vara ödet helt enkelt! Isa och jag pratade ikväll om vår älskade Jacob Frankenberg och snackade om att man aldrig hörde av honom och att vi saknade honom. Och nu, några timmar senare är den lille jäveln inne på msn! Efter typ tio tusen år. Så det blev ett kärt återseende av honom. Han hade det bra i Nya Zeeland, där han är ett år som utbytesstudent. Han hade tydligen skaffat sig en snygg Ny Zeeländskt kompis som hette Steve, som han utan problem ville fixa ihop mig med. Det lär ju funka och allting eftersom han bor på andra sidan jordklotet! Perfa. Men lite distansflirt har ingen dött av.

Nu ska jag se Stolthet och fördom. Godnatt!

Ryssar i träskoliknande studsskor är inga favoriter

Världens retligaste final någonsin. Jag tippade på att Holm skulle komma fyra, och det gjorde han. Men visst hade det varit härligt med medalj. Superjobbig ryss också! DÖÖ liksom. Men jag ska vara glad, inre frid. Oohm. Jag har ett superroligt höstschema! I september ska jag gå och se My fair lady med mamma, och sen i oktober är det Sunes musikal och Ystad med hela gänget.

Heaven

Är det inte
ironiskt att drömmar kan ta dig till en helt annan tid och plats, och att vi ofta går på det? Varje natt! Ärligt talat så suger det rätt hårt. Ibland är du överlycklig när du vaknar - det var bara en dröm, de köttätande dinosaurierna fanns inte på riktigt! Men ibland har du såna där överdrivet trevliga drömmar som gör att du till och med i drömmen går runt som ett kollie och ler saligt.

Ni misstänker säkert redan vad som är på gång. Jag har haft en sistnämnd dröm. I min dröm träffade jag nämligen Stellan Skarsgård. Det var inte som sist - då det slutade med att han ville att jag skulle sticka ett svärd i honom. Utan han och jag satt och pratade i evigheter och det var SÅ trevligt. Nu räknar jag bara med början för slutet flippade ut. Först kom hans tydligen älskarinna som berättade världens hemlis som jag inte fick säga till någon, och hon 'rövade' (jag gick väl mer eller mindre frivilligt med) bort mig någonstans. Sen blev stället där vi var pestsmittat, och alla fick panik. Allt blev i olika färger och markerade om det var säkert eller inte. Rött = pest. Svart = massa andra halvläskiga sjukdomar. Gult = säkert. Så innan jag vaknade skulle jag och denna tjej iväg för att köpa gul mat, för att göra oss själva imuna (min ide! Jag är så smart). Det var synd för jag planerade att fråga honom hur Christian Bale var. Tydligen hade de spelat i samma film i drömmen, vilket de så vitt jag vet inte har gjort i verkligheten.

Aja pussochkram. Eller som Dumbledore skulle sagt i detta sammanhang:

In dreams we enter a world, that is entirely our own.

I Zac Efrons avlagda italienska loafers

Massa som jag känner började skolan idag, så jag fick tappert klara mig ensam. På morgonen såg jag Pulp fiction som var sådär och sedan ringde Annika (som överlevde sin första dag) och jag åkte över till henne. Jonte, Isa och Eddie kom senare och vi (Annika och jag) bestämde oss för att se båda High school musical-filmerna. Jag hade inte sett någon av dem, och jag tyckte att det var dags! Zac Efron är MYCKET underhållande, om vi säger så.

Min syster Malin har börjat sjuan och visar sig vara mycket populär. Eller det visste vi ju redan innan med tanke på allt snack man hört via rykten och personligen på fester. Hur som helst ringde hennes största beundrare mig på min mobil och ville ha hennes nummer, vilket jag blankt sa nej till. Om vi säger såhär - envis liten jävel, ringde upp tre gånger för att bara tjata. Han vägrade helt enkelt inse all fakta jag gav honom. Stackare! Men men, det är inte av någon större vikt. Lite chockerande bara. Vi såg Casanova sen också, en hel del filmtittande har det blev det idag.

Puss&kram.

