Jag har aldrig förstått WOW-faktorn med Quentin Tarantino. Kill bill vol. 1 (har inte sett tvåan än) är väl okej; Men bara det. Nyskapande iblandibland, men ofta fjantig och tradig. Pulp ficiton är ju den som överrösts av fjäsk mest - och ja visst är den en bra film. Till och med nästan jättebra (om den inte vore seg bitvis), men Ö-V-E-R-S-K-A-T-T-A-D. Den är rätt poänglös bitvis och ändå så har man hyllat den som den vore en film av Gud.
Begreppet överskattad: Anse något bättre än det är. Jag gillar inte överskattade saker. Det får mig att tycka mindre om i ren trots. Jag har alltid tyckt att Quentin Tarantino är överskattad, trots den lilla vetskapen jag har. Jag har aldrig gillat Tarantino.
Jag tycker inte att Inglourios basterds är överskattad. Jag älskar Inglourious basterds. Inlourious basterds är ett genialiskt mästerverk.

Inglourious basterds är för fin för att kunna beskriva dess handling (eller bara svårfångad där), men jag ska göra ett försök.
Historien börjar 1941 i ett naziockuperat Frankrike, hos familjen LaPadite. Med en lång men perfekt inledningsscen. Långsam och med den sällsynta obehaglighet du inte riktigt kan ta på. Monsieur Pierre LaPadite (vackert poträtterad av Denis Menochet) får besök av överste Hans "Judejägaren" Landa (galet bra av Christoph Waltz). Varav Shosanna Dreyfus (Mélanie Laurent) lyckas undkomma ifrån.
År senare i en fortfarande krigshärjad värld får vi träffa på löjtnant Aldo Reine (en genialisk Brad Pitt) och hans män. The Inglourious basterds - "We're gonna do one thing, and one thing only - killing nazis."
Filmen är alltså ett hopkok av den ideén (bästa någonsin) att döda Hitler och nazisterna.

Oavsett hur rolig, bra eller cool en grundidé till en film är så kan den bli katastrof. För att göra en bra film så måste man vara duktig på det man gör, eller tursam. Man skulle kunna kalla Quentin Tarantino tursam, men det skulle nog då vara felaktigt. Den herren är duktig på vad han gör. Även om jag vill kalla honom överskattad. Och det kan vara så att de överskattade lyckas få de flesta att tro att de är fantastiska (mycket bra talang, förmodligen lika bra som att kunna göra bra film), men att Tarantino skulle besitta den talangen tror jag inte. Inglourios basterds tyder om något på motsatsen. Självklart står han inte för det fantastiska fotot, scenografin etc. Utan (om allt gått rätt till) endast regin och manuset.

Så för att försöka sammanfatta allt som är helt fantastiskt på mindre än två decimeter: Numbero ono, fotot. Speciellt i kombination med klippningen. Och givetvis ljussättningen. Smidigt, effektfullt anpassat och mycket uppmärksamt. Oavsett scen, miljö och objekt (bortsett från den gången bilden mitt i en scen plötsligt blev en nyans blåare - men jag misstänker dock biografen för det brottet).
Sedan måste jag påpeka den väldigt anmärkningsvärda dialogen. Det är sällan filmer är klockrena dialogmässigt, ännu mer sällan jag uppmärksammar det. Replikerna är ständigt klockrena. Kvicka och roliga utan att löjliggöra filmen. Men givetvis vore inte dialogerna något utan sina skådespelare. Och Inglourious basterds råkar ha en ensemble utan dess like. Brad Pitt och Christopher Waltz går i täten, tätt följda av bland annat Til Schweiger och Daniel Brühl. Jag har tagit tillbaka allt ont jag sagt om Brad Pitt tidigare, men gör det nu igen. Inte för att det behövs, utan bara för att jag vill. Jag lyfter på hatten för Brad Pitt, och skalpen för hans poträtt av Aldo Reine. Skoningslös och rolig och på alla vis klockren.
Största förvåningen är Christopher Waltz. En tidigare för mig okänd skådespelare men briljerar ändå. Han gör till Hans Landas fördel en sjuk karaktär av honom, som lockar till skratt och lyckas samtidigt vara skrämmande artig.
Den enda i skådespelarensemblen som jag faktiskt inte imponeras alls är Diane Kruger. Inte för att hon är dålig, men hon gör ett stelt och blekt imiterat poträtt av sin Bridget von Hammersmark. Hur man nu lyckas med det, med så fantastiska prestationer omkring sig som inspiration omkring sig är för mig ett mysterium. Men för all del, man kan ju inte vara bra på allt. Bara hon inte nomineras till en oscar så blir jag inte arg.
Utöver henne är det enda fel som finns ett löjligt tydligt klaff-fel med Mélanie Laurent

Det finns mer att tillägga måste jag erkänna, men jag har faktiskt bråttom nu så ni får se filmen och själva reflektera över de många orginella punkter i Tarantinos mästerverk.
Och appropå det: Slutrepliken i filmen kan inte vara annat än vad Tarantino lät skådespelaren säga åt honom;
- You know somethin', Utivich? I think this might just be my masterpiece.