Sommarlovet har börjat. Det är inte som när jag var liten. Solen skiner inte på skolan. Solen värmer inte min kropp som är klädd i en sommarklänning. Alla föräldrar är inte och tittar när man står i en timme och sjunger psalmer med alla skolkamrater. Det är ingen picknick i gräset efteråt med saft och bullar. Det är inga barn som springer runt på skolgården alldeles utom sig av lycka. Jag åker inte hem med familjen för att fira, äta tårta och fundera på vad jag ska välja som sommarpresent. Nej, det regnar. Ingen utomstående var med och tittade. Jag stod inte på scen och sjöng psalmer. Jag lyssnade på tre begåvade esteter som gjorde en psalm bättre än skolbarn någonsin kan göra. Sedan sjöng vi Den blomster tid nu kommer. Och sedan var det över. Jag har inte ens fattat att jag är ledig än. Ändå är det sommarlov.