Vet att jag spammar er med filminlägg nu, men måste bara posta denna. Det är en av mina absoluta favoritscener bland filmer. Jag såg alltid Askungen när jag var sjuk som liten. Jag såg den väldigt ofta, ser den fortfarande då och då (har dock tappat bort DVDn grrrr). När Askungen börjar sjunga här så är det som om inget spelar någon roll längre. Som om jag fortfarande är liten och allt är bekymmerslöst (inte för att jag lever något bekymmersamt liv nu men ändå).