Dessa filmer är kanske inte i alla avseenden de bästa jag sett, men biobesöken är i alla fall de jag minns mest!

Pirates of the Caribbean 3
Jag, Isa, Anna, Annika och Eddie var och såg denna storfilm någon vecka efter den haft premiär. Vi hade allihopa sett fram emot den jättemycket, men alla såg dessvärre inte klart den... När det var kanske trettio (?) minuter kvar börjar Anna (som sitter närmast utgången av oss) skruva på sig. Hon hade druckit upp sin stora cola alldeles för tidigt och var enormt kissnödig. Hon sitter bredvid Annika och berättar det för henne, som viskar vidare det till mig. Jag skrattar lite och säger "jaha", vad kunde jag göra åt det? Annika verkade dock vilja att jag skulle ta med Anna på mina axlar och flyga med henne till toaletterna för hon fortsatte allt mer irriterat att påpeka hur krisigt Annas läge var. Efter kanske tio minuter tvingas Anna gå till dörren vi kom in i från - men kommer inte ut. Slutligen fick hon överge salongen med utgången mot vägen - för att aldrig komma tillbaka in! Från och med den episoden dricker jag inte upp min dricka förrän jag vet att filmen ganska snart är slut.

Glasblåsarns barn
Jag var sex år och mamma, Isa och Carina var i Västerås och skulle se denna film. Min (vad jag antar) första Skarsgård-upplevelse skrevs in i min historia, men inte på det sättet man kanske kan tro. Jag minns inget av herr Skarsgård, men desto mer av hur hemskt det var att se filmen. Jag tyckte att den var förskräckligt läskig. Isa sov lugnt i sin stol, men jag våndades i min. Jag skrämdes något förskräckligt. Det var Carinas bil vi hade åkt in med, så mamma kunde inte ta mig därifrån. Det var som en och en halv timmes tortyr, jag var verkligen instängd! När vi väl kom hem minns jag att jag mådde jättedåligt och mamma satte på Lilla djungelboken trots att jag borde sova. Jag försökte se filmen flera år senare men en obehaglig känsla fyllde mig under de fem minutrarna jag utstod så jag stängde av. I julas, tio år senare, bestämde jag mig för ett nytt försök p g a Stellan Skarsgård - och det gick bra.

Spiderman 3
Denna film hade jag sett något enormt fram emot. Isa, Malin och David var mitt sällskap. Vi kom in i reklamen, salongen var ganska tom och vi hade platser ganska långt bak. De började genast gnälla och envisades med att vi skulle ta platser längst fram. Jag vägrade men när de satte sig där utan mig kunde jag inte annat än flytta efter. Självklart kommer en läskig man med familj fem minuter in i filmen och ska sitta på hela den raden. Jobbigt och pinsamt. Men tack och lov har de aldrig kommit med sådana irriterande förslag om platsflyttning igen.

Patrik 1,5
Min första fredag i Visby förra terminen så gick jag och mamma på premiären av Patrik 1,5. Visbys (nu föredetta) biograf Röda kvarn har endast en salong. Den är väldigt stor, mysig och gammaldags. Jag trivdes. Reklamen går igång, och när de bör vara slut kommer ingen film. En kvinna kommer in och berättar att p g a deras uråldriga projektor har rullen gått av och vi måste vänta tills de har fixat det. Filmen går tillslut igång, men halvvägs går den av - igen. Ja, bio är bäst utan avbrott vet jag nu.

Harry Potter och fenixorden
Jag, Isa och Patric var i Ystad och skulle såklart se Harry Potter. Först och främst så hade biografens datorer gått sönder så det var flera dubbelbokningar som gjorde att folk fick sitta i gången. Dock ändå en ovanligt rolig bioupplevelse. Det var några killar i mitten närmast utgången som gav den en guldkant. Precis innan Cho och Harrys kyss sa någon av dem "naaaaaaw" jättehögt vilket fick hela salongen att brista ut i skratt. Under ett av de seriösaste stunderna då hela publiken lyssnar spänt rapar någon av dem - jättehögt och länge. Det värsta jag hört. Asgarv igen, och jag missade lite av poängen i den scenen. Ännu roligare var att jag la märke till Isas döende i skrattsalvor och viskade till Patric:
- Isa dör!
Han började verkligen ASGARVA, vilket också fick mig att skratta. Men när han hållit på i en minut blev jag lite förundrad, det visade sig att han trott att jag sa "det var Isa!" vilket följdes av ytterligare skrattattacker. Kul kan man ha!

Sommaren med Monika
Det här är inte ens en bioupplevelse. Jag blev överlycklig förra sommaren då jag såg att sf;s "Smultronstället" skulle visa en rad Ingmar Bergman-filmer. En enorm chans med andra ord! Jag blev lycklig, bokade Smultronstället och Sommaren med Monika - men upptäckte ironiskt nog att den var från femton år. Jag blev vansinnig, hörde av mig till sf vilket ledde till kontakt med de som sätter åldersgränserna. Den sattes tydligen för länge sedan och det fanns inget att göra. Biodrömmen slog bara nästan in.

The dark knight
Det fanns ingen film jag längtade mer till förra året. Jag såg denna fyra gånger, men första var den bästa upplevelsen. Det var jag och Annika på smygpremiär. Jag var så exalterad. Känslan då jag såg den första gången går inte att återuppleva vilket verkligen är synd. Spänningen och de förvånande ögonblicken var underbara! Annikas och min gemensamma sorg över en viss persons död var humoristisk (går inte att återge i ord) och under biovisningen var det första gången jag sa "hora" till någon. Maggie Gyllenhaal i detta fall. Jag kände grannens blickar. Mer inlevelse får man leta efter.