Jag var inte riktigt hemma till fyra igår. Snarare elva. Det största problemet för mig och Kalle var att alla figurer och delar var långt ifrån klara. Jippie. Vi fick med andra ord mitt i ett klipp sätta oss och måla - sådant tar tid. Alltså det är så jävligt för jag var hundra procent säker på att larmet gick elva och att en varningssignal löd fem minuter i. Dock så kommer Mathilda och Jonatan inspringandes tre minuter i halv att larmet går när som helst. PANIK. Jag har dock en känsla av att jag hade rätt hela tiden. En kvart var allt vi behövt och voila, filmen hade varit klar. Kalle och jag ska gå dit nu på morgonen (klockan åtta) när de öppnar och göra det sista. Bajs säger jag bara. Även om den kommer vara klar innan samlingen känner jag mig så sämst. Men jag försöker tänka som Anna säger hela tiden: "VAD GÖR DET OM HUNDRA ÅR". Det rabblar jag i huvudet, försöker intala mig själv att när jag dör inte kommer att bry mig om denna minimala detalj.

Jag har nästan inte sovit någonting i natt. Jag har inte sovit på en vecka! Jag ska handla, lämna in madrass/nycklar till Kerstin, småstäda/diska och sedan gå och lägga mig efter skolan. GUD VAD SKÖNT. Ha det små bajsbarn.

Bilden är förövrigt tagen av min far (han skickade den igår) från vår tomt hemma i Åskebro, ifall ni gotlänningar vill se hur den byn ser ut.