Är det här vad du har letat efter?

Jag och Isa hade ganska kul i Göteborg åt en viss person som gillar att vara viktigare än han är. Det finns ju faktiskt de som skulle göra mycket för att få ta del av dessa viktighetsknep, så därför ger jag er nu dem - alldeles gratis! Däremot bör man vara medveten om att dessa medel att förbättra verkligheten i vissas ögon är samma sak som att ljuga!

1. Vad som händer
2. Vad du säger

1.
Du står i kassan på en usel gymnasiedans
2. - Jag kan fixa VIP-biljetter till alla till denna nattklubb!

1. Du tar en morgonkaffe hos din kollega innan lunch.
2. - Sorry, vi får ses senare för jag är på ett litet möte.

1. Du tittar på teve och äter chips med en kollega.
2. - Jag är lite upptagen, jag är på en firmafest.


Medan andra går i skolan

Igår hade jag och Annika en trevlig konversation i telefon. Hon hade sett filmen Mamma Mia:

A - Det var väldigt mycket romantiskt tjafs i den.
J - Det är väl en sån film.
A - Och dom sjöng HELA tiden.
J - Eh jo. Det kan bero på att det är en musikal.


Drömmen ger åt tanken vingar

På grund av brist på saker att göra så skriver jag ännu ett blogginlägg, nu en lista med några av mina högsta (och sorgligaste) önskningar.

- Dansa balett
Det är verkligen VÄRLDENS vackraste dans och det är så otroligt uttrycksfull musik. Tchaikovskys Nötknäpparen är kärlek från första till sista stund. Jag skulle göra vad som helst för att få ha börjat i balett vid fyra års ålder, då skulle jag nu vara superbra. Vilken dröm!

- Att vara frivillig inom polkagrisbranschen
Vad är det, undrar ni säkert. Jag kan faktiskt inte svara på det. Det är något jag läste i min Barbiebok för länge sen, tydligen har Barbie haft det yrket en gång i tiden. Det låter väldigt exotiskt och coolt i alla fall!

- Vara den som räddar alla Barbiedockor
Har ni varit i en leksaksaffär nyligen? Har ni sett hur Barbiedockorna ser ut? Det får mig allvarligt talat att gråta. De är vidriga, helt plastikopererade. Fula på riktigt med jättestora ögon och munnar. Jag skulle vilja vara den som räddar dem!

- Gifta mig med Prins Eric
I Barbie i Nötknäpparen (om ni inte vet vad Nötknäppar-historien handlar om, och inte heller vill veta bör ni inte läsa detta) så springer ju flickan Clara omkring med Nötknäpparen och sen i slutet förvandlas han till Prins Eric. Har ni sett den? Det borde ni göra. För det första är den supermysig (och supertöntig), men för det andra råkar denna Prins Eric vara HUR SNYGG SOM HELST. Varför jag vill gifta mig med just honom? Jo, a) han har världens mest förföriska röst (lyssna när de är i fängelsehålan och han säger 'Clara', det ÄR öronorgasm), b) han bor i ett land där allt är gjort av godis i princip, c) han är ett säkert kort på penisfronten (man ser det klart och tydligt i hans trikåbyxa i slutet), d) han är grymt stark och e) han är väldigt duktig på balett.

- Gå på Hogwarts
Hösten -03 spräcktes mina drömmar om att få börja där. Hur underbart skulle det inte vara på en skala att få lära sig att trolla? Hur underbart som helst!

- Bli liten igen
Mina glansdagar om vi säger så. Jag levde ett stillsamt liv med Isa, Barbies, Bolimon, monstret och ekorrar. Om jag kunde göra något för att ta mig tillbaka dit så skulle jag göra det. Allt var så himla enkelt! Då ursäkten till att jag inte åt lök var för att jag var allergisk, jag gick femtio meter från mitt hus för att bli en ekorre och tights med hästtryck på var helinne.


