Nej jag känner ingenting aldrig igen bejbi

Fortsättning kulturveckan. Någon frälsning i form av musik idag då? Rätt nära faktiskt. Två underbara krulliga pojkar körde soul med keyboard, synth, bongotrummor och deras sköna röster. Jag satt och njöt i de tjugofem (?) minuter de spelade. De öppnade med Snooks "Bejbi" som de gjorde riktigt bra. Det var länge sedan jag hörde den faktiskt. I sjuan (tror jag det var) lyssnade jag jättemycket på Snook och bokstavligen avgudade albumet "Är". Hiphop är egentligen inte min grej men jag tycker att Snook är lite egna. Fast jag lyssnar aldrig på dem längre, vilket faktiskt gör det ännu trevligare att när man väl hör de välbekanta tonerna.

Nu sitter jag med min iskaffe i sängen sittandes bohemiskt utan bh. Vi flickor borde slänga bharna. Jag ska nog skriva ett inlägg om det senare, just nu orkar jag inte utveckla. Min bröstförebild är hur som helst dansläraren Camilla. Det får ni tolka hur ni vill. Nu ska jag träna lite på historietalet tills imorgon. Känner att jag inte är så engagerad, men jag tar det som det kommer. Det blir nog en hel del fortsatt nostalgi med Snook. Blir nog bra det. Slänger upp Bejbi också:

Kommentarer
Postat av: Rasmus

Fy fan vad grymma dom är. Du borde fortsätta att avguda deras album :D

2009-05-29 @ 16:32:59

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Sjung ut:

Trackback
RSS 2.0