Försoning är, enligt mig, 2008s absolut bästa film. Faktum är att det är en av mina absoluta favoritfilmer, och antagligen den vackraste jag någonsin sett. Jag ser den just nu för ungefär sjätte gången, med regissören Joe Wrights kommentarer. Jag har gjort det de senaste gångerna - även om jag hört han säga allt det här massa gånger så tröttnar jag aldrig. Man glömmer också så lätt bort vad han har sagt. Det är så fantastiskt för han har bara gjort två stycken spelfilmer. Detta är hans andra, och den första (Stolthet och fördom) är också fruktansvärt bra! Inte exakt lika bra som denna dock, men jag tror det beror på att den här har en bättre historia.

Den är baserad på Ian McEwans bästsäljare med samma namn, och filmen ligger nära boken. Jag såg filmen först och är faktiskt glad att jag gjorde det. Jag tror inte att jag fått samma känslomässiga effekt om jag vetat hur det slutat. Jag gråter av att bara se trailern. Musiken förstärker och är verkligen makalös. Dario Marianelli (som kompositören heter) gjorde även musiken till Stolthet och Fördom (lika bra soundtrack där) och gör även den till Wrights tredje film "The soloist" - som kommer senare i vår! Jag kan knappt vänta!

För att spinna vidare på filmens makalösthet; Scenografin. OUTSTANDING. Allting ligger så perfekt i bild, rekvisitan och kostymerna är grymma. Ljuset, fotot, skådespelarna... Keira Knightley är som vanligt spektakulär, och James McAvoy också. Jag älskar verkligen hans ansikte.

Filmen är nominerad till flera oscar (bland annat bästa film, kostym och foto) men vann konstigt nog bara en (bästa orginalmusik). Oavsett oscar eller ej: KÖP DEN. SE DEN. Och om ni är tråkmånsar som inte gillar bra film, så kan ni se den bara för att Keira Knightley och James McAvoy går runt och är äckligt snygga. Sedan kanske er tråkmånshet botas.

Måste förresten tillägga såhär i efterhand vilka som är mina favoritscener, bara för att jag vill;
- Scenen när Lola pratar med Paul Marshall för första gången. Jag tycker att båda skådespelarna är otroliga där (Benedict Cumberbatch och Juno Temple), med särskild betoning på Cumberbatch. Han ser på henne på ett så obehagligt men äkta sätt och han uttalar alla repliker så att man ryser. Och då speciellt "You have to bite it", som tack vare honom är en av mina favoritrepliker i hela filmen.
- Sexscenen. Jag bara älskar den. Inte för att de har sex utan för att det är så äkta. Sakerna de säger till varandra.. jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det. När jag tycker något är riktigt bra (som ungefär allt i denna film) så har jag jättesvårt att beskriva det. Upplevelsen består mest av en känsla. Och känslor är svåra att beskriva - om det ens går.
- Då Robbie och Cecilia möts på cafeet. Mycket intensiv och sorglig, vilket skådespelarna tar fram med deras briljans. Även denna fylld med underbara repliker.
- "Tillbaka spolningen" i Robbies huvud. Gosh, I love it. Speciellt delen då man får deras version av när Robbie förs iväg i bilen.
- Mötet mellan Luc Cornet och Briony. Jag kan inte sluta gråta. Jérémie Renier visar vilken makalös skådis han är, speciellt med tanke på att han kunde väldigt lite engelska och Joe Wright fick lov att mima instruktionerna till honom. Han gör det så perfekt, sättet han gråter, blinkar, vänder på huvudet.. Romola Någonting (Briony vid 17 års ålder) är jag ovanligt nöjd med här. Hon är nog det enda i filmen jag inte tycker är perfekt, jag kan inte riktigt peka ut det.. men hmm. Hur som helst gillar jag henne skarpt här, speciellt hennes sätt att få handen att skaka när hon torkar sig i ansiktet.