Finding neverland: Ljuvligt för alla

För länge sedan började jag att kolla på Finding Neverland, och idag såg jag klart den. Denna film, regisserad av Marc Forster, har en väldigt imponerande rollista: Johnny Depp, Kate Winslet, Julie Christie och Dustin Hoffman. Alla välkända med en hel del erfarenhet. Givetvis lockar dessa skådespelare tittare, men att de är kända gör varken filmen bättre eller sämre, det är bara deras utmärkta agerande som förgyller.

Johnny Depp spelar författaren James Barrie som efter ett pjäsfiasko lovar sin chef (Dustin Hoffman) att skriva en ny och bättre historia. I parken, på jakt efter inspiration, träffar han änkan Sylvia (Kate Winslet) och hennes fyra pojkar. Och de blir hans största inspirationskälla, men de finner mycket mer i varandra än så.

Jag är helt enkelt förtrollad från början till slut. Till och med barnskådespelarna är lysande, vilket är mycket ovanligt. Filmen får mig att vilja färdas till en av de platser jag bara tillåts besöka i mina drömmar. Den är vacker, välspelad och mysig. Den får mig att gråta vid flertal tillfällen. Och den har gjort det jag tror ingen annan film har gjort: Fått mig gråta av lycka.

Hur som helst: Det är väldigt synd att inte Finding Neverland vann fler oscar än Bästa orginalmusik. Million dollar baby slog den i bästa film, och jag kan då inte säga att den är bättre än Finding neverland. Johnny Depp slogs av Jamie Foxx, och det har jag ingen åsikt om efter inte ha sett hans prestation. Oavsett oscars eller ej är den en film att se, om det är för att bara mysa eller se en riktigt riktigt bra film. (kortare recension idag men det får ni överleva)
 

Hemma i mitt eget paradis

Jag har nu kommit hem från Göteborg, till eran glädje hoppas jag. Tråkigt nog kommer jag att förlora gruvligt på 48 poäng, men ärligt i alla fall. Däremot kan jag påpeka att när vi gick runt på Göteborgs gator sent på kvällen så kom två innekillar i 20års åldern fram till oss för att fråga var avenyn låg. (För er utemänniskor så är avenyn en av Sveriges kändaste gator, där maten är superdyr, det är fest hela tiden, alla människor är och det alltid händer något - Salem Al Fakir eller vad han nu heter var där och sjöng igår på Götaplatsen til exempel).

Detta säger er säkert ingenting så jag ska tala om för er vad det stora i det hela ligger; Dom tyckte vi såg ut som folk som visste var avenyn låg. Och då tänker ni säkert; ahmen alla vet väl var den ligger. Icke! För vi pekade åt det hållet man skulle gå INNAN man svängde för att komma dit (helt fel med andra ord). Vi var på väg till avenyn (vilket de inte visste), och de stora pojkarna gick inte fel otroligt nog - för de följde efter (i deras ögon) de undersköna flickorna som skulle dit för att festa med stil - typ.

Trist inlägg av den anledningen att jag just nu är trist. Jag lovar dock dig David att du ska få en Evil Dead 2-recension ganska snart. Tyvärr ingen hyllning - som du sa att du väntade på. Ha det bra små knattar! Eller som Terminator skulle ha sagt:

I'll be back.

Populärast i staden, typ amishstaden i alla fall

Nu ska ni få höra något som INTE har med film att göra. På sex dagar ha jag slagit mitt unika besökar-rekord två gånger! Sist var det nio besökare och idag överträffades det av tio. Tjoho!

Corpse bride

Nu tänker ni antagligen 'åhnej, inte en såndär recension igen'. Men jag har tråkigt och då blir det till att skriva om film. Det blir en lite kortare med bara de viktigaste delarna som framträder.

Tim Burtons anmierade film från 2005 handlar om den nervöse Victor (Johnny Depp) som ska bli bortgift med en flicka han aldrig träffat, Victoria (Emily Watson). När de ses blir de dock förälskade i varandra, men efter en katastrofal bröllopsrepetition rymmer Victor ut i skogen. Han tränar på sina löften - och råkar bli gift med en död kvinna vid namn Emily (Helena Bonham Carter). Den slutgiltiga konfronationen blir att han måste välja mellan den söta kärlekvidförstaögonkastet-Victoria eller den spännande Emily.

