En dag insjuknar den 15-årige pojken Michael Berg (David Kross) på väg till skolan och räddas av den runt 30-åriga Hanna Schmitz (Kate Winslet). De förälskar sig oväntat och inleder en passionerad affär fram till den dagen Hanna plötsligt och utan förklaring försvinner. Åtta år senare är Michael en ung juridikstuderande som iakttar de pågående krigsförbrytarrättegångarna mot nazisterna. Han träffar sin forna älskarinna igen, underväldigt annorlunda omständigheter. Hanna står anklagad för ett fruktansvärt brott och vägrar rätten till försvar. Michael inser gradvis att hans ungdoms kärlek döljer en hemlighet som hon anser vara mer skamlig än mord.

Jag la märke till den här filmen i början av januari när jag kollade igenom de kommande filmerna på moviezine.se. Jag tyckte att den verkade bra trots att jag inte förstod den av trailern. Några veckor senare fick jag reda på att den hade fem oscarsnomineringar, bland annat för bästa film. Det höjde mina förväntningar ytterligare, vilket gjorde att när jag väl såg filmen så föll den ganska platt.

Det första jag la märke till var hur strålande Winslet var, väl förtjänad oscarsnominering med andra ord! Dock så kan inte bära hela filmen ensam. Det kan kanske uppfattas lite fel - så dålig är den absolut inte (det lär ni se på betyget). Det är egentligen en ganska intressant historia men någonting saknas verkligen. Som en av mina lärare påpekade - karaktären Michael är lite tam. Det är hans historia, ur hans perspektiv, och som nyligen nämnde är den ganska intressant, men det behövs något mer. Vi förstår, Michael har haft det så och så och han känner det och det men jag tycker att man kunde ha gett honom något mera ... tänkvärt kanske? Något som gör att det intressantare för oss att lyssna på historien, mer intresserade att veta varför han berättar den. Den saken är alldeles för uppenbar, tråkig och oorginell. Visst, det är synd om honom men det är poängen i alla filmer.

Sedan fixar inte riktigt filmen själva tidsförloppet tror jag. Det pendlar lite fram och tillbaka mellan vuxne Michaels olika händelser (Ralph Fiennes) och den yngres. Det är inte så att man inte hänger med, men att vi aldrig får stanna på något ställe gör att det endast är hans historia om Hanna som utgör filmen. Vi får inte lära känna någon mer ordentligt, vi får inte veta något mer. Det är i alla fall så jag upplever det. Det blir så tunnt.

Nu har jag så gott som bara sagt negativa saker, men förutom Winslet är det faktiskt inget i filmen som är så bra att det är anmärkningsvärt. Bara för att kan jag väl tillägga att fotot faktiskt är väldigt fint.

"The reader" förtjänar med andra ord inte att ta hem priset för bästa film.