Vad jag har längtat. När jag sitter i salongen den 24 juli på sf;s såkallade smygpremiär kan jag nästan inte förstå att jag äntligenäntligen är där. När filmen äntligen börjar kan jag inte hålla tyst utan är tvungen att viska namnet på musiken till Annika och kan inte låta bli att le när jag ser att det är Heath Ledger som döljer sig under en av maskerna.

Jag blir inte besviken, The dark knight gör ingen besviken. Den är fullkomligt genial. Jag kan tala om för er att Heath Ledger ÄR så bra som alla säger, det är inget alla springer runt och ylar om bara för att han är död. Det finns säkert de som gör det också, men de har tursamt nog rätt. Jag har verkligen ansträngt mig i flera månader för att vara opartisk, och jag tycker att jag har lyckats. Och hans version av Jokern kan man inte annat än lyfta på hatten för. Han är verkligen galen, men man älskar honom för att han är så rolig och .. cool.

I den nya Batman-filmen har Gotham fått en ny skurk. Glöm Scarecrowe och maffian (nåja inte helt, de har sina roller de också) och Ra'as Al-Ghul, nu är det Joken som gäller. Jokern är en oförutsägbar man med en intressant förflutet (det framkommer dock aldrig vilken av Jokerns historier som är sanna) som är sminkad som en clown. Han vill - precis som butlern Alfred vid ett tillfälle säger - bara se hela världen brinna. Han är mer än bara svår att bekämpa eftersom Batmans vanliga taktik inte fungerar. Att slå Jokern är som att ge honom massage. Måste han bryta sin enda regel? Att döda? Jag måste påpeka att det händer mer än mycket i filmen och det är svårt att sätta en övergripande handling, men ni för nöja er med denna.

Agerandet från alla skådespelare är grymt bra. Mina favoriter Gary Oldman och Christian Bale är tillbaka. Och andra som jag älskar; Maggie Gyllenhaal och Micheal Caine. Maggie är dock inte tillbaka, hon har som känt ersatt Katie Holmes som Rachel Dawes (tack och lov måste jag säga, trots att jag i överlag är emot skådespelarbyten). Bale är den perfekta Batman precis som i förgående film. Han framför sin kärlek till Rachel på ett makalöst sätt, och jag skulle gråtit om jag inte suttit på en biograf. Detta hände dock flera gånger, och när jag kom ut hade jag svårt att både prata och andas p g a den tjocka klumpen i bröstet - jag var verkligen känslomässigt förstoppad.

Det är en bra balans mellan karaktärerna, det är något man lyckats bra med. Micheal Caine är den som har roligast repliker (tillsammans med Ledger) som Bruces trogne butler Alfred, och han framför dem lysande; På precis rätt ställen och sätt. Mest spänd på att se efter Heath Ledger var då Maggie Gyllenhaal. Jag hoppades på en förbättring, och det verkade lovande efter det jag läst; Gyllenhaal såg Rachel som en ny karakär. Jag tycker att hon gjorde ett bra jobb, det är trovärdigare att Batman skulle falla för denna intelligenta, starka och kvinnliga versionen av Rachel är den mesiga och rynkaihophalvaansiktet versionen som Katie Holmes gav oss 2006.

Hanz Zimmer står åter för musiken och den ovanligt duktige Christopher Nolan återvänder med manus och regi. Zimmer är en av mina absoluta favoritkompositörer och han fortsätter även i denna film att få mig mållös. I'm not a hero och Why so serious är de absoluta favoritstyckena. Något jag även måste påpeka om filmen är specialeffekterna och stunten. Efter att ha läst om dessa vet jag att mycket är äkta och inte datagjort, som till exempel långtradaren som välter över på rygg och hoppet från skyskrapan i Hong Kong (då även Bale gjorde detta stunt själv). Något mer som jag älskar? Jo, fotot. Jag njuter.

Men jag har faktiskt negativa saker att säga om filmen också, tro det eller ej. På ett (endaste) ställe är det så dåligt klippt att jag stannar med munnen öppen. Vissa saker är otydliga, som jag inte tänker gå inpå eftersom jag då förstör handlingen. Sedan har jag känslomässiga problem också, som jag inte kan sänka betyget av filmen på (4.8-9 av 5). Rachel och Harvey Dent och den nya dräkten bland annat. Jag tycker inte att slutet känns helt övertygande, det känns som om det slutar som det gör p g a att Bruce Wayne ska kunna sova med gott samvete. Eller liknande.

Oavsett nackdelar eller ej; Det här är en av årets bästa filmer (tillsammans med Försoning skulle jag vilja påstå, men de är otroligt olika så man kan väl inte jämföra), och jag tror nog att även denna Batman-film hamnar på min topplista över favoritfilmer. Den skiljer sig mycket från ettan, vilket du kommer att märka. För du ska väl se den, eller hur?