Jag håller på och förbereder för en filmhistorieuppsats som ska skrivas klart imorgon, lämnas in i övermorgon. Handlar om de fem största filmbolagen 1930-40. Jag hoppas det inte blir allt för jobbigt imorgon kväll. Ville gav mig en lagom trevlig pik idag när han förklarade vad uppgiften gick ut på. Först på misstolkade han min skakning på huvudet totalt, eller rättare sagt: Han måste glömt bort vad han frågade ("Är det någon som inte förstår?" skakar man inte på huvudet då?). Sedan så pratade han om längd och sa att det fick bli så långt som det behövdes. Kunde man få in info på en a4 så sket han i det. Men sen tittar han på mig och frågar:
- Behöver du maxlängd?
Jag - Va? Nej!

Jag fattade först ingenting men sedan så sa han till klassen att han visste att jag brukade skriva långt. Förstår inte hur han kan förstå det. Det enda han fått av mig som är långt är min stumfilmsutvärdering. Han kanske är synsk. Vem vet. Han sa att det inte skulle vara någon maxlängd men att han kunde göra en för mig. Så generöst. hrm. 
Nu ska jag anteckna klart. GODNATT.

PS. Utvecklingssamtal imorgon. Håll tummarna.