Isa (tråkmånsen) ligger just nu i min soffa efter att vi kollat på "13 snart 30", och hon sover. Irriterande, men "hon vill sova". Så jag tänkte svara på en läsares fråga eftersom jag inte tänker gå och lägga mig själv, eftersom jag klockan nio imorgonbitti ska iväg till Visby igen.

En anonym person undrade om det var värt att flytta till Gotland för Filmgymnasiet. Egentligen borde jag inte svara på frågan just nu eftersom jag är smått deprimerad och mycket hellre vill vara kvar här, men jag ska försöka utgå för min vanliga åsikt.

För de som inte vet så går jag på filmgymnasiet för att jag vill jobba som regissör/manusförfattare senare i livet. Jag är väldigt intresserad av film och om man vill jobba inom branschen och vill ha den bästa gymnasieutbildningen så är det Gotland som gäller (gå in på skolans hemsida här för mer information). Jag står väldigt nära min familj och har några stycken riktigt riktigt nära och bästa vänner, så det att flytta fem timmar ifrån dem var inget jag ville. Det är något jag fortfarande inte vill. När jag väl är på Gotland är det inte illa (jag har flera riktigt bra kompisar och trivs bra i klassen/skolan), men jag vet att det är bättre hemma där allt är tryggt och som vanligt. Det händer att jag bara vill åka hem och stanna där förevigt, men saken är den att när jag tänker nogrannare på saken (aldrig något alternativ oavsett, tanken har bara slagit mig) så har jag verkligen ingen skola att gå på. Och även om jag skulle ångra mig senare och inte vill arbeta inom film längre så känner jag nu att jag inte kommer ångra det här. Det är inte så att allt är kört precis, lärarna har berättat om elever som blivit lärare och vetrinärer.

Jag vet att många tycker att det verkar skönt att slippa tjat från föräldrar och kunna göra vad man vill utan deras uppsyn, men saken är den att det inte är något speciellt. Det är sällan jag faktiskt kommit på något jag vill göra som jag inte skulle kunna gjort hemma med föräldrarna. Nu måste jag göra maten själv, se till att det diskas och städas - vilket är hemskt. Jag är jättedålig på de sist nämnda. Vissa i min klass har inte flyttat till Gotland för att de vill lära sig om film, utan för att de vill slippa föräldrar osv. De lär inte sakna någon hemma. Dom kanske är gladare än mig eftersom de inte sitter och sörjer nära och kära, men jag har i alla fall folk att sakna. Och folk som saknar mig. Och jag föredrar faktiskt det, även om det gör ont.

Nu blev det ett väldigt långt inlägg, men så för att svara klart och tydligt på frågan: Ja, jag tycker att skolan är värt det här. Om jag inte gör det här nu, kommer jag antagligen ångra mig sedan och hata mig själv för resten av mitt liv. Jag tipsar ingen om att flytta långt hemifrån, då ska man ha en väldigt bra anledning att inte gå hemma.
Puss och kram små barn, nu ska jag slipa lite på mitt inlägg om förra årets filmer (som jag förövrigt hoppas att ni ser fram emot).