Corpse Bride är en söt och ganska kort (76 min) film. Rösterna är fullkomligt perfekta, speciellt huvudrollsinnehavarna Johnny Depp, Helena Bonham Carter och Emily Watson. Danny Elfman har gjort ett magiskt arbete när han komponerade musiken. Klippet nedan är en av de bästa scenerna när Emily och Victor spelar en av Elfmans stycken, och det är svårt att inte dras med och bara andas och lyssna till de enkla (när de kommer till att ej spela dem) tonerna.

Det är en perfekt film att sätta på när man bara vill mysa. Jag älskar tanken bakom scenen när de döda bestiger de levandes jord. Och humorn är rätt klockren genom hela filmen. Det enda filmen egentligen tappar på är att vissa sång- och dansnummer känns lite för långa och överflödiga. Men den är perfekt i sin genre; Animerad film med musikalinslag. Jag vet inte riktigt om den är en barnfilm, barn kan se den men scenen då Emily dyker upp ur marken är rätt obehaglig. Men oavsett barnfilm eller ej - helt klart sevärd!


Kenny begins

Johan Rheborg är
tillbaka som Kenny Starfighter! Jag måste erkänna att jag inte sett så mycket av detta, men när det nu ska bli en långfilm med miljoner i budget i början av nästa år då Rheborg får sällskap av komikerna Björn Gustavsson och Sissela Kyle: Kom igen! Ni vill också se den!

Höstens filmer

Nu har jag från tristessens boning gått igenom alla årets kommande filmer, sållat ut de bästa för att kunna ge er en avkopplad koll på vad som verkar värt att se! Inte ALLS för att jag har urtråkigt och vill inget annat än skriva ett blogginlägg! Hur som helst; Jag lägger även till filmer som jag personligen inte skulle vilja se i första hand, men som jag vet står högt upp på mångas listor.

Arn - Riket vid vägens slut 22 augusti
Jag vet att jag tjatar, men den är faktiskt ett måste.

WALL-E 5 september
Höstens sötaste film? Bra kritik (http://www.moviezine.se/filmsidor/wall_e.shtml) och filmens trailer (längst ner på sidan) är oemotståndlig. Robotkärlek är ju inget vi blir bortskämda med precis!

Patrik 1,5 12 september
En film som verkar supercharmig med Gustaf Skarsgård i en av de största rollerna. Ett nyinflyttat gaypar vill adoptera och när de äntligen får det råkar det bli ett missförstånd. De skulle få en 1.5 år gammal Patrik men istället får de en 15årig som har ett mindre trevligt förflutet.

Wanted 12 september
Vi har sett James McAvoy i Försoning och vi älskade honom, nu återser vi honom i Wanted tillsammans med Angelina Jolie och Morgan Freeman. Om jag bestämmer mig för att gå på bio den 12e september väljer jag nog Patrik 1,5 framför Wanted, även om jag nog blir en av de få.

Mirrors 19 september
Jag HAR svårt för skräckfilmer. Men det är något med att läsa om deras handling och se en trailer som är så otroligt spännande som inte gör mig alltför rädd. Men så fort jag slår på en skräckfilm blir jag just det - allt för rädd. Jag kommer nog inte kunna hålla mig i från denna, det är bara att backa upp med ett gäng Disney-filmer efteråt!

The Other Boleyn GirlDen andra systern Boleyn 3 oktober
Den verkar verkligen intressant och vacker. Natalie Portman är också en underbar skådespelare och jag tror att denna film kommer att vara ett klockrent mästerverk!

Bekännelser om killar, kyssar och katter 17 oktober
Jag trodde aldrig att det skulle komma ut en film! Jag har alla böcker förutom den nya och jag ÄLSKAR dem. Georgia är en vanlig tonårstjej - hon råkar bara ha större otur än vi andra. Hon förälskar sig i Sexguden/Robbie som spelar i bandet The stiff dylans, men problemet är att hans flickvän Mesproppen Lindsay inte riktigt gillar Georgia. Inte för att Georgia gillar henne. Någonstans.

