Dagen började klockan åtta med engelska, och det vi skulle göra var att gå runt och titta på det som hände (Kulturveckan är igång. Arrangeras av musiktvåan och alla får ställa ut. Alltifrån modevisning, utställningar, dans till musik) och skriva om fyra saker. Klockan halv 9.30 skulle vi se kuturveckans invigning. Matte halv ett, men efter lite tjat här och där ställdes den in. Så tekniskt sett kunde jag ha gått hem klockan tio. Men jag fick en känsla av att jag skulle må psykiskt dåligt av att inte göra någonting hemma i evigheter. Så jag valde att stanna i caffis för att förhoppningsvis bli musikaliskt frälst.

Blev jag det då? Mja. Det hände inte så mycket, men efter att ha ätit möttes jag halv tolv av ett helt underbart band (fast att säga att jag blev frälst vore en överdrift). Jag och Jonatan stod och njöt så länge de höll på. Grym sammansättning av saxofon, gitarr, trummor, bas, tvärflöjt och lite sång. Taco Psychosis hette dom. När de var klara så stod vi och väntade på nästa så gick basisten förbi varav superspontana Jonatan hojtar:
- Hej, du är jätteduktig på bas!
Killen strålade, tog Jonatan i hand och sa något i stil med:
- Tack vad kul! Det värmer verkligen!
I skrift ser det ut som om han var ironisk, men det var han inte. Hur som helst så upprepade Jonatan sig och jag stämde in och påpekade att de var väldigt samspelta. Jag såg verkligen hur glad han blev, och då kan man inte låta bli att bli lycklig! Killen berättade lite mer om dem - att de gjorde de flesta låtar själva och spelade även på fritiden (alltså ingen klassensemble vilket det ofta är i caffis). Jonatan frågade om de hade myspace - icke, men den skulle komma inom kort. Sedan sa han att vi borde komma till någonstans på lördag där "något sedannågotpåD" hade sitt två årsjubileum för där skulle de spela. Jonatan och jag har kommit fram till att vi ska ta reda på den förlorade informationen och sedan infinna oss där. Det är sällan jag går och ser saker så det blir nog skoj som omväxling.

Efter dem kom en dödligt charmig sammansättning av fiol, trummor, bongotrummor, koklockaellervafandetheter, gitarr, bas och något mer jag säkert missat. De sa bara att alla musiker var så rädda att göra fel och sen körde de. Vet inte om det var improviserat, men skulle inte förvåna mig. Det lät lite så ibland (eller så körde de utan att tänka på att göra rätt - förstod inte riktigt) och många av musikerna skrattade. Och jag skrattade med dem för det var så charmigt. Och väldigt bra!

Hur som helst, mycket trevlig och lat dag. Nu ska jag gå till brevlådan för att posta ett brev som jag glömde att posta när jag gick förbi imorse OCH i eftermiddags. Sedan ska jag gå ner till havet igen för att skriva lite. Sedan blir det jogging och skolgrejer - träna historian, lite svenska och något mer tror jag. Minns inte. Vem bryr sig. Som det står i historien om Joni - den första människan på jorden:

"Stig var lycklig ändå, för han visste att man skulle vara det".