I natt drömde jag förmodligen det mest opassande jag någonsin drömt. Kanske inte med tanke på vad som hände, utan opassande p g a huvudpersonen. Så opassande person att jag inte ens kan skriva det här.
Det var sent, jag var ensam kvar och skulle snart bege mig hemåt. Jag sitter på en bänk/stång eller nåt, och personen bredvid mig kommer närmare och lägger armen om mig. Jag blir ganska ställd.
- Ehh, vad gör du...? ifrågasätter jag handlingen.
Personen svarar väl lite halvt.
- hmm... Är du säker på att det här verkligen är en så bra idé?
Tydligen tyckte personen det. Tankar flög omkring i mitt huvud: "Jag har ju egentligen velat det här aslänge. Men jag har ju kommit fram till att jag faktiskt inte ska om jag fick chansen. Och nu har jag ju chansen. Jag kan inte göra det här. Men han är ju så på. Men jag kommer ju ångra mig. Jag VILL inte ångra mig."
På grund av min velighet så blev mina ifrånsägningar ganska (väldigt) mesiga och tama. Jag sa alltså halvt ifrån, samtidigt som jag inte gjorde något åt saken.
- Men du är så söt och nyfiken! sa personen till mig (konstig komplimang i en dröm).
- Jaaa mjaaa meeeen, svarade jag - var svaret till allt.
Personen närmade sig inte med stormsteg måste jag inflika. Det var väl bara "gos" (utan kyssar) eller vad man ska säga - med klar antydning om vilja till mycket mer.

Jag lyckades till slut inte motstå detta, så vi skulle tydligen ha sex i en våningssäng. Jag klättrade upp först, och pratade glatt om något - samtidigt som jag övervägde hela saken fram och tillbaka tusen ggr till. Efter att ha avslutat en glad mening så ångrade jag mig igen och hoppade ner från våningssängen.
- Vi kan inte göra det här.
- ...
- Men sen då?
- Det kommer inte bli konstigt mellan oss! Jag lovar.
- Men tänk om (annat namn jag inte nämner här) får reda på det här?
Jag vet inte riktigt vad personen svarade på det, men sedan blev det ett hopp:

Vi stod ute på en betonggård och personen höll om mig halvt och hade näsan i mitt hår. Hela tiden det här: vill. Kan inte. Vill. Får inte. Borde inte vilja. Men vill nog. Vilket gjorde att någon punkt i det hela aldrig riktigt kom.
Plötsligt kommer en kille som vi båda känner, personen drar sig undan.
- Fan, han såg oss.
Jag försöker lugna och försäkrar om att jag ska ta hand om det.
Nytt hopp i drömmen, och nu har jag bestämt att vi verkligenverkligen inte ska göra något. Men personen ramlar nedför en trappa med huvudet nedåt. Han var medvetslös och jag kände ingen puls. Jag ringde ambulansen: Självklart var det världens drygaste tant. Skumt nog sa jag adressen till mig själv, fast vi verkligen inte var där. Hur som helst så drygar tanten:
- Hmmm, säger hon jättelångsamt. Mja, kan ni inte komma hit då?
- Men han är ju medvetslös!!! utropar jag panikslaget.
- Mjaaa... men...
- Han har slagit i bakhuvudet!
Då blev det fart på tanten som skickade en ambulans. Jag la på, och någon kom fram till personen som nu vaknade till.

Sen var det bara massa bajs i drömmen. Massa hopp, jag cyklade runt i Visby och bla bla.
Hur som helst: kul dröm. Och ännu konstigare sådan.