Låt den rätte komma in 24 oktober
Den här filmen har verkligen fångat mitt intresse. Den baseras på en svensk bästäljare - som jag visserligen inte har läst - och handlar om tolvåriga Oskar som är utan vänner. Han börjar umgås med grannflickan Eli, som visar sig vara inget mindre än en vampyr.

Quantum of Solace 7 november
Höstens mest efterlängtade film efter Harry Potter skulle jag tro. Daniel Craig är tillbaka i form av James Bond, för andra gången. Förra filmen gillade jag skarpt - mycket bättre än de andra filmerna jag sett och Craig gör en coolare och snyggare version av Bond än sina föregångare.

Harry Potter och halvblodsprinsen 21 november
Jag kissar nästan på mig av längtan! Jag är världens fan av Harry Potter, såsom böckerna som filmerna. Om man ser trailern verkar den sjätte filmen smått skräckinjagande, Yates verkar ha tagit ännu ett steg i Harry Potters mörker. Jag låter honom göra filmen utan att klaga, om han ser till att jag får gråta när bokens sorgliga delar överförs till vita duken.

Yes man 25 december
Jim Carrey är tillbaka! Och nu säger han ja till allt. Den låter lyckad och rolig (p g a Jim Carrey) men man vet aldrig med tanke på det jag såg senast med honom: Fun with Dick and Jane. Herregud vilken katastrof-film.


Vi har svurit att vänta på Arn!

Alltså jag såg just på Arn - Riket vid vägens slut-trailern för 25e gången och jag MÅSTE verkligen påpeka en sak. Sofia Helins karaktär Cecilia, kvinnan Arn delar köttsliga umgängen med och älskar, är sååå vidrig. Jag hatar Helin och det är såååå (jag vet att jag överkonsumerar Åen just nu men det är nödvändigt) mesigt när hon först säger "Jag har svurit att vänta på Arn" och Stellan Skarsgårds karaktär Birger Brosa (?) smart frågar "Om han inte kommer?" så svarar hon; Då tar jag ingen man.

Liksom: HALLÅÅÅÅÅ? DÅ TAR JAG INGEN MAN?! Tror hon på det där själv? Tror hon verkligen att hon kommer kunna leva utan sex i hela sitt liv? Jag menar; visst det låter romantiskt och allt sånt där, men jag är helt säker på att om Arn inte skulle komma så skulle hon smyga iväg för att knulla Gustaf Skarsgårds roll Kung Knut då och då. Brutalt uttryckt då alltså. Men visst jag längtar precis som alla andra! Många brilljanta svenska skådespelare och bäst av allt så kommer Arn att vara tuffing genom hela filmen, inte alls som i första då han var mesig munk med vattniga ögon genom halva. Han kan till och med kallas snygg när han är svettig och LAGOM skäggig.


The smoking generation

Det här kommer att bli ett sånt där svar på tal-inlägg, om rökning. En nära vän till mig, Annika Strömberg, skrev nämligen ett anti-rökning-inlägg nyligen på sin blogg http://aannikaas.blogg.se som hette 'fimpa eller bli fimpad'. Jag har funderat lite över det och nu tänker jag officiellt tillägga mina åsikter på röknings stjärnhimmel.

Som hon skrev så är rökning något högst farligt som kostar dig massor år efter år. Sant. Hon skrev också att det finns ingenting positivt, bara jättemånga nackdelar. Falskt. Jag kan verkligen inte hålla med i den frågan. För att tala klarspråk: Jag tycker att rökning är farligt och egentligen onödigt, en sak som i många fall människor börjar med p g a grupptryck och det luktar otroligt illa. Mest synd är det att de människor som väljer att inte röka inandas farliga ämnen oavsett de vill eller inte om någon röker i dess närhet.

