Egoism framträder i många former. Det kan vara självförtroende, smink eller den omvända offerviljan (duvet när man puttar ner sin kompis från ett stup för att själv överleva).
Den egoism jag lever med är miljöegoismen som jag så vackert kallar den. Om jag får en miljon kronor skulle jag skänka en hel del till välgörenhet; Inte de stackars barnen i Afrika, inte de fridlysta fåglarna utan miljövälgörenhet. Jag förstår om vissa tänker; Men åhh, det är väl bra?
Ja visst, det är bra för vår jord men också för mig själv. Grejen är den att jag vill inte dö och jag vill helt klart uppleva snö på julen igen.
                                                   

Men SNÄLLA MÄNNISKOR; Vakna. En del tror verkligen att det är kossorna som är problemet! Kossorna släpper ut avgaser och blabla. Men vilka är så giriga och vill äta dubbelt så mycket kött som de behöver och vilka har framställt alla dessa djur? VIlka är det som förstår vår jord med avgaser? Vi, vi och vi. Det är vi som ska äta mindre kött så produktionen ökar istället för att luta sig tillbaka och skriva elaka artiklar mot de stackars djuren på våra ickemiljlövänliga datorer.
Galna kosjukan kanske var nutidens version av Noaks ark och Guds bestraffning? Det kanske var meningen att djuren skulle dö och även vi. Synd att han inte lyckades överlista vetenskapsmännen.