Den Kungliga operan är en majestätisk plats. Högt tak med klassiska målningar och gyllene utsmyckningar. Och att få vara där under en föreställning... det är en av de bästa upplevelserna i mitt liv.
Fyra unika akter. På scenen finns enastående kulisser och dekorer, och bland dem rör sig människor till ett av Tchaikovskys mästervärk live. Fantastiska kostymer. Rothbart rör sig majestätiskt i järngrå fågelskrud och domenerar över de (som mest 24) vackra svanarna som rör sig lätt över golvet. Svandrottningen Odette står i centrum och dansar med prins Siegfried.
Att så många personer kan röra sig i perfektion är ofattbart. De är så talangfulla och smidiga. De har muskler på ställen jag inte visste att man kunde ha muskler. De vrider på leder jag inte visste man kunde vrida.
Jag vill vara bland dem. Akt fyra: kulissen går upp och avslöjar tjugofem svanar liggande i den tjocka dimman. Snart rör de sig åter i perfektion.
Mina händer är ömma efter allt applåderande.
En grekisk staty har omänskliga propotioner. Ingen ser ut så. Ändå har jag aldrig tänkt på hur orealistisk den ser ut. Men alla manliga dansörer ser ut som grekiska statyer. Deras osannolikt tajta kostymer avslöjar deras tjocka vältränade ben. Tyget smiter åt överallt.

Det finns inget adjektiv som är tillräckligt för att beskriva baletten och Svansjön.