Avslappnat, med vissa antydningar till korvmos
Outhärdligt trött är jag i denna stund. Jag ska snart ta tåget till Ystad för att umgås sex dagar med min käre vän Isa. Jag har tankat ner massor av nya låtar till min iPod för att överleva den långa resan, en salig blandning av Bob Dylan, Johnossi och Eric Clapton med flera. Jag planerar att köpa I'm not there idag, p g a att den har dvdpremiär. Jag ser mer än fram emot att se Christian Bales, Cate Blanchetts, Richard Geres och Heath Ledgers version av Bob Dylan. Med flera. Det inköpet är en av anledningarna till att jag tankat ner Dylan-musik, jag vill känna igen soundtracket ordentligt - inte bara lite halvt. Efter att ha hört att Bales och Blanchetts Dylan ska vara mest lika med bl a sättet att tala kan jag inte annat än sörja att jag inte hinner kolla igenom intervjuer och liknande med den legendariske artisten. Men jag antar att jag överlever och får uppdatera mig senare.
Blir ni inte förvånade att jag lyckats skriva ett helt inlägg om en film där Christian Bale är med OCH lägga ut en bild med honom som huvudperson utan att en endaste gång nämnt hur otroligt snygg han är? Nu tror ni att jag tänker bekänna hur fantastiskt goodlooking han är, men ha! Det behövs inte. Det kommer aldrig att behövas, för alla vet redan sanningen. Och nu fick ni något att fundera över. See you later alligator. Eller som Buzz Lightyear hade sagt;
Till oändligheten, och vidare.
The notebook; Inte så bra som jag trodde
Filmen alla hyllar, som ingen verkar hata. Visst, den är söt. Men SÅ himla speciell är den väl ändå inte? I många fall är det ett mycket uselt val av skådespelare, den är orealistiskt censurerad i sexscenerna och den förblir .. tunn.
The Notebook börjar i nutid då man ser en gammal kvinna, under resten av handlingen får man följa hur en gammal man läser för denna kvinna och vi åker tillbaka till 1940talet med vissa mellanlandningar i nutiden. I korthet handlar den om den fattige Noah Calhoun (Ryan Gosling) och den rike storstadsflickan Allie Hamilton (Rachel McAdams), som under en sommar blir förälskade i varandra.
Den är söt, jag kan inte påstå något annat. Ibland blir jag till och med lite blöt i ögat. Men det är mycket som saknas, eller skulle kunna förbättras. Om vi börjar med skådespelarna: Ryan Gosling är nog den skådespelare som gör absolut bäst ifrån sig. Han känns mycket trovärdig i sin roll som en ung man som aldrig slutar älska en kvinna. Två år senare efter The notebook blev han oscarsnominerad för sin roll i Half Nelson, och jag tror att prestationen i den här filmen är påväg åt det hållet. Jag är inte alls lika nöjd över resten av rollistan. Rachel McAdams (Mean Girls) tål jag inte, hon är ingen vidare skådis, hon skriker sig igenom rollen och ... jag vet inte. Hon håller helt enkelt inte. Regissörens (Nick Cassavetes) val av de äldre versionerna av karaktärerna irriterar mig, de är inte det minsta lika. Jag förstår att han inte vill att man ska se att det är dem på en gång, men det borde vara så att när man tittar noga så ska man känna; Ahaa. Någon sådan känsla är jag aldrig i närheten av.
Jag stör mig på hoppen mellan dåtid och nutid. Jag önskar att man kunde få stanna i Noahs och Allies historia under hela filmen. Slutet och nutidens klipp känns inte tillräckligt intressanta eller spännande. Det här är det unga parets kärlek jag vill höra om, i tidsenlig ordning tack.
En hel del positivt finns det att säga också: Filmen är som jag nu sagt otaliga gånger mycket söt. Fotot, musiken och klippningen är inte ett fantastiskt arbete men det duger gott och väl. Kostymen känns rätt och träffsäker för årtalet. Kysscenerna är något att hylla, vilket de blev. De vann Best movie kiss av MTV award.
Nedan har jag lagt ut en trailer, ingen vidare kvalité men men. Man kan inte få allt. Jag antar att många som inte har sett filmen och ser den med min recension i bakhuvudet kommer bli mycket positivt överraskade. Det känns som jag är en av de få som inte äääääälskar den. Men den är bra! 3.8 av 5 kanske. Regissören har enligt mig en hel del att lära - jag skulle gjort den bättre. Enligt mig!