Men däremot kan rökning i många fall vara något vackert visuellt. Det kan vara myckert uttrycksfullt, och när det används i framför kamera sätter cigaretten ofta sin prägel på bilden/filmen som man inte kan få på något annat sätt. Jag kan inte alltid förklara vad cigaretten ger sina visuella bilder, det är ibland bara något poetiskt och oändligt. För att förklara vad jag menar lägger jag upp bilder som cigaretter har fått ta fram en speciell känsla, oavsett om det är vackert eller inte. Jag skulle verkligen röka om det inte var farligt, jag sörjer att det är det.

Det blev Grace Kelly



Klippt, kort och klart: Det har svajat en hel del om jag är nöjd eller inte, men just nu är jag i alla fall det. Jag hoppas verkligen att jag kommer fortsätta att vara det under hela min 'nya frisyr-period'. Ovan ser ni i alla fall längden på håret, de bilder som även visade resten blev apfula på grund av att jag såg ut som en fjäskig apa. Nu är det stylat och jag har en känsla av att mitt hår har skaffat sig en otrolig förvandlingsförmåga eftersom jag redan hunnit haft fyra olika frisyrer. Kom ihåg; Köp spray. Ett plus är att jag i alla fall har upptäckt en mycket positiv sak med att ha kort hår: När man rakar sig under armarna är det ingen risk för att man råkar kapa lite av håret på huvudet!

Yoko Ono eller Grace Kelly

Nästa inlägg kommer att innehålla en överraskning - nämligen hur jag har klippt mig. Jag är grymt osäker men har en ide som jag ska diskutera med min frisör. Problemet är att jag inte riktigt kan förklara iden för någon. Hm, högst på önskelistan står i alla fall S-N-Y-G-G-T, vilket Maggie Gyllenhaals frisyrer alltid verkar lyckas uppnå. Jag borde skriva till henne och fråga hur hon gör.

Ni får med spänning vänta på resultat, och räkna med att jag antagligen kommer att bli onöjd. Jag vill inte låta som någon pessimist, men så blir det nästan alltid. Och nu regnar det ute ser jag. Eh. Jag som ska cykla 5 km till frissan. Inte för att det är långt men jag blir garanterad blöt, och jag använder inte gallonisar som på dagis.

Nu måste jag kila! Snällasnälla, håll tummarna jättehårt. Okej? Jag ska anstränga mig för att vara evigt tacksam. Puss&kram.

Rouge désir

Världens underbaraste läppstift om du frågar mig. Som jag velat ha i en evighet och äntligenäntligen inhandlat. Dessvärre är det utgående så jag funderar på att köpa ett till nästa gång jag är i stan för att skapa ett mindre lager. Men men, smink är ointressant!

Idioterna i baksätet - The film

Ystad som bäst; Isa och Emelie på nya äventyr. Det mest nämnvärda är att jag har varit vittne till den nya Wallander-inspelningen. Jag har aldrig sett en Wallander-film och har ingen aning om vad denna heter, men när ni ser den; Så vet ni att jag har sett scenen där alla protesterar - live! Jag tänker smyga ut och kika lite mer senare.

Apropå intressant film så kommer det snart komma ut en ny, "Idioterna i baksätet". Den handlar om två flickor som heter Emilia och Isabelle, som är 15 och 16 år. De träffar en kväll två pojkar i åldern 19 och 21 vid namn Charles och Ja-kopp. Isabelle och Emilia väntar i evigheters evigheter på en blåsig strand där de bygger ett vindskydd, när pojkarna kommer trampar Ja-kopp sönder vindskyddet. Sedan sätter sig de i baksätet på Charles vita nya Volkswagen där de tvångslyssnar på Britney Spears och Atomic Kitten. De är mycket rädda för Charles för dem långt bort från den civiliserade staden Östad. Kommer idioterna i baksätet att dö? De misstänker nu att de kommer att bli våldtagna, att Ja-kopps okända men ryktade plan (filmen är en uppföljare på "Idioter med rosévin utblandat med lidl-sprite", då Ja-kopps plan började att ryktas) kommer att verkställas. Hur kommer detta att sluta? Försöker de mörda dem? Eller är det den ökände Jaguaren som ligger bakom allt? Se filmen! Den innehåller allt; Humor, erotik, spänning och lite inslag av vårrullar.

RSS 2.0