Lugnet efter stormen

KaxigtSå igår hade jag panik. Aldrig bra. Jag bad faktiskt en väldigt lång ärlig bön om att idrottsprovet inte skulle bli av. Jag blir ganska kristen i jättepressade situationer. Men vet ni vad? Idrottsprovet blev valfritt. Så jag skjuter upp det till nästa vecka! Hur som helst så kom Isa, Anna, Eddie och Annika vid ett och då VAR jag trött. Vi somnade vid två och jag fick tre timmars sömn.

Idag så testade vi först cut-out och.. Resultatet blev förvånansvärt humoristiskt. Kanske inte om man har epellepsi (stavning?) för då blir man nog rätt att man ska få ett anfall. Efter lunch var det dags för PITCHNING. Presentation av idé till animationen. Min heter "Små monster" och handlingen är följande:

"Det är en tjej som en sen kväll är dödligt trött när hon ska sova. Hon lägger sig i nedre planet i hon och hennes lillasysters våningssäng i deras gemensamma rum. Det dröjer inte länge förrän hennes lillasyster visar sig vara vaken och börjar störa tjejen. Hon pratar, tänder och släcker sin sänglampa, frågar om monster under sängen med mera. Tjejen säger gång på gång till sin syster att vara tyst, och tillslut blir det ovanligt tyst. Tjejen tror då ÄNTLIGEN att lillasystern har somnat, men självklart inte. Systern börjar hoppa i sängen och det blir droppen för tjejen. Hon börjar vråla och skrika åt sin lillasyster som bara hoppar snabbare och snabbare, för att slutligen hamna på golvet med ett brak. Först tycker tjejen att det är rätt åt henne, men hon börjar gråta och det slutar med att tjejen tar upp sin syster i sin säng och de somnar tillsammans."

Inget orginellt eller fantastiskt, men det funkar när det handlar om animerad film. Man ska tänka det i humorsyfte, med mycket tysta pauser och jobbiga röster. Jag överlevde pitchen. Jag var tvungen att gå upp väldigt sent och i vanliga fall brukar det göra mig ännu nervösare men för en gångs skull blev jag lugnare (inte lika kaxig som på bilden dessvärre). Ingen verkade riktigt ha gått efter Arvids tips och ingen idé var sådär JÄTTEmycket bättre än min. Men jag minns inte riktigt vad jag sa där uppe, men jag vet att alla såg stenseriösa ut och då fick jag för mig att idéen sög. Men inget jag brydde mig allt för mycket om. HOPPAS DEN BLIR VALD.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Sjung ut:

Trackback
RSS 2.0