Den gnagande lilla känslan har legat i dvala men väcktes till liv av två bra filmer. Eller snarare två personer. Som syre till en döende eld återuppstod den välbekant trevliga, men ack så frustrerande, känslan. En sannerligen äkta pust senare så är allt igång. NU NU NU. HÄR HÄR HÄR.
Jag tror jag vet vad jag behöver.
Tack och hej. Leverpastej.