Mellan väggarna

En film som har intresserat mig länge. Jag fick för mig att den var bra när moviezine skrev en recension och blev väldigt glad när jag såg att den var nominerad till bästa utländska film (Frankrike). Den vann också Guldpalmen i Cannes, vilket gör den ännu mer lockande.



Detta (franska) lärardrama handlar franskaläraren Francois Marin och hans klass. Vi får lära känna honom och eleverna under två terminer. Vi får följa förändringarna som uppstår och även konflikterna och diskussionerna som dras i klassrummet. Eleverna är från Paris slumkvarter och har en negativ inställning till skolan - som har stora problem med dem.

Det är ingen film med en dramaturgisk kurva. Det är ett dokudrama, och jag kan ärligt säga att jag inte är jättesäker på vad ett sådant är men jag har mina misstankar (jag ska undersöka saken och bekräfta dem senare). Filmen är skriven av mannen som skrev den självupplevda boken och även spelar Francois (med andra ord sig själv): Francois Begaudeau. Filmen följer inget handlingsmönster alls, det bara händer saker. Den visar upp den franska skolan på ett ärligt sätt som inte döljer något. Trots att vi sympatiserar med Francois så har han sina brister som lärare och handlar inte alltid rätt. Rektorn är i min mening en aning cp med vad det verkar som artig disciplin högst på sin lista. Klassen är enormt bråkig som aldrig är tyst eller ägnar sig åt det den ska. En del är uppkäftiga och startar alltid en onödig diskussion. Jag får snabbt ett hatobjekt: Esmeralda. Hon är värst och det gör det ännu värre att hon med sin uppkäftighet inte ens kan prata ordentligt. Hon sluddrar och är ful, ytligt men  ni förstår om ni ser filmen.

Trots att den utspelar sig under de hela två timmarna innanför skolans väggar så är det en fantastisk film. Ett ärligare och uppriktigare drama får du leta efter.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Sjung ut:

Trackback
RSS 2.0