The dark knight briljerar
Vad jag har längtat. När jag sitter i salongen den 24 juli på sf;s såkallade smygpremiär kan jag nästan inte förstå att jag äntligenäntligen är där. När filmen äntligen börjar kan jag inte hålla tyst utan är tvungen att viska namnet på musiken till Annika och kan inte låta bli att le när jag ser att det är Heath Ledger som döljer sig under en av maskerna.Jag blir inte besviken, The dark knight gör ingen besviken. Den är fullkomligt genial. Jag kan tala om för er att Heath Ledger ÄR så bra som alla säger, det är inget alla springer runt och ylar om bara för att han är död. Det finns säkert de som gör det också, men de har tursamt nog rätt. Jag har verkligen ansträngt mig i flera månader för att vara opartisk, och jag tycker att jag har lyckats. Och hans version av Jokern kan man inte annat än lyfta på hatten för. Han är verkligen galen, men man älskar honom för att han är så rolig och .. cool.
I den nya Batman-filmen har Gotham fått en ny skurk. Glöm Scarecrowe och maffian (nåja inte helt, de har sina roller de också) och Ra'as Al-Ghul, nu är det Joken som gäller. Jokern är en oförutsägbar man med en intressant förflutet (det framkommer dock aldrig vilken av Jokerns historier som är sanna) som är sminkad som en clown. Han vill - precis som butlern Alfred vid ett tillfälle säger - bara se hela världen brinna. Han är mer än bara svår att bekämpa eftersom Batmans vanliga taktik inte fungerar. Att slå Jokern är som att ge honom massage. Måste han bryta sin enda regel? Att döda? Jag måste påpeka att det händer mer än mycket i filmen och det är svårt att sätta en övergripande handling, men ni för nöja er med denna.
Agerandet från alla skådespelare är grymt bra. Mina favoriter Gary Oldman och Christian Bale är tillbaka. Och andra som jag älskar; Maggie Gyllenhaal och Micheal Caine. Maggie är dock inte tillbaka, hon har som känt ersatt Katie Holmes som Rachel Dawes (tack och lov måste jag säga, trots att jag i överlag är emot skådespelarbyten). Bale är den perfekta Batman precis som i förgående film. Han framför sin kärlek till Rachel på ett makalöst sätt, och jag skulle gråtit om jag inte suttit på en biograf. Detta hände dock flera gånger, och när jag kom ut hade jag svårt att både prata och andas p g a den tjocka klumpen i bröstet - jag var verkligen känslomässigt förstoppad.
Det är en bra balans mellan karaktärerna, det är något man lyckats bra med. Micheal Caine är den som har roligast repliker (tillsammans med Ledger) som Bruces trogne butler Alfred, och han framför dem lysande; På precis rätt ställen och sätt. Mest spänd på att se efter Heath Ledger var då Maggie Gyllenhaal. Jag hoppades på en förbättring, och det verkade lovande efter det jag läst; Gyllenhaal såg Rachel som en ny karakär. Jag tycker att hon gjorde ett bra jobb, det är trovärdigare att Batman skulle falla för denna intelligenta, starka och kvinnliga versionen av Rachel är den mesiga och rynkaihophalvaansiktet versionen som Katie Holmes gav oss 2006.
Hanz Zimmer står åter för musiken och den ovanligt duktige Christopher Nolan återvänder med manus och regi. Zimmer är en av mina absoluta favoritkompositörer och han fortsätter även i denna film att få mig mållös. I'm not a hero och Why so serious är de absoluta favoritstyckena. Något jag även måste påpeka om filmen är specialeffekterna och stunten. Efter att ha läst om dessa vet jag att mycket är äkta och inte datagjort, som till exempel långtradaren som välter över på rygg och hoppet från skyskrapan i Hong Kong (då även Bale gjorde detta stunt själv). Något mer som jag älskar? Jo, fotot. Jag njuter.
