Jag vaknade alldeles av mig själv kvart över sex imorse. Hur underbart är inte det? En ipren mot mensvärk och sedan ut på en omvägsjoggingtur runt ringmuren. Med öronen fyllda av Tchaikovsky, ögonen vilande på den vackra dimmiga omgivningen och näsan fylld av frisk morgonluft fick jag härlig inspiration till de analoga bilderna jag ska ha tagit till måndag (foto A). Åh vad jag älskar att leva ibland. Jag har fått lön (= skuldfri) och känner en skräckblandad förtjusning till kvällens utmaning jag inte officiellt tänker delge riktigt än.
Nu blir det en välförtjänt dusch sedan lite ekonomiplanering, matte och repetitionrepetition. Jag är ju ledig på torsdagar, och för att få ut det bästa och mesta av livet måste man gå upp i tid. För det väntar inte på någon!