I förrgår såg jag Sanningen om Rödluvan/Hoodwinked (grymt kul film, speciellt med engelskt tal, se den!) och något totalt oväsentligt i filmen fastnade i mitt huvud. Jag vet inte riktigt hur den onda karaktären kom in på det, men ska förklara hur han blev superskurk (kanske inte ordagrant citerat, men på ett ungefär):
- Ja du vet, man sätter upp en plan: "Var vill jag se mig själv om fem år?"

Precis som många andra ungdomar så funderar jag till och från mycket på min framtid. Och det här citatet blandat med Håkan Hellströms tal om drömmar har sått ett sådant frö i huvudet på mig - åter igen. Skillnaden denna gång är att fröpaketet utlovar en annan form av planta än det tidigare gjort. Förut var frukterna som plantan skulle ge endast långfilmer, men nu ingår det musikvideos i utvecklingsprocessen.

För att tala klarspråk, och ta allt från början: Torsdag natt. Peace and love, Borlänge. Påväg till campingen från festivalområdet.
Emelie säger till Eddie: Guuuuud, jag kan inte släppa det - Johnossi var så jävla bra! Jag har verkligen aldrig tänt på en trekant förr!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Eddie svarar skämtsamt: Men gör musikvideos då!
Emelie: DU ÄR ETT GENI!!
Visserligen skämtade Eddie, och menade att jag skulle göra musikvideos där jag har sex med dom och låtsas att dom ska vara publika - men jag uppfattade den geniala avskalade versionen. Och då var inte det geniala att ha sex med dom, nej utan själva musikvideoskapandet. Tanken hade aldrig förr slagit mig, men sedan dess har jag inte kunnat släppa det.

Så vad är då så genialt med att göra musikvideos? Jag skulle vilja träna på det konstnärliga, och att berätta med bilder och att arbeta och få fram en historia innan jag börjar med långfilm. Jag får träna på regi, att arbeta med skådespelare (även amatörer framför kameran = artisterna), att arbeta med människor man inte känner och att klippa till musik! Misslyckas man med EN liten musikvideo så är det inte så farligt. Man lär sig något, och ja visst lär jag mig också massor om jag misslyckas med en långfilm (det gör man garanterat) men smällen blir större. Jag tror att all denna träning musikvideomässigt kan få mig att göra bättre spelfilmer - lära mig att undvika snedsteg.

Sedan är jag inte säker på att detta är så bra idé. Allt ovan låter super i mina öron men jag har faktiskt ingen aning om hur den branschen ser ut. Förmodligen är det jättejättesvårt att jobba sig uppåt och den tiden åt klättringen ägnar jag hellre åt spelfilm. Annars kanske jag har tur och kan ta något litet jobb som gör att jag åtminstone jag kan observera och lära mig något oavsett.
Vem vet, framtiden är en mystisk plats med massor av överraskningar.

Bilden är jätteironi, bara så att ni vet. Förväntar mig inga stora artister om jag skulle lyckas. Men kan inte precis söka på sådana som jag aldrig hört talas om, hehe.