Men jag har faktiskt negativa saker att säga om filmen också, tro det eller ej. På ett (endaste) ställe är det så dåligt klippt att jag stannar med munnen öppen. Vissa saker är otydliga, som jag inte tänker gå inpå eftersom jag då förstör handlingen. Sedan har jag känslomässiga problem också, som jag inte kan sänka betyget av filmen på (4.8-9 av 5). Rachel och Harvey Dent och den nya dräkten bland annat. Jag tycker inte att slutet känns helt övertygande, det känns som om det slutar som det gör p g a att Bruce Wayne ska kunna sova med gott samvete. Eller liknande.Oavsett nackdelar eller ej; Det här är en av årets bästa filmer (tillsammans med Försoning skulle jag vilja påstå, men de är otroligt olika så man kan väl inte jämföra), och jag tror nog att även denna Batman-film hamnar på min topplista över favoritfilmer. Den skiljer sig mycket från ettan, vilket du kommer att märka. För du ska väl se den, eller hur?
Lyckliga stunder
Jag har otroligt tråkigt. Jag önskar jag levde på 50talet då man tydligen blev sådär lycklig av att dricka Pepsi. Om ni har tråkigt kan ni läsa inlägget under, vem som helst (hån)skrattar åt mina fantasier!
Livet som stygg pojke
Eller snarare sorglig pojke. Jag är ledsen men jag KAN INTE låta bli. Och jag lovarlovar att aldrig ta upp detta ämne igen om jag inte gör en recension eller liknande. Okej? Men det går inte att undvika; Christian Bale är så otroligt äckelhet. Idag fick jag reda på genom msn.se att han tydligen har misshandlat sin syster och mor och blivit anmäld av dem (och frisläppt mot borgen). Han är tydligen en mycket våldsam person som för tillfället är deprimerad efter Heath Ledgers död. Han och hans fru Äckelpottans äktenskap (idag fick jag reda på att de har en dotter usch&blä) är tydligen mycket dåligt för tillfället. Vet ni vad jag tänker? Nej det vet ni inte eftersom jag inte har gjort det officiellt, men tyvärr tänker göra de det: Istället för att tänka; "Åhnej han är våldsam!!!" och sedan springa iväg och gömma mig tänker jag; "Haha! Hoppas han är elak mot sin fru också så att hon dumpar honom!".
För er som inte kan tyda detta betyder det att jag är en sorglig liten fjant (ja förlåt Eddie att jag säger att jag är det) som inte bryr mig ett dugg om att han påstås vara våldsam utan vill ha honom lika mycket för det. Detta fick mig att tänka på David Döragrips tankar om att tjejer alltid gillar "Bad boys" och så är inte alls fallet. Jag vill att han ska vara mycket snäll mot mig, men inte andra. Jag sätter dock inte detta i första rum p g a a) han är en av världens sexigaste och attraktivaste män, b) jag är en mespropp som gör vad som helst för att ligga med honom och c) det finns inget c. Jag gillar i alla fall inte såkallade bad boys.
Isa påpekade så vänligt att jag inte bryr mig om att han har barn och fru, och sant; nej. Jag bryr mig lika mycket som kossor bryr sig om att få mineralvatten på flaska. Visserligen vet jag inte om kossor vill ha mineralvatten på flaska, men vi antar att svaret är; De skiter fullkomligt i mineralvatten på flaska. Hur som helst; Vill ni höra min plan? Nej ni vill inte höra min plan, för a) ni har hört tillräckligt och b) den är sorglig. Men nu vill ni höra min plan, bara för att få höra mig förudmjuka mig själv ännu mer. Min plan går ut på följande:
Jag skapar om fem år min första film som ej ännu har ett namn så vi kallar den Odjuret. Jag gör Odjuret, blir uppmärksammad i USA och England och åker till USA för att göra Married Men. Huvudrollsinnehavaren blir Christian Bale, och han får sällskap av Gary Oldman som spelar hans arbetskamrat, Maggie Gyllenhaal som hans fru och Gary Sinise eller Johnny Depp som den försupne mannen på puben. Under inspelningarna försöker jag behärska mig (i alla fall officiellt, för egentligen är det min plan att se behärskad ut) och inte tänka på hur otroooooligt mycket jag avgudar Bale eftersom han har fru och barn, det skulle ju vara hemskt om jag var hans älskarinna (ehh jag hör själv hur dåligt det låter, men såklart; det är svårt att höra något eftersom jag skriver och tänker). En dag får jag höra av min fjantiga kollega Berit (uttalas Bejrut eftersom det är USA) att han och hans fru har
- I watched you for a long time, säger han med beslöjad röst.
