Jag sitter för första gången i mitt liv på första klass i ett tåg. Inte så speciellt. Fast jag har mycket benutrymme – och GRATIS internet till datorn! Det gillar jag. Så nu njuter jag av det genom att lyssna på Cornelis. Och snart ska jag fortsätta skriva lite annat. Om en timme och tjugo minuter är jag i Göteborg och ikväll ska jag se älskade Tommy Körberg och Classe Malmberg live. Äntligen igen. Ha det bra, puss.

Nu drar jag och Caroline till London. Hemma söndag. Jag har ingen dator med mig så det lär inte bli så mycket uppdatering här. Men ha det bra allihop! Det kommer i alla fall jag ha.

Idag hände det något väldigt spännande på min religionslektion. Vi hade nämligen två mormoner på besök. AMERIKANSKA mormoner. Jag hoppar typ ur skinnet av exaltering när jag får träffa folk från andra kulturer. Speciellt engelskspråkiga sådana. Så jag satt där i bänken och tindrade med ögonen och log lyckligt. Såååå amerikanska. Två roliga och duktiga killar var de, som hade missionerat i Sverige i åtta månader. Egentligen brukar de bara prata om kulturskillnader, men nu var det deras religion. Det var jätteintressant att få lära sig mer om den. De flesta i klassen jämförde nog väldigt mycket med sin egen religion och upplevde att dom ville att vi skulle bli övertygade (trots att han sa att så var inte fallet), men jag bara lyssnar. Jag tänker inte alls på vad jag känner gentemot det. Visst om de hade sagt massa knäppa satanistiska grejer, men nu är det en fredlig tro.

Men trots att allt var intressant så var de det amerikanska som jag blev mest lyrisk över. Och ännu mer då den ena berättade om sig själv i början.
-          I want to be an animator. Pixar, Disney you know.
Jag pep till av lycka. TJOHO! En själsfrände! Så under hela tiden jag lyssnade och antecknade under föreläsningen malde mitt huvud tankar om våra delade intressen. Efteråt kände jag mig lite fegis, men sedan kände jag att jag skulle ångra mig om jag inte pratade med honom. Så försiktigt smög jag fram och frågade om jag hört rätt. Han fattade att jag var intresserad och jag berättade mer om mina framtidsplaner. Och så stod vi där en stund och pratade om folk i branschen, filmer, vilket företag som var bäst och om var vi skulle senare. Han skulle till Kalifornien men ville inte riktigt det, utan hade exakt samma tankar som jag om den enorma platsen.
Sen så frågade han om mitt namn, och vi skakade hand (han hette Tonner Prince och var från Canada). Och när det var dags att säga hejdå sträckte han fram en knuten näve, och jag mötte hans (ja, ni vet det där kompishandslaget. Väldigt amerikanskt) och han sa:
-          See you in the U.S!
Så jag har levt på det där hela dagen. Och kommer göra det ett tag framöver. Jag är glad.

JAG KOM IHÅG ATT FIXA TVÄTTID. Wow, vilken bedrift, tänker ni säkert ironiskt då - men jag kan lova er att det är det! Jag skulle gjort det hela förra veckan men glömde bort det exakt hela tiden. När jag äntligen fixade en tid så kommer jag på precis när den är över att jag hade den. Hur lyckat är det? Men äntligen idag så fick jag till det.

Jag tänkte skriva att jag träffade någon jag kände i tvättstugan, men så kom jag på att det var en total lögn. Eller, det var en tjej som jag sett på skolan och en kille som jag sagt cirkus ett ord till. Och sen spillde han cirkus två deciliter rödvin på min favorittröja. Och det är väl inte direkt vad man kan kalla bästisar. Eller vem vet? Han la till mig på bilddagboken efter det. Varför skriver jag ens här om folk jag inte känner? Väärt.

Appropå bilddagboken. GUD vad jag hatar den sidan. Det är det internetställe jag tycker minst om, och bara för att göra det värre så är den helt omöjlig tekniskt på min dator. Varför slutar jag då inte använda det? För a) alla uppdaterar där och jag missar alltid något bilddagboksinternskämt då och b) alla minnen. Senast idag då fick jag minnet uppfräschat vad fransmannen sa till oss om vad en "french kiss" var:
- If you kiss a french, you fall in love for life!
Får avsluta med en bild från älskade Frankrike. Mest för att visa Caroline och Joanna den enooooorma tavlan inne på Louvren! Very cheerful. Tjoflöjt.

