- Jahapp, då var man filmstjärna då, flinar Kalle efter att ha varit tillsammans med några andra från klassen efter stranden och spelat "nyfikna åskådare".
Kanske inte riktigt, då få av oss statister ens lär hamna i eftertexterna. Men oavsett så var det en väldigt rolig och intressant upplevelse.

Jag, en stor del av min klass och ett gäng mellanstadiebarn kliver av bussen vid fiskebodarna på Själsö. Jag är klädd i min somrigaste klänning och även en del andra (alla barn och några från klassen) är anpassade till "midsommarklädsel"-koden vi fick. Det är ganska många finklädda äldre på parkeringen där vi klivit av.
En tjej säger åt oss alla att gå mot fiskebodarna och samlas vid midsommarstången. Vi gör som hon säger åt oss och statistansvarige Ellinor stannar upp mig och några andra.
- Ni är från scenskolan va?
Jag antar att hon tror att både film och scen har samma namn och nickar instämmande med de andra.
- Okej, fortsätter hon och pekar på de närmast; Joanna, Theo, Kalle och Denise. Då lånar jag er fyra. Dom håller på och filmar scenen efter den här efter stranden. Det är en huvudlös kille som har hittats i en bil och lite så, och dom behöver lite nyfikna midsommargäster.
Hon visar vägen åt dem och efter en stunds väntan ropar Ellinor alla oss till sig. Hon välkomnar oss och berättar att det skett en försening (scenen mina klasskamrater är vid), men att vi ändå kommer att komma hem senast 16.00 som utlovat. Det jag uppfattade av det som skulle ske i scenen var att en polis funderade på att köpa en hund och "lite så". Hon börjar sedan ganska långsamt att placera ut oss och ge oss uppgifter.

Bland de allra sista kommer hon fram till mig, Caroline, Jesper, Sally och Victoria. Jag får i uppgift att börja och gå några meter bakom Carro, Sally och Jesper som ska sätta sig ned, varav jag sedan ska prata med dom i 30 sekunder. Sedan ska jag gå vidare, prata lite med Victoria och fortsätta fram till ponnyn för att stå där och "titta" (/klappa, prata med folket där). Så jag valde ut en fläck åt mig själv och ställde mig där för att repetera det hela i huvudet. Sen var det bara att vänta och vänta på att de skulle bli klara där borta. Klasskamraterna därifrån var klara och hade kommit tillbaka för att få positioner. Tillslut så kommer det två män från stranden med kamera och annan utrustning. Det kommer en fotograf som jag känner igen RUSKIGT mycket. Hans utseende, röst - allting. Men jag har fortfarande inte kommit på vem han är.

Nu börjar det droppa in folk på allvar. Jag lägger märke till en kille i blårandig t-shirt och stora solglasögon, som jag senare förstår heter Calle (Calle Persson efter en sväng på internet, som bl a jobbat med Selma, Beckserien och Främmande fågel) och är något form av b-foto.
Joanna kommer fram till mig och jag får en ordentlig redogörelse vad som hände borta på stranden (den jag fått innan var väldigt haspig och innehöll mest hur mycket Kalle velat ge Eva Röse en kram). Efter en stunds pratande säger Joanna lågt och glatt:
- Allan Svensson!
Jag vänder mig om och mycket riktigt: Allan Svensson sitter ensam vid husväggen några meter bakom mig. Han har gråsprängt hår och bär mustasch. Så fort jag såg honom prata med någon fick jag intrycket av att han var mycket trevlig, vilket var bestående. Han verkar glad och han har någon form av charmig utstrålning.
Några till ansluter sig till honom och slutligen också Eva Röse - i förvånansvärt långt blont hår, stora mörka solglasögon och iförd en sommarklänning till scenen. Hon såg precis ut som hon gör i tvrutan, så de som tycker hon är jättevacker skulle inte live bli besvikna. Mitt första intryck av henne som person var att hon verkade väldigt reserverad. Men efter att ha betraktat henne ytterligare kom jag fram till att hon mest bara ser ut så. Hon klappade igång teamet, skrattade och log när hon pratade med Allan Svensson.

Efter att filmteamet har riggat upp för första bilden börjar det äntligen hända lite saker. 10 meter ifrån mig placeras Eva Röse och Allan Svensson ut vid ett parkbord. Eva sitter på det och har i det nu uppsatta håret en rosa blomma och Allan står bredvid med ett par svarta glasögon på sig. Regissören Erik springer lite fram och tillbaka. Jag känner inte igenom honom med efter en titt på imdb har jag tagit reda på följande: Han heter Leijonborg i efternamn och mor/farbror är den kända Lars. Han regisserade även Främmande fågel och har gjort Selma och Håkan Bråkan och Josef.

Tillslut sätts alltihop igång. Den muntliga kvinnliga bossen ropar "pass på" innan hon säger det klassiska "tystnad, tagning". Efter det sjävklara "varsegod, börja" utbryter vårt låtsasmidsommarfirande. "Musikanter" dras igång på gitarr, fiol och dragspel och alla börjar röra sig. Medan jag kör igenom mitt schema spelar folk varpa, står med barnvagnar, dansar runt midsommarstången och går hit och dit. Regissören sitter under ett svart skynke med en monitor som visar bilden. Efter ganska många ex antal "varsegod, börja" och "tack" så är det dags för nästa bild som tas i mitten av midsommardansarna. Efter en första tagning så vinkar Ellinor mig till sig. Hon vill att jag nu ska komma från den steniga stranden, upp mot "festen", gå över gräsmattan och sedan fortsätta min vanliga rutt (vilket borde betyda att jag ses i bild men vem vet och vem bryr sig egentligen). Lite knepigt var det att utföra min uppgift fram och tillbaka på stenstranden i mina högklackade skor - men det gick!

När den bilden var klar så var det tack och adjö för alla skådespelares skull. Nästan alla i filmteamet åkte iväg med utrustningen - nu skulle en bild tas av firandet på långt håll. De upptäckte (klumpigt nog - det var inte så himla svårt att lista ut i förväg) att firandet inte syndes p g a fiskebodarna så allt var tvungen att flyttas ut på udden. En tagning - och allt var klart. Applåder, tack för idag.

Jag är fortfarande osäker på vad hela den här serien heter. Maria Wern är det i alla fall och på klappan stod det "Alla de stillsamma döda". Den lär ju då heta det, men man vet aldrig om de inte bestämt namnet än. Hela grejen ska oavsett vara baserad på Anna Janssons böcker "Alla de stillsamma döda" och "Stum sitter guden". Mer info om inspelningen finns här.
Som sagt: Väldigt rolig upplevelse. Även om jag gärna är statist många fler gånger så tröttnar man snabbt eftersom man knappt är delaktig. Jag vill vara närmare kameran och skådespelarna! Jag behöver inte delta egentligen, bara få iaktta och lära på nära håll. En dag så kanske...