- I know.. öh, I mean; I hoped so, svarar jag tafatt. I've heard you're divorced.
- I know, I'm the one who told [Bejrut] to tell you.
- Why? undrar jag förvirrat.
- I knew you didn't knew it.
Tystnad. Han kommer nära mig, och jag närmar min mun hans, men han stannar mig.
- If you kiss me now I'm yours for ever. (detta är en replik ur filmen vi gör)
Jag ler, och kysser honom. Sedan har vi hett sex mot min diskbänk. Slut.
Egentligen så var min plan inte alls såhär fjantig och romantisk. Orginalversionen hade inte med någon dialog, utan det var bara att han kom in i min husvagn och vi hade hett sex mot min diskbänk. Mycket orginellt. Nu när jag läser detta kan jag inte annat än skratta åt mig själv. Jag kan vara mycket underhållande ibland, p g a mina fjantiga tankar och min livliga fantasi. Jag hoppas ingen kommenterar detta inlägg för ni skulle bara skriva elaka saker. Vilken tur att ingen kommenterar mina inlägg. Eller jo, de gånger jag skriver något om Zac Efron. HA. Jag skrev just något om Zac Efron. Livet har tydligen en ljus sida i alla fall! Godnatt.
I plastväxternas fängelsehåla
Hur som helst; Annika ville absolut ha den bilen, och killarna som tydligen ägde den sa att vi då var tvungna att ge dem 1 och en halv joint (hela stället kryllade av marijuana-rökande typer). Vi hade dock inga pengar så vi sprang runt och försökte skaffa 1.5 joint då vi plötsligt fick för oss att gå in i en öppning (stort misstag). En vakt kom och försökte skjuta på oss, så vi fortsatte in efter vad som kom efter öppningen - en tunnlar. Det var som jättekonstigt ställe med massor av tunnlar och korridorer. Vi var fångar, tillsammans med massa andra i vår ålder. Dom som vaktade oss var lärarna från min mellanstadieskola. Och grymmast var den forna gympaläraren Danuta. För att 'underhålla oss' hade det ett rum med massa plastväxer, förstår ej dock varför det skulle göra oss sysselsatta. Min plan var att smita ut genom matsalsdörren när den var obevakad, men vi hann aldrig fly - jag hann vakna.
Extremt trist dröm att berätta om dem som inte bryr sig, men vilken tur att jag inte har läsare så slipper jag tråka ut någon! Okej, jag erkänner; Jag ljög. Jag har läsare. Oftast fyra stycken varje dag. Men de är allihop mina kära vänner + min syster. Mina vänner läser för att de är mina vänner, och min syster läser för att hon avgudar mig. Aja vi ses väl om cirka fem minuter då jag skriver ett till onödigt inlägg. Tjingeling.
Torpedisk hundfjant
Kan någon i gravarnas gravstens grav berätta varför en hund stönskäller 1 km utanför mitt fönster och en annan är NEDANFÖR det och svarar som ett flåsande pervo?
Jaha. Det var inga pervohundar. Avståndshunden var en råbock eller vilket djur med horn som springer runt och skäller, och den nedanför var David - som satt i fönstret bredvid och imiterade råbocken. Vilket tur, jag som trodde att jag skulle bli tvungen att leka Rapunzel med mitt hår och släppa in den. Nu tänker ni; Du kunde ju alltid stänga fönstret? Nej kära vänner, jag är en sann djurvän. Eller så hoppas jag att detta stod med på vår lista. Jag råkar nämligen vara desperat - jag ligger sist med mina 31 poäng. Men om jag inte tillkännagett det här kunde jag låtsas att det var 41. Varför? Jo, jag misstänker nämligen att jag tappat bort listan.
Detta blev ett rörigt inlägg utan större poäng, men jag tror ni överlever. Trots allt - så älskar ni mig. Puss&kram. (jag borde verkligen sluta med det där för jag låter som en torpedisk fjant. Ännu mer nu, eftersom jag inte har en aning om vad adjektivet torpediskt betyder!)
American Psycho; Evil never looked so damn good.
