Ganska roligt - japp
Officiella musikvideon.
"Bokstavliga" och mycket roligare versionen.
Stad i ljus
Jag har lyssnat på Stad i ljus cirka femtio gånger denna morgon, men den är ju så himla bra.
Curtains: Showpeople
Ni kanske minns att jag såg musikalen Curtains i våras (om inte, eller bara för att ni vill fräscha upp minnet finns länken till inlägget här). Hur som helst så letade jag efter videoklipp från den då, men fann inga. Idag hittade jag däremot ett! Från premiären; Showpeople. Grymt bra låt. Jag ska fortsätta hålla utkik efter min favorit I miss the music. Visst, det finns versioner från Broadway utlagda men de ger ingen rättvisa till numret jag såg - så jag väntar och lovar att publicera så fort jag hittar.
En eftermiddag med Tommy
Regn, regn, regn. Det dampiga humöret har inte gått över. Så fort jag reste mig från stolen för att klippa gräset så börjar regnet att smattra utanför. Det var bara att övergå till altanen. Så tillsammans med Tommy Körberg så satte jag igång. Efter en halvtimme ringer Isa och berättar hur dumma i huvudet vi är. Orkar inte skriva varför just nu, råkade genom detta påminna mig själv och humöret sjönk ytterligare. Hur som helst så pratar vi en stund (uppehåll med altanen alltså) och sedan bestämde vi oss för att ut och gå i regnet. Efter det har jag läst världens bästa Kalle Anka och nu sitter jag här igen.
Jag kan ju säga att det INTE är min dag idag. Skumt humör bara. Jag behöver umgås med människor, men människor är inte tillgängliga. Ikväll kanske, men jag måste vara hemma med min familj. Och imorgon ska alla bara iväg, snyft. Tacka vet jag Tommy. Jag har umgåtts med hans samlingsalbum Gränslös med särskild fokus på Judy min vän, Drömmen om Elin, Stad i ljus, Anthem och Somebody's taken Maria away. Jag gillar Himlen är oskyldigt blå och Som en bro över mörka vatten men problemet är att jag gillar orginalen med Ted Gärdestad och Simon and Garfunkel mer och även tusen år innan jag ens hörde hans versioner. Så tyvärr går de bort lite p g a att jag automatiskt jämför.
Jag kan ju säga att det INTE är min dag idag. Skumt humör bara. Jag behöver umgås med människor, men människor är inte tillgängliga. Ikväll kanske, men jag måste vara hemma med min familj. Och imorgon ska alla bara iväg, snyft. Tacka vet jag Tommy. Jag har umgåtts med hans samlingsalbum Gränslös med särskild fokus på Judy min vän, Drömmen om Elin, Stad i ljus, Anthem och Somebody's taken Maria away. Jag gillar Himlen är oskyldigt blå och Som en bro över mörka vatten men problemet är att jag gillar orginalen med Ted Gärdestad och Simon and Garfunkel mer och även tusen år innan jag ens hörde hans versioner. Så tyvärr går de bort lite p g a att jag automatiskt jämför.
Hittade ett ovanligt roligt musikklipp.
Johnossi - Bobby
Till Sally som tydligen aldrig har sett videon! Refrängen är gryyyyyyymt bra. Se för övrigt 0.48 - världens sexigaste gång och syn av man bakifrån. Det är ju så att man kan bli religös.
Musikvideon är förövrigt inget fantastiskt med historia, effekter och så. Dom går bara runt och är grymtgrymt coola.
Suppose we'd never fell in love
Naast est très fantastique
Tröstar mig med detta grymma franska band. Jag köpte deras platta i Paris förra året, men vet ni vad? Jag har förpackningen, men innehållit (skivan) verkar MYSTISKT ha försvunnit. Jag sörjer.
Women's aid
Bra kampanj mot kvinnovåld i hemmet med Keira Knightley.
Diggiloo diggiley
Jag kom idag att tänka på att man alla tittar på ens fötter när man har färgglada skor. Jättemånga tittar på mina vackra gula fötter. Ungefär samma som i åttan när jag hade gröna skor med gula skosnören. Eller en grön och en gul sko. Isa och jag köpte varsin färg bytte sedan varsin sko. Det var fint. Då stirrade verkligen folk. Nu är det mer lagom uppmärksamhet åt mina blygsamma små fossingar.
Alla tittar på mig, där jag går i mina gyllene skor
Så sant som det är sagt! En av världens bästa låtar, VERKLIGEN.
Alla tittar på mig, där jag går i mina gyllene skor
Så sant som det är sagt! En av världens bästa låtar, VERKLIGEN.
Känslor
Det här är en av de absolut starkaste sångerna som finns, men ändå så lyssnar jag nästan aldrig på den. Anledningen är att det p g a personliga skäl ligger enormt starka känslor i att göra det. För er som inte vet så är den från musikalen Kristina från Duvemåla (denna är dock från Rhapsody in rock men fortfarande såklart Helen Sjöholm som sjunger) av Björn och Benny som handlar om svenskar som utvandrade till Amerika. Guldet blev till sand ni vet framförd av Peter Jöback är också därifrån. Mamma och pappa såg den när jag var liten och jag har satt på sången någon gång ibland men mamma börjar alltid att gråta. Det på grund av att min kusins mamma som vi stod väldigt nära dog i cancer och hade det här som en av hennes favoritlåtar (om jag fattat det rätt). Vet inte varför jag berättar det här egentligen. Igår när jag hittade Så ska det låta-klippen så var den här länkad och jag kom och tänka på allt. Jag minns egentligen inte så mycket av henne och den tiden, men jag vet att jag tyckte att det var jobbigt på ett sätt jag inte riktigt förstod. Mot slutet var hon ju väldigt sjuk. Jag tror att jag känner något undermedvetet av den här låten som gör det svårt att lyssna på den. Men visst är den fantastiskt och stark och vacker? Helen Sjöholm är fantastisk. Jag vet efter egna erfarenheter att man sällan orkar lyssna på låtar som folk lägger upp, men den här är verkligen värt det så gör det.
(PS. Kanske ingen som bryr sig, men anledningen till att Kristina (karaktären) tvivlar på Gud är att hon förlorat sitt barn och måste åtskiljas från sin man)
.
(PS. Kanske ingen som bryr sig, men anledningen till att Kristina (karaktären) tvivlar på Gud är att hon förlorat sitt barn och måste åtskiljas från sin man)
.
LYCKA
SHIT KOLLA VAD JAG HITTADE: En av världens bästa låtar PLUS Tommy Körberg och Helen Sjöholm?
Måste säga att jag faktiskt saknar Så ska det låta. Det är verkligen min barndoms fredagar. God mat med familjen som man inte åt för man ville ha godis och sen Så det ska låta som jag gillade fast jag inte kunde en enda låt. Nostalgi som kan få mig att gråta!
Måste säga att jag faktiskt saknar Så ska det låta. Det är verkligen min barndoms fredagar. God mat med familjen som man inte åt för man ville ha godis och sen Så det ska låta som jag gillade fast jag inte kunde en enda låt. Nostalgi som kan få mig att gråta!
Inte helt otrovärdigt
Jag vet inte om ni någonsin har lyssnat på de svenska Harry Potter-ljudböckerna upplästa av Krister Henriksson, men det har jag. Han är inte att föredra. Extremt jobbig röst, så man ska skaffa den engelska versionen. Hur som helst så hittade jag ett väldigt realistisk parodi på hans uppläsning, kul för dem som hatar Henrikssons röst lika mycket som jag.
