Nu har jag äntligen tagit mig i kragen och satt mig ner för att skriva det här inlägget. Jag blir så himla tvär mot "måsten" - till och med mina egna som egentligen är roliga. Lite tråkigare blir förstås det här eftersom min mobil var cp och inte sparade de vackra bilderna jag tog (så vackra som mobilkamerabilder kan bli). Jag ska tigga lite bilder av Anna, men de blir nog mest för eget bruk med tanke på hur sent jag kommer att få dem.

Så ja, hur var Coldplay? Mycket bra! Det är förstås inte min grej att stå och vänta 3 timmar innan insläpp, sedan två timmar till förbandet (White lies, bra de också!) och sedan efter dem ytterligare en timme tills bandet ÄNTLIGEN satte igång. Platsmässigt degraderades jag två gånger så det var väl mindre kul också, jag stod långt fram men såg inte å mycket... MEN bortsett från det så var Coldplay mer än en behaglig upplevelse.

Jag skulle gärna kunnat strukit att de skulle ta sig till andra sidan stadion för att spela bl a Green eyes (stryk från låtlistan tack!). Jag kunde klarat mig utan båda de låtarna som spelades där och den fem minuter långa väntan medan de tog sig dit och tillbaka till scen. Nu gnäller jag väl bara, men det VAR bra. Mycket påkostat, med coola effekter och miljontals tunna pappersfjärilar som sprutades ut i natten under Lovers in Japan. Alla favoritlåtarna förutom Trouble och Speed of sound spelades: Yellow, Viva la vida, Talk, Fix you, Clocks, The hardest part (ännu bättre än orginal som solo med Chris Martin och piano!) och The scientist! Börjar nu efter att ha hört Lovers in Japan och Life in Technicolor ii live gilla dem, och sånt är ju alltid kul.

Sedan är det förstås häftigt att stå 3,5 meter ifrån bandet (ibland bara Chris Martin) när de gick ut på den lilla utbyggnaden (eller vad det nu heter). Men samtidigt så kändes det som om jag borde bli mer "WOOOOOOW" över det. Det var bara "Oj, det här är ju coolt. Dom är enormt stora internationella stjärnor och jag kan se Chris Martins rynkor i pannan". Jag har funderat och tänkt att det kanske är för att jag inte har lyssnat på dom (trots att jag alltid tyckt dom varit riktigt bra - har bara inte blivit att jag lyssnat) förrän framtills nu, men jag tror faktiskt att det är för att jag innerst inne vet att de bara är vanliga människor. Det går som sagt att fundera på längre men det tänker jag inte göra.

Nu är ju frågan om det här är deras sista turné eller inte. Och om de i så fall ska lägga av. Jag måste säga att jag hoppas att det är deras sista. Inte för att de är så usla (absolut INTE) utan för att det känns lite speciellt att ha gått på sista. Egotrippat, jag vet! Men vad kan man göra åt det (vill göra en smilegubbe men det är emot mina principer här på bloggen så - *smilegubbe*)