Jag fattar inte hur jag en gång i tiden hade svårt att skriva långa tal. Hur kunde jag tycka i nian att två minuter var lång tid? HELT SJUKT JU. Fem minuter är ju minimum. Hälften av all tid med mitt engelskatal har upptagits av att korta ner det hela tiden. Jag fick lov att ta bort när jag träffade Rhys Ifans i Hyde Park. Hur sorgligt är inte det? Jag klippte in honom på ett annat ställe i stället, men det är inte alls lika bra. Huh. Publicerar texten här snart.