Den här dagen såg jag mest fram emot kan jag säga. Varför? Jo, jag skulle gå på balettens morgonskola klockan tio. Vilket alltså innebär att sitta några meter ifrån massa de mest fantastiska människorna jag vet, medan de utövar det vackraste som finns.

Balettens morgonskola är dansarnas uppvärmning med teknikövningar som de har en timme sex dagar i veckan. Eftersom Kungliga baletten har så många dansare är de uppdelade i två grupper som håller till i varsin sal. Jag började kvart i tio, och fem i tio gick jag och Sophie över till balettdelen på plan 8 (Unga på Operans avdelning ligger också där). Vi ställde oss utanför och jag tog av mig mina skor. En asiatisk gudomligt vacker balettdansös gick förbi. Jag kikade in i träningssalen och såg ett antal dansare ligga stretcha. De låg i split och spagat och bände benen upp mot himlen - där halva jag befann mig. Men tillräckligt mycket av mitt psyke var kvar på jorden för att jag skulle kunna trippa in i salen med en annan tjej efter mig (hon gick i åttan, praktiserade på kostymavdelningen). Mina ögon var förmodligen tefatsstora, men jag försökte behålla ett sofistikerat, svalt och trevligt leende på läpparna istället för ett öronbrett sådant. Jag slog mig ner bredvid pianot, instruören hälsade godmorgon och jag lät blicken falla på alla fantastiska människor. Både unga och lite äldre, men alla med vältränade och smidiga kroppar.

Eftersom det är folk från hela världen så instruerade kvinnan på engelska. Hon talade väldigt lågt så det är ett stort mysterium hur de kunde höra henne och sedan göra rörelserna utan felsteg. En pianist spelade, precis som på alla balettprogram man såg när man var liten. En ung kille som var väldigt söt var helt plötsligt utan byxor. Eller, alltså, han hade byxor - han var inte naken - det var bara det att de var någon form av shorts. Short som var en perfekt imitation av boxerkalsonger. Och jag tycker det inte är något fel att träna i det, men det var väääääldigt svårt att inte ha blicken på benen när de är såååå perfekta. Grekiska staty ben - på riktigt. Han tittade glatt på mig medan han dansade (hur fan gör man det?) och jag försökte undvika att se på hans välskapta lår. Gick bättre efter ett tag.
En man hade skägg. En fläck på hackan och lite mustasch. Han såg bra ut och det var bra, men jag blev så förvånad. Alla andra dansare är slätrakade.

Tiden går fort när man har det roligt sägs det, och jag antar att om man har det gudomligt så går tiden extra fort. Så tiden gick extra, alldeles för fort och jag tog på mig skorna och traskade tillbaka till Unga på Operan. Alldeles salig, förstås.