Bör jag bli så road av någon så egentligt hemskt? Bör jag verkligen bli så otroligt fascinerad, imponerad och tagen av den här filmen? Svaret är för mig ja, trots att jag innerst inne vet att jag inte borde skratta när tjej får en motorsåg i ryggen.American Psycho handlar om den snygge, unge, rike och intelligente Patrick Bateman (en strålande Christian Bale). (Isa du får välja själv om vill känna till filmens handling) Redan i början av filmen förklarar han för oss att han inte riktigt är som alla andra. Snabbt visar det sig att Patrick är en brutal och skoningslös massmördare. När han hugger sin arbetskollega Paul Allen (Jared Leto) till döds med en yxa söker en privatdetektiv (Willem Dafoe) upp honom för att ställa frågor. Sakta men säkert inser både vi och Patrick att han håller på att förlora kontrollen.
Jag inser mer än snabbt att jag har förälskat mig i den här filmen. Allt är så perfekt sammansatt och balanserat. Christian Bale är fullkomligt lysande som Bateman. Han ger karaktären den rättvisan att han är grym och iskall, men han är samtidigt fruktansvärt rolig. Bale gör helt enkelt den här filmen ännu genialare än vad den redan är. Det var ju trots genom denna roll han slog igenom på allvar.
Musiken gör mycket. Det är en blandning av sköna klyschiga låtar och John Cales underbara orginalmusik. Fotot är också mycket bra, och jag förstår verkligen verkligen inte varför denna film inte är nominerad till en endaste oscar. Vem fan slog Christian Bale detta år? Hm, Russell Crowe tydligen. Vilken fjant. Det enda jag faktiskt är besviken på är slutet. Första gången jag såg filmen fanns inte slutet med, och det var otroligt spännande. Jag köpte filmen och när jag såg det levde det inte alls upp till mina stora förväntningar. Det var flera stora frågor utan svar, och jag tycker det känns ointelligent att lämna de ute. Som om de inte lyckades komma på tillräckligt bra svar. Men den här filmen är baserad på en bok, och det kan vara så att författaren inte svarade på dessa frågor och då kan jag inte skylla på regissören eller manusförfattaren. Jag kan förstå om de inte ville fylla ut luckorna författaren lämnat kvar. Nu efter att ha skrivit detta har jag läst lite om vad andra människor tyckte om slutet, och de nämner vissa saker som kan stämma. Det kanske inte var någon fråga obesvarad, trots allt. Men jag vet inte riktigt, jag läser boken i vilket fall. Se den själva kära människor, och skapa er en egen åsikt. Ni kommer inte att ångra er.
Detta klipp nedan är inte en trailer för filmen, utan en av de första scenerna och den är både komisk och intressant. Något att tänka på är musiken, som enligt mig är fantastiskt. Säg gärna till om ni inte håller med.
Intresseklubben bor i Tylösand
Stackars mig, bortkommen och ensam på Sveriges sommar snobbställe Tylösand (där av bilden, snobbilar som Ferrari). JAG ÄR SÅ EFTER. Jag ligger typ back i listan, och jag läste på Annas blogg att till och med ANNIKA har fått poäng. Herregud.
Däremot har jag idag blivit lite uppmuntrad. Jag fick några beundrare, varav två av dem var typ 24, vilket var en aning oroväckande med tanke på att a) jag är hundra gånger yngre och b) jag var osminkad. Men det visade sig att de var engelsmän, vilket säger en hel del! (för er som är lite efter är Englands befolkning överlag fulare än Sveriges) På håll såg de ut att vara lika Christian Bale och Russel Crowe, men ack så fel jag hade. På nära håll kände jag mig en aning lurad.
Och just nu snackar jag bara massa skit, p g a att jag inte har något annat att skriva. Jag får väl muntra upp mig själv genom att ta mig ner till receptionen igen senare för att utnyttja min tredje beundrare, d v s skaffa mig poäng genom att blinka till honom, smälla av en sliskig raggningsreplik och senare skaffa mig 10 genom att bjuda in honom i hissen. Angenämt! Sakna mig inte allt för mycket. Puss&kram.
Filmsommar
Jag är för tillfället i Tylö Sand med familj, men jag tänker ändå offra lite av min dyrbara tid att ge er en lista över 
sommarens mest sevärda filmer (inte ALLS för att jag har jättetråkigt medan jag väntar på att vi ska gå ut).
11 juli Mamma Mia
Filmen är baserad på succémusikalen och har fått bra kritik, och den innehåller en drös av bra skådespelare. Stellan Skarsgård, Meryl Streep och Colin Firth. Intressant!
