Jag känner mig en aning jättedeprimerad just nu. Jag är nyvaken och har precis drömt en av de bästa drömmar någonsin. Och sådana känner jag att jag faktiskt kan klara mig utan, för desto lyckligare man är i drömmen desto olyckligare blir man när man vaknar/inser att det är en dröm. Som nyvaken är det alltid också värst, eftersom man är kvar lite i känslan. Gud bajs säger jag bara. Varför kan inte mitt liv få några inslag av drömmen?

Nu ska jag i alla fall bada med ljus. Sedan blir det upp för att se hur håret ser ut med det här vattnet, jag har kommit fram till att jag inte gillar det. Det är en skum kort frisyr som gör att jag ser tråkigt vuxen äldre ut på ett deprimerande sätt. Jag ska till stan halv två med Anna, Annika och Eddie. Vi ska titta lite på kläder, äta kvällsmat och sedan se Kenny begins. Puss.