Jag har drömt en Harry Potter-dröm! Det var jättelänge sedan. Förut drömde jag om Harry Potter varannan natt. Jag har saknat dom drömmarna.
I natt så drömde jag att jag var vid något skidberg (först var det massa om Isa, katt-/kaninungar, moster och någon jävla cykel innan det övergick till HP) och Lupin var död men var tydligen värsta supermotståndaren för Voldemort så man letade fortfarande efter honom. Han hade tydligen dött under deras högkvartets säng när han spionerade. Men så bestämde sig Voldemort att vända på sängen, och ur föll... ett ben. Och han och dödsätarna la ju ingen vikt vid det där, men jag (Harry Potter) insåg vad det innebar: Lupin var inte död, det var Sirius (som var död sedan innan). Så jag blev helt chockad, och kunde väl inte riktigt vara glad trots att jag givetvis var det. Detta var helt emot allting som jag trodde att jag visste.

Så Lupin kom strax efter det tillbaka och han och jag gömde oss gemensamt under den där sängen, under en osynlighetsförtrollning. Lupin hade nämligen varit under den där sängen hela tiden, bara osynlig. Efter ett tag så skiftades allt, och det var inte Lupin utan Sirius. Och det var faktiskt himla fint det där för jag älskade honom så att det gjorde ont och råkade kalla honom "pappa". Han och jag gömde oss under en annan säng och försökte luska ut hur det såg ut nu. Var mina föräldrar verkligen döda? Vad mer stämde inte? Jag skulle typ få reda på sanningen om allting, sanningen om slutet i sjunde boken.
Sen ringde min klocka och jag vaknade.

Nuläget ser ut som så: Jag har blivit mer förkyld så kan inte jogga vilket suger apa. Och jag känner mig typ helt isolerad. JAG VILL INTE BLI SJUK. Jag vägrar bli mer hes än nu, det får faktiskt ta och dra sig tillbaka. Bajs.