Jag lämnade ju in min svenskalåtanalys ("Du måste finnas") i tisdags morse, och jag var väldigt onöjd med den. Jag tyckte verkligen att den var dålig, inte på det där "åhjagsägerattdenvardåligmentyckerdenärbra,såkomigensägdenärskitbra"-sättet utan faktiskt ur min synvinkel dålig! Men idag efter lektionen så sa Ingalill:
- Vilken fin analys av sången du gjorde, Emelie.
"WHAT?" Den reaktionen - ungefär. De saker jag faktiskt är nöjd med brukar hon inte bara beröma verbalt sådär utan vidare. Verkligen skumt.

Nu ska jag ut och jogga och fundera lite över andra av dagens upplevelser. PUSSss i era bakar.