25 juli (smygpremiär 24e) The Dark Knight
Jag kan inte vänta. Vi återser Christian Bale, Gary Oldman, Micheal Caine, Morgan Freeman och den betydligt bättre skådisen Maggie Gyllenhaal tar över Katie Holmes som Rachel Dawes. I tidigare inlägg klagade jag på Holmes, men jag är emot skådespelarbyten och jag har verkligen problem med om jag gillar detta eller inte.
Heath Leadger gör en av mina drömroller, Jokern, och det ser bra ut hittills. (jag ÄLSKAR hans replik "Why so serious?) Mer specialeffekter, lika bra foto som förra gången (?), en välarbetad story och en förövrigt grym film är vad jag förväntar mig!
22 augusti Arn: RIket vid vägens slut
Sveriges storfilmssatsning får en uppföljare. Jag är lite kluven om jag ska säga att jag längtar efter mer skratt eller öh. något annat.
Jag sparar min "höstens favoritfilmer"-lista till nästa gång jag blir uttråkad! Pussochkram
Batman begins, och jag får svårt att agera normalt
Psycho), och andra mycket bra som Micheal Caine (the Prestige), Morgan Freeman (Nyckeln till frihet, Seven) och Liam Neeson (Schindler's list, Love Actually) så är inte spänningen annat än hög när jag sätter på den. Batman Begins handlar om Bruce Wayne vars föräldrar mördas när han är liten, vilket han vittnar. Han har ångest och vi får följa honom resan till att bli Batman och hans senare uppdrag att bekämpa de som försöker ödelägga Gotham City.
Jag orkar/hinner inte göra en grundlig analys så det blir lite halvdanna kommentarer; Ibland känns filmen dåligt klippt, men det är inget jag klagar allt för mycket på. Christopher Nolan (Memento, the Prestige) gör ändå ett mycket bra med så som regi och manus. Dock muttrar jag alltid åt regissörer som har samma skådespelare i sina filmer, och vi återser både Christian Bale och Micheal Caine från the Prestige. Men vad kan jag egentligen säga? Om jag varit honom skulle jag väl använda Christian Bale så mycket jag kan, då Bale är både mycket talangfull och ( och ja, jag skäms nästan) ser överdrivet bra ut. Han är nästan lite för snygg eftersom jag ibland inte kan tänka på annat. Jag är både svag för röst, accent, munparti, näsa, sättet han rynkar pannan, hår, ögonparti, sättet han rör sig och kropp. Herregud, jag är så patetisk. Jag borde verkligen inte lägga in såna här oprofessionella kommentarer i min filmanalys.
Däremot förstår jag inte Nolan när han gav rollen som Rachel till Katie Holmes. VARFÖR? Hon kanske kan anses söt, men hon är bara en kändis som inte är någon större talang. Ja, jag blir grymt irriterad. Jag tror Nolan råkar ha en förkärlek till att ha en snygg tjej i sina filmer som inte fyller ut någon större funktion, men jag har inte sett tillräckligt många filmer av honom för att uttrycka mig i den frågan.
Förövrigt dåligt val av skådespelare till Rachel kan jag inte klaga så mycket mer. Bra specialeffekter, klockrena (ibland något tillgjorda) kommentarer som får mig att le. När Bruce Wayne är Batman är han nästan lite för cool, vet dock inte om det är något negativt eller positivt. Men oavsett så väntar vi på att våran hjälte ska återkomma till bioduken nu i juli tillsammans med de andra och Heath Leadger i sin sista roll. Hurra!
Välkommen till verkligheten
superkända sommarsången Ta mej till havet? Jag har alltid älskat den och Peter Lundblads röst är så perfekt. Han låter så otroligt snygg och därför har jag inte vågat söka på honom (lite Robin Hood-fenomen där). Men för ett tag sedan pratade jag med min pappa som sa att denne Peter Lundblad tydligen såg mycket bra ut som ung, alltså 80talet då låten utkom. TJOHO, tänker Emelie och bestämmer sig för att söka efter honom. För tre minuter sedan kom jag på att jag glömt kolla upp honom, så jag tog steget och gick in på hans hemsida. FUL GUBBE. Men tappar inte modet utan går in i fotoalbumet där jag möts av bilder på Peter som ung. DAMDAMDAM -stråkmusiken som används i Psycho-. EJ SNYGG. Nu gråter jag. Nästan. Hittade dock denna bild som han ser normal ut på i alla fall. Jag får klamra mig fast vid denna, mitt enda hopp.