Jag har enligt min engelska lärare en blandning av brittiskt och amerikanskt sätt att prata på. Så jag måste helt enkelt göra mig av med amerikanskan. Problemet är att det är den jag har lättats att anamma. Om jag ska ha helt brittiskt uttal förvandlas jag genast till en skotte. Cheerful.
Men så kom jag och tänka på en sak: Austrelisk accent! Den är mycket lättare att anamma. Fast man låter i för sig lite konstig. Och kanske är lite knäppt att ta efter den av alla sätt att prata på. Jag ska fråga min engelskalärare och hoppas på att hon inte skrattar åt mig. Fortsättning följer!

Jag var lite emo igår och såg Micke och Molle. Jag tror jag behövde det. Inte för att det gör något bättre, men att få snyfta en stund gör ändå hjärtat lite lättare.
Jag älskarälskarälskar dig.

DAG 1 (18/10)

På Arlanda där vi fikade medan vi väntade på att få gå igenom gaten. Malin poserar med kaffe och min supersnygga kalender. Bilden tog strax innan jag såg Stellan Skarsgård!

Den brittiska toaletten som jag ville lägga upp i ett av de första inläggen, men TYVÄRR så funkade det ju inte då. Så här har ni den; Brittisk toalett på Heathrow airport. Undrar hur många britter som bajsat i den?

När vi kommit fram till hotellet (Mornington hotel) så åt vi på puben The Swan, och sedan tog vi en promenad i Hyde park. Malin och jag gick ensamma förutom här i början. Mamma på bilden, Malins handleder, händer och mobil i vänstra kanten.

Fortfarande Hyde Park; mamma i bakgrunden och jag och Malin längst fram.

Jag gillar den här bilden. Fortfarande Hyde Park.

Hotellet! Tagen innan vi gick ut och åt. Detta var ett sitt-rum precis bredvid lobbyn. Jag tycker det ser lite engelsk jaktaktigt ut.

Fortfarande innan vi skulle ut och äta. Malin i lobbyn.

Italiensk resturang. En av de godaste pizzorna jag ätit, dock så var jag inte så hungrig så jag åt ganska lite. Fotograf: Servitören (mycket ivrig att få ta en bild)

DAG 2 (19/10)

Malin och jag på morgonpromenad i Hyde park, jag i blött hår.

Malin tog en bild på en av de många ekorrarna där.

På väg ut på äventyr.

SHOPPING!! Fast för mer än bara tio pund.

Te från Harrods, 2x2 skivor för £10, 4 filmer för £20 och böckerna Enduring love och Harry Potter.

Vi åt på The Swan på kvällen. Här hade Malin berättat världens roligaste historia om när hon hade en minnesplats för Anna Lind som hon gick till varje dag, hahahaha. Fortfarande skitkul. På bilden "are we laughing our heads off". Tårar i ögonen.

Den svenska killen som jobbade där tog bilden. Malin, jag, mamma och pappa.

DAG 3 (20/10)

Åter Malin och jag i Hyde park. Nu på väg till Harrods igen.

Malin i CHRISTMAS WORLD på Harrods.

Lunch på Harrods. Sexig Malin till höger.

Den traditionella puben vi åt på den kvällen. Den hette Nag's head. Förstår dock inte varför det står Kevin Moran på markisen?

Jag såg en buss med Harry Potter-reklam på sig, RON! Dösexigt. Bussen stod jättelänge vid rödljus, men min mobil var avstängd och det tar en evighet att få på den. Precis när den var på och segade så började bussen åka iväg, men jag lyckades få en suddig bild i alla fall.

DAG 4 (21/10 - FÖDELSEDAG)
Liten födelsedagspresent av mamma och pappa från Fortnum & Mason. Litenliten kaka med marsipan. Kakan smakade jul, och var precis som jag tänker mig engelsk julkaka med russin, kanel och sånt.

