Jag sitter och lyssnar på Elvis-musik och allmänt njuter av livet. Min simfamilj har en fin trädgård, jag är brun och vacker, morgonen har tillbringats med sex kattungar och min lillasyster är allmänt resonlig. Gårdagen var härlig med först midsommarmat med trevlig släkt spetsat med likör, öl och vin. Vid tolvslaget cyklade jag mig iväg till fem fina pojkar som jag tillbringade de första fyra timmarna av midsommardagen med. Jag träffade även på några andra jag inte sett på ett tag. Härliga återföreningar!

Såhär kul har jag när jag spelar sims.

- You know, James… I just want you to know that if all that was left of you was your smile and your little finger, you’d still be more of a man than anyone I’ve ever met…
- … That’s because you know what I can do with my little finger.

Jag såg nästan hela Casino Royale igår. Gah, vilken bra film. Och gud vad han är sexig. Inte lite heller. Fast det är ju inte för den här repliken, detta är ju hans mer komiska sida. Även om den förstås är extremt sexig den också.

Trots att jag tycker att ensamheten är underskattad kan den även vara krävande även för mig. Nu har jag läst ut en bok, ätit lunch, sett Fönstret åt gården, varit ute på internet och sovit. Två timmar kvar tills jag ska gå hemifrån. Jag löser detta som så: Jag sätter på en kopp te och tittar på Daniel Craig (i Casino Royale). Utmärkt.

Och det blev att sjunga Den blomstertid nu kommer. Så jag är nöjd. Äntligen börjar känslan av avslappning och frihet infinna sig. Jag har klippt klart Operanfilmen och det ändå som är kvar är texter och att rendera och bränna ut. Men det tar jag imorgon med lärarna.
Ikväll blir det fotboll hos Liza och Bamse. Det blir nog mysigt. Tror faktiskt att jag ska inhandla en chipspåse till det. Det hör liksom till. Puss.

Idag är det skolavslutning. Jag lyssnar på alla de klassiska skolavslutningspsalmerna: Den blomstertid nu kommer, En vänlig grönskas rika dräkt etc. Det är härligt. Jag ska ha på mig min blommiga klänning idag med kavaj till.
Min sjukdom blev inte bättre igår, den blev värre hela kvällen. Jag sov två timmar på eftermiddagen och sedan sov jag igen fram till klockan sju imorse. Nu mår jag dock bättre. Snörvlig är jag och nyser galet mycket, men feberaktigheten känner jag inte längre av.
Lite jobbigt är att jag måste tillbaka till A7 och klippa på Operanfilmen idag. Och dessutom även imorgon, men då för att bränna ut den. Jag hade kunnat göra den nästannästan klar igår, men eftersom jag inte mådde något vidare sket jag i det. Förhoppningsvis har jag en klarare bättre syn på klippningen idag.
Nu ska jag ha en bäst avslutning. Kram på er alla.

Jag fattar inte. Jag är aldrig sjuk. Verkligen aldrig. Jag har inte sjukanmält mig en dag under gymnasieåren hittills. Och jo, jag har varit sjuk två gånger under dessa år men då har jag varit ledig och inte behövt sjukanmäla mig i alla fall. Gissar vem som känner sig lite sjuklig idag? Jo, jag. Så himla passande eftersom jag är ledig. Men ännu mer passande eftersom jag ändå måste gå till skolan för att klippa klart min Operanfilm. BLÄ på det. Och det kommer ta evigheter. Korv.

Snart är det dags för årets premiärdopp. Jag skulle ha badat för två veckor sedan med några treor, men det blev inget av saken. Så idag, denna vackra söndag, ska jag och Caroline ner till vattnet och bada istället. Helt ärligt, och extremt konstigt nog, är detta första gången jag badar på Gotland sedan jag flyttade hit. Det är ju sjukt! Jag var till och med här förra sommaren och då badade jag inte heller. Knaaaas säger jag bara. Så jag får bada ordentligt nu. Åh så mysigt. Ha en jättebra allihopa!

Sitter här och väntar på Caroline. Och filosoferar medan jag lyssnar på sommarens sensuellaste låt, Ta mej till havet. Och frågar Bamse på facebook ifall han har varit brandman i nya sims än. Det hade han inte. Appropå sommar, appropå midsommar: Vem får för sig att göra en miljon olika drycker som gör att man blir konstig? Jag pratar om snaps och sånt. Är inte det ganska knäppt? Om hela världen vore utan all form av vanlig alkohol, så hade den som kommit med den försäljningsidéen blivit satt i fängelset. Knasigt.

Då och då hör jag det avlägsna ljudet av en dunkande studentvagn som far förbi nånstans i närheten. För mig har känslan av något som varit lagt sig som en hinna, men för studenterna fortsätter festen minst sex timmar till. Och ja, jag känner mig konstig. Och då har ändå den största konstigheten lagt sig.
Treorna tog alltså studenten idag, och jag kom sådär lagom att se filmeleverna springa ut. Först så försvann alla och jag blev lite ”ahapp, det var det det”. Men sen så gick jag runt och stötte ihop med några här och var. Några kramar, grattis och lycka till hit och dit.

Jag kände mig både glad, ledsen, upprymd och sorgsen på samma gång. Vilket är konstigt. Och fånigt. För så himla bra känner jag ändå inte treorna. Fast Caroline känner dem ännu mindre och hon kände precis som jag. Det blir sorgligt att de slutar. Eller egentligen är det inte just den biten, det är det att jag kanske aldrig mer ser dem.
Caroline och jag bestämde oss tillslut för att rymma studentupptågen och började bege oss hem till mig för att sedan ta oss ut i solen. Påväg hem mötte vi alla studentvagnar. Ett långt högljutt tåg av glada människor. Vissa vagnar var jättecoola, vissa jättetråkiga. Jag och Caroline gick en gata där vi var nästan helt ensamma, vilket gjorde att studenterna bara hade oss att vinka till. Jag kände mig som en prinsessa som vinkade till alla mina undersåtar. Vilket var extremt fånigt, men det var faktiskt exakt så. Bortsett från att jag borde varit i vagnen, och de stående på gatan.

Sen så satte jag och Caroline oss i skuggan på en filt och pratade och bara mös i sommaren. Och nu sitter jag här med blött hår och lyssnar på den avlägsna vagnmusiken. Och tänker att, visst avundas jag dem. Men på samma gång så är jag inte redo att lämna skolan riktigt riktigt än. Så den glädjen unnar jag dem.