Jag har nu sett Penelope och känner mig lättare inombords, men också lite sorgsnare.
Oavsett så är jag tillfälligt kär i James McAvoy. Eller tillfälligt och tillfälligt. Ständigt återkommande åkomma. Han är så... perfekt. Han har ett otroligt vackert och uttrycksfullt ansikte som jag skulle kunna granska i timmar. Han är en duktig skådespelare och dessutom extremsexigsnygg hela tiden - men speciellt just i Penelope.

Andrea sa något igår som fick mig att tänka - jag har desperat letat efter kyssklippet från En ung Jane Austen men dock inte hittat det. Hur som helst så sa hon att den filmen inte var så bra (definitivt sant), men att det var en scen i en skog då James McAvoy liksom vände Anne Hathaway innan han kysste henne och den vändningen var helt sjukt sexig. Jag har inget minne av det ur filmen. Det var länge sedan jag såg den, och det enda jag minns är henne skriva något, sedan dom två i biblioteket, dom två som gamla och den ständiga väntan på att dom ska ha grymt sex. Det är dock inte det som är poängen. Vändningen som jag inte minns kan jag relatera till i Penelope. Han vänder nämligen Christina Ricci innan han kysser henne i den filmen. Vilket är helt sjukt underbart. Det kanske är hans specialité? I så fall är jag mer angelägen än någonsin att få ihop det med honom. JAG VILL OCKSÅ BLI SNURRAD PÅ. Åh bajs. Man blir en så tråkig emoskalle när man börjar tänka känsliga tankar. Det ska vi sluta med.