Vi var på ett krigsmuseum, och där kunde man prova hjälmar och gasmasker från andra världskriget. Jag ville inte ens peta på dom, men pappa provade glatt en hjälm.

Malin och jag efter Oxford street, på väg hemåt. I våra nya jackor vi köpt dagen innan på Zara.

Dagens fynd. Hot fuzz (som jag sett förut, helt underbar. Malin och jag såg den när vi kommit hem till hotellet), Happiness, te från Fortnum & Mason och The boat that rocked soundtrack (finns grymt snygga bilder med!!).

Vi åt på The Swan igen (önskemål från pappa).

Jag blev trött på att alla skulle ta bilder hela tiden. Mamma och jag.

DAG 5 (22/10 - ÅKTE HEM)

Kort besök på Oxford innan vi var tvungna att ta tåget till Heathrow. Jag köpte Enduring love (filmen) för mina sista fem pund i plånboken. Sedan fikade vi på Starbucks. FÖR varmt kaffe. Jag blev galen. Dock mycket god philadelphia/lax-macka.'

Trots irriterande kaffe när man har bråttom, så hade Starbucks något mycket trevligt. EN JÄTTESTOR BILD PÅ BILL NIGHY (med en stekpanna!). Och massa andra tråkmånsar förstås. Jag såg en bok liggande som hade med bilderna att göra som hette "Inspirated by music" eller något. Bill Nighy valde Bob Dylans Things have changed (syns ju). Jag är inte förvånad att det är just Dylan, eftersom han tydligen är jättefan av honom.
Innan vi gick ut så gick brandlarmet. Men det slutade sedans så det var väl falskt alarm.

Det var allt jag hade i bildväg från London! Mycket trevlig resa, förhoppningsvis tar det inte allt för lång tid innan jag besöker staden igen.

Min resa till London har varit kändistät. Först Stellan Skarsgård, och sedan Helena Bergström och Colin Nutley.

Jag har bara skämtat om allt som har med London och Rupert Grint att göra. Alla "Ron naken Ron naken" har bara varit skojiga inteensdrömmar. Nej, jag har inte träffat Rupert Grint. Och jag trodde aldrig att jag skulle få göra det heller. Men inte någon annan person heller för den delen. Och VERKLIGEN inte någon från Harry Potter.

Gissa vem som jag gick förbi idag? En lång och gänglig ung man, fortfarande rödhårig (=inspelningarna inte avslutade). Oliver eller James Phelps. Alltså; Någon av de som spelar Fred och George Weasley. Helt otroligt. Helt MAKALÖST. Jag blev helt stum, kände en mystisk värme spridats i bröstet, en exalterad känsla smyga ner mot tårna och drog upp mobilen för att skicka ett sms till Eddie. Sedan höll jag på det ett tag innan jag berättade för Malin, och senare mamma och pappa.

Och jag vill understryka; Det kunde inte ha varit någon som var lik, eller något annat kanskeaktigt. Det var någon av dem. PÅ RIKTIGT. Utan destinerande lilla tvivlandet i sikte.
Wow.

- This is Malin Eriksson, sending from London ... live.
(lillasyster "sänder" med sin mobil som bara tar typ 15 sekunder per film, vilket betyder MÅNGA filmer)

Jag åt med familj nere på puben The Swan som ligger nära hotellet. En servitör som gett oss maten kom plötsligt fram medan vi åt och sa:
- Allt bra?
Alla fick en mindre chock och började skratta. Killen var svensk och han jobbade och bodde här sedan några månader. Han tipsade oss om marknaden i Camden till min stora glädje. Det är nämligen så att jag i min kalender har en halv sida men grejer om London skrivet huller om buller - saker jag ska köpa, ställen jag ska besöka osv. Det står bl a "Camden" och jag kunde inte för mitt liv minnas varför det stod det. Men killen friskade upp mitt minne. Joanna var i London för ett år sedan och hade tipsat mig om lite grejer jag skrivit ner, utan mer ingående beskrivning dumt nog.

Nej nu ska jag läsa Harry Potter och övertala lillebajset att gå och göra sig i ordning.
See you tomorrow!