Då var det klart vem som skulle bli årets julvärd. Jag hoppades på Tommy Körberg. Nej, skoja – Herman Lindqvist. Och höll tummarna att satsningsfavoriten Fredrik Lindström INTE skulle ta hem det. Inget emot honom, han är asbra – men han passar inte som julvärd.
     Däremot så blev jag inte så glad när jag nyss såg att André Pops fått uppgiften. Eller. Jag blev arg för att dom tagit någon jag inte ens visste vem det var. Och sen att han var sportjournalisten trodde jag att de som valt fått spader. MEN sen så sökte jag på denna herre och insåg att det nog inte finns någon sportjournalist jag känner mer väl till. Han är jättemysig! Och jag förknippar honom med skidor, alltså julen. PLus att jag gillar hans röst. Hoppas bara inte att de smetar in honom så mycket med foundation som dom ibland gör i sportsammanhang.

I en vecka har vi haft del 2 av vår kurs Reklamfilm & musikvideo, vilket betydde att vi idag hade premiär av reklamfilmerna. Helt ärligt är det skönt att det är över. Kände inte att jag lärde mig så mycket (även om jag sa det till publiken). Jag trodde att själva premiären i sig skulle vara rätt oinspirerande, men plötsligt så såg jag att tre av mina nuvarande och före detta ind. vals-klasskompisar. Revansch! tänkte jag – i måndags höll jag nämligen i ett fysiskt urkasst (inget fel tekniskt) tal på Engelska Cn. Plus att det kändes kul att ha lite normalt folk där som inte går på mitt program. Och själva framförandet gick också bra. Även om jag på något vis lyckades glömma bort att säga att vi gjort reklam för Riksutställningar – jag skakade åtminstone inte som ett asplöv denna gång.

Och jag känner att jag inte skriver lika ofta här längre. Är det bra eller dåligt? Jag ordbajsar ju mindre, men det ekar ju ibland mellan inläggen. Någon av mina tysta läsare som vill använda sig av sin yttrandefrihet för en gångs skull?

Efter en hel dag av konstant regnande, och sedan en dag med snö som bara blev vatten på marken så har Gotland ÄNTLIGEN fattat att det ska bli vitt på marken. När jag alldeles nyss drog upp persiennen så log vädret mot mig. Inte lika fint som hemma förstås, men helt tillräckligt.

Efter en av de bästa kvällarna i mitt liv så känner jag mig nästan lite lam. God mat, trevligt sällskap och fantastisk underhållning. Roligt, samhällsklokt, svängigt. Och att Tommy Körberg skulle dra av den bästa av alla låtar – Anthem – trodde jag ju aldrig. Alltså, jag var inte ens säker på att jag någonsin skulle få höra den live. Men nu har jag gjort det, och behöver inte sakna det på min dödsbädd. Nej, jag har inte ord. Jag kan inte skriva det här inlägget.

Jag sitter för första gången i mitt liv på första klass i ett tåg. Inte så speciellt. Fast jag har mycket benutrymme – och GRATIS internet till datorn! Det gillar jag. Så nu njuter jag av det genom att lyssna på Cornelis. Och snart ska jag fortsätta skriva lite annat. Om en timme och tjugo minuter är jag i Göteborg och ikväll ska jag se älskade Tommy Körberg och Classe Malmberg live. Äntligen igen. Ha det bra, puss.

Det är vitt överallt utomhus. Och samtidigt som vädret får mitt hjärta att le, så känner jag ett styng av sorg. Först och främst för att resten av julen säkert kommer att vara grön, men också för att det ändå jag vill är att sätta på julmusik och baka - men det kan jag ju inte. Eller kan kan jag väl, men jag försöker hålla på att inte börja jul förrän nästa onsdag och jag har redan varit ute och slirat. Men det är inte samma sak att lyssna på en jullåt eller dricka en mugg glögg, när resten av stämningen och tillhörigheterna infinner sig.
     Så jag får glatt sitta här och titta ut på allt det vackra. Finns inte så mycket mer att göra. Jag är nämligen inte på min praktik i Stockholm idag, snökaoset vågar jag inte trotsa idag. Men imorgon åker jag oavsett.

Som tur är trivs Åskebro i vinterskrud året om. Fast däremot har datorn förvandlat alla mina bilder till gråblå, förhoppningsvis är det inte så hos er andra!

Jag recenserade ju ”Överenskommelser” igår, och hittade därefter Simona Ahrnstedts sida/blogg och twitter. Därefter twittrade jag själv om det, och gissa vem som skrev ett inlägg på sin sida? Jo minsann, den fantastiska författarinnan själv! Läs här.

Som jag sa i min tweet, hon inspirerar verkligen mig. En debutbok som är så genial, och dessutom så fick hon massa avslag innan boken slutligen fick ja till publicering. Jag vet inte om det har hänt er, men ibland kan saker inspirera mig så att man känner hur inspirationen flödar genom kroppen. Så jobbar man bäst! Och är det något jag verkligen vill så är det att få klart en av mina påbörjade romaner. Men när jag läser hennes historia och hennes texter (och all uppskattning hon fått) så känner jag bara - klart jag kommer att göra det!