Annika skrev på sin blogg att hon skulle vilja resa bort någonstans, helt spontant. Sanningen är att jag också vill det, just nu i alla fall. Jag tänker inte på något land eller en stad (som Annika antagligen gör) utan jag vill... Jag vet nog inte vart jag vill någonstans. Anledningen till all denna mystik är nog att jag lyssnar på "Mio min Mio", vilket är ganska patetiskt. Men den sången är väldigt utomjordisk och vacker. Jag vill nog resa som Mio - eller Berra som han från början heter. Jag vill träffa en ande i en flaska, ta tag i hans skägg, resa ihållandes det genom rymden (stor risk för kramp, men jag tror inte att det går så många olika reseturer) och slutligen hamna i ett land fullt av rosor. Och där träffar jag min pappa som envisas att jag heter något annat än vad jag gör, sedan lär jag mig rida och jag får snart sällskap av Christian Bale och vi rider fria genom det nya landet. Jag ska aldrig smaka "brödet som mättar all hunger", eftersom jag tycker mycket om mackor och ifall jag blev mätt på dom direkt skulle jag inte kunna äta fler.