Världens vackraste kvinna
Jag blir gång på gång förvånad över Grace Kellys skönhet. Jag vet hur vacker hon är (var) men det är som om det inte riktigt går in ordentligt. Jag vet inte ens varför jag skriver det här, jag har väl inget annat att göra. 
Men visst måste man erkänna att hon är en av världens vackraste? Tillsammans med Ingrid Bergman och Elizabeth Taylor (i unga år).
Oavsett om hon hade tjocka glasögon (som på bilden till vänster) eller var i sina äldre år så strålade hon. Herregud vad jag blir avundsjuk. Jag måste sluta innan jag blir galen.
Ni vet att ni älskar mig
/ Emelie.
I uttråkningens boning
- Var du otrogen eller var du bara kärleksfull?
Nej det skulle jag inte. Jag skulle dött av lycka och jag skulle leva på dessa ögamotögamedIngmarBergman-ögonblicken under resten av mitt liv. Men just nu hatar jag honom. Han är en elak konstnär som envisades med att dö precis så att jag inte fick träffa honom på Fårö med mina nya klasskamrater. Jag skulle kunnat fråga hur det var att ha träffat Ingrid Bergman. Min nye filmhistorielärare Ville skulle blivit imponerad av mig (det blev han i alla fall sist för att jag såg på gamla filmer) och sagt till Bergman att jag var en av de intressantaste och djupaste elever han någonsin haft.
Nu tror ni jag snackar skit, och ja det är sant. Men det är också sant att jag skulle ha träffat Ingmar Bergman på Fårö med mina klasskompisar, om han inte varit död. Fråga Filmgymnasiet.
Nu ska jag vara en god människa och försöka leva mig in i andras livsituationer. Jag ska börja med det äckliga lilla krypet som tagit sig in i mitt rum. Jag ska verkligen anstränga mig för att förstå hur det är att vara så liten, innan jag dödar honom. Godnatt.
P.S. Denna bild beskriver min sinnesstämning väldigt bra. Om man blandar fransmän med gluggar, fotbollar och vinylplattor blir det en mycket intressant och ovanlig känsla. Som en blandning av när tomten är i USA och tar sig igenom skorstenar och när muslimer ska dö.
Mitt liv som Alice i underlandet
För en inte allför lång stund sedan hände något ganska intressant. Jag hade fått post. Två kuvert och ett vykort. Vykortet var från Annika (min käre vän) som varit i Borås. Det stod att hon nästa dag misstänksamt nog skulle till Olland. Det kan möjligen ha varit Ulland, men jag behåller det mer underhållande namnet.
De andra två kuverten fångade mitt intresse en aning mer, speciellt det som var stämplat med Gotlands kommuns stämpel. (För er som missat detta; Jag var på intagningsprov på Visbys Filmgymnasium för några månader sedan, kom in men valde sedan att inte gå där) Jag råkar dock vara en riktig Alice i underlandet med världens livligaste fantasi så jag började genast fantisera att brevet var från Ville, filmhistorieläraren. I brevet sade han att det var tråkigt att jag tydligen valt bort Gotland, för efter att ha kastat ett öga på mitt intagningsprov hade han blivit utom sig över vilken talang jag var. Han tyckte att det vore slöseri att kasta bort den, och han verkligen verkligen ville att jag skulle börja i Visby i alla fall.
Deprimerande nog stod det inget alls sådant i kuvertet. Det stod bara att jag var intagen och skulle svara om jag ville gå där eller inte. Ungefär samma var det i kuvert nr två, men dem behövde jag inte svara pågrund av förstahandsgrejen.
DOCK mina kära vänner, känns det nu hemskt frestande att tacka ja till Gotland. Trots att jag bröt banden med dem, så kommer de ändå tillbaka. Gång på gång. Och nu är jag sorgligt dramatisk. Kan inte ni, såkallade läsare, ge mig råd? (de regelbundna är dock bara tre, min kompisar, och ni andra är sådana som tittar in och inte läser. ni anar inte vad ni går miste om. Jag råkar vara en mycket intressant person, även om det kanske inte syns här)
