Jag dör. Jag vet att jag ofta säger det, men den här gången menar jag det verkligen på riktigt. Jag sitter i skolan nu. Klockan är tio över sex och jag kommer att vara här till elva - för då går larmet. Den ena gruppen är färdig eller när som helst färdiga med sin film om jag förstod det rätt, den andra har gjort det de ska göra idag och vi ... för oss går det så dåligt som det kan gå. Imorse visade det sig att delarna inte fanns till scenen vi skulle göra = skapande av delar. När vi efter lunch kom igång går allt fel hela tiden - och SÅÅÅ långsamt. Vi har otroligt mycket att göra idag. och vi hade lite att göra idag. Jag är gråtfärdig, frustrerad, trött - och kan inte sluta tänka på hur det kommer att låta på morgonsamlingen imorgon. Jag är jätterädd att våran filmproduktion ska läggas ner. Jag är regissör och kommer antagligen att få ig p g a det. Och aldrig att jag kan nå mvg. Jag kan inte minnas när jag var så deprimerad sist. Visst att det var jobbigt i torsdags förra veckan, men det här är nog värre. Det är liksom inte samma sak. Jag vill ha en stor kram av min favoritperson som står för dagens enda ljuspunkt som jag kan klamra mig fast vid. Jag gör vad som helst för att den här JÄVLA filmen ska bli klar. Och det jobbigaste är att animationen suger, gubbarna är fruktansvärt fula och allt annat är fruktansvärt fult. Jag dör och åter dör. Jag vill inte möta någons blick. Och jag förstår inte varför det inte går att skynda på detta katastrofala arbete.

Nu tigger jag, ja - men snälla alla skriv något uppmuntrande och snällt som kommentar. Jag behöver det verkligen. Jag känner mig extremt värdelös just nu. Jag vill liksom bara spola tillbaka tiden tills igår när vi gjorde figurerna.

PS. Det blir inte så mycket bloggande de närmaste dagarna.