Regn, regn, regn. Det dampiga humöret har inte gått över. Så fort jag reste mig från stolen för att klippa gräset så börjar regnet att smattra utanför. Det var bara att övergå till altanen. Så tillsammans med Tommy Körberg så satte jag igång. Efter en halvtimme ringer Isa och berättar hur dumma i huvudet vi är. Orkar inte skriva varför just nu, råkade genom detta påminna mig själv och humöret sjönk ytterligare. Hur som helst så pratar vi en stund (uppehåll med altanen alltså) och sedan bestämde vi oss för att ut och gå i regnet. Efter det har jag läst världens bästa Kalle Anka och nu sitter jag här igen.

Jag kan ju säga att det INTE är min dag idag. Skumt humör bara. Jag behöver umgås med människor, men människor är inte tillgängliga. Ikväll kanske, men jag måste vara hemma med min familj. Och imorgon ska alla bara iväg, snyft. Tacka vet jag Tommy. Jag har umgåtts med hans samlingsalbum Gränslös med särskild fokus på Judy min vän, Drömmen om Elin, Stad i ljus, Anthem och Somebody's taken Maria away. Jag gillar Himlen är oskyldigt blå och Som en bro över mörka vatten men problemet är att jag gillar orginalen med Ted Gärdestad och Simon and Garfunkel mer och även tusen år innan jag ens hörde hans versioner. Så tyvärr går de bort lite p g a att